Senaste inläggen

Av Jenny Mahlberg - Fredag 29 aug 19:24

Jag visste att det skulle bli så här. Jag visste det längst inne. Men hoppas gör man ju alltid. Hoppet är det sista som överger en sägs det ju. Och så är det nog. Även om man vet att det kommer bli på ett sätt så hoppas man. Oftast förgäves....

Jag vet ju att jag inte kan gå tillbaka till mitt jobb. Det går inte. Och min arbetsgivare vet det också. Och därför är jag nu uppsagd. De har ingen omplaceringsskylldighet på mig. Det vet jag. Men som sagt, man hoppas ju in i det längsta. Men från och med Måndag är jag då uppsagd. Vad ska jag göra nu?

Ett administrativt jobb skulle vara optimalt. Det skulle vara perfekt. Så sitter ni nu där ute och vet av ett administrativt jobb så tipsa mig gärna.


Annars händer det inte så mycket. Förra veckan hade vi en reporter här. Från Nordsverige.

 

Agnes var i sitt esse, som vanligt ioförsig. Satt med hela tiden och stundvis blev det lite jobbigt, men det gick rätt bra ändå. Och när tidningen kom i brevlådan så tyckte hon att det var jätteroligt.

Trummor har Agnes fått också. Blev digitala så det låter inte så mycket om man inte har hörlurar på sig.

På Måndag har hon sin första lektion. Och hon har redan börjat skriva på en egen låt...

 


Fotbollen är slut för iår. Bara en rad med avslutningar kvar. Nästa Söndag börjar hon gympadans på Aquarena. Som Malin ska vara ledare för så det är extra roligt att gå på den.

Annars så händer det inte så mycket. Ska till Hälsocentralen nästa vecka och försöka få hjälp att komma till smärtkliniken. 7 Oktober känns väldigt långt bort. Då ska jag till Sundsvall igen.


ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Fredag 22 aug 12:44

Regler är bra att ha... ibland... I vissa fall tycker jag att man ska kunna gå ifrån reglerna lite. De senaste dagarna har jag pratat med försäkringskassan, a-kassan och arbetsgivare. Inga klara besked än. Frustrerande och jobbigt. Däremellan pratar jag med vårdcentralen och läkare. Försöker att få nån hjälp. Försöker att få nån rätsida på allt. Läkaren skriver i sitt utlåtande att jag INTE kommer bli helt bra. Att jag INTE kommer kunna ha ett så tungt jobb. Läkare har haft fel förut....

Han säger att jag ska bli av med värken i vila. Jag gör vad som helst för att bli av med värken i vila. Och håller tummarna hårt för att han inte ska ha fel på den punkten. Han säger att jag INTE kommer bli av med smärtan vid belastning. Han kan ha fel. Jag hoppas han har fel på den punkten.

Vissa regler gör att man inte kan avvakta till efter operationen för att se hur pass bra den hjälper. 

Less blir jag. Men som en vän sa. Det börjar bli min vardag att ringa läkare och vänta på att få nån hjälp.

Ett och ett halvt år sedan jag sökte hjälp första gången. Det är rätt lång tid att bara slussas runt och vänta på att få hjälp. Tycker jag iallafall....

 

Agnes är glad att skolan har börjat igen. Glad över att träffa alla klasskamrater igen. Mindre glad är jag över att det är nästan 100 barn inskrivna på fritids och de har bara fem personal. Här har de måst dela upp fritids för att det är så många barn. Några är i fritids rätta lokaler och några är i ett annat klassrum. Vår skola är två år gammal och redan för liten. Hur tänkte man där?

Några barn som inte kan svenska är utplacerade i klasserna. Jättebra tycker jag. De ska få gå med svenska barn. MEN...de kunde väl åtminstone få med sig en tolk. Stackars barn. De kan inga regler, de vet inte vad som gäller. Helt utlämnade. Fy....

Agnes själv säger att det är jobbigt på fritids när det är så mycket barn. Jobbigt när det är så hög ljudnivå. Det kommande föräldramötet kan ju bli intressant.

 

Bjuder på en bild som Babbi har tagit. Gå in på www.babbi.se så kan ni se på fina foton som hon har tagit. Där finns bilder hon tog på Madde och Tommy också. Finaste brudparet!!!

Här kommer en bild på de finaste jag har. De som gör att jag orkar. De som lyser upp i mörkret.

 

 

 

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Måndag 18 aug 20:07

Hon var inte direkt svårväckt i morse. Studsade upp ur sängen, redo för första skoldagen i klass tre. När jag sen hämtade henne vid två igen så bubblade hon ur sig alla saker som hänt. Allt nytt som man får göra när man går i trean. Hon ska ha slöjd. Men hon vet inte än om det blir trä eller syslöjd. Hon har fått en ny klasskompis. Hon var nöjd med sin första dag.

På eftermiddan fick vi besök av en reporter. Från tidningen Nordsverige. Hon hade hittat min blogg och ville göra ett reportage. Det kan väl alltid hjälpa nån annan som går igenom samma sak så det fick hon göra. Det var kanske inte mitt smartaste drag att ha med Agnes. Hon kommer inte ihåg så mycket från när jag var sjuk tror jag. Hon blev ledsen flera gånger under intervjun. Vid ett tillfälle sa jag till henne att det inte gjorde nått om hon började grina, att hon inte behövde hålla emot. Då kom det. Slängde sig runt min hals och sa:

- Mamma kan du lova mig en sak?  Kan du lova mig att du inte blir sjuk igen.

Då fick hon mig att börja grina också. Jag kan inte ge henne det löftet. Det gör ont i hjärtat att inte kunna säga det som skulle trösta henne. Säga det som gör tårarna att sluta rinna. Jag önskar att jag kunde... 

Det påminde mig om de gånger jag hörde henne genom telefonen. Hörde henne ropa på mamma och jag inte kunde vara där för henne. Ursch... Den värken man får i hjärtat går inte att beskriva.


I morgon ska jag till Sundsvall. Till Memira. Har fått en gratisundersökning för att se om jag kan göra en ögonlaseroperation. Kanske inget jag har funderat nått allvarligt på att göra. Men det kan ju va intressant att se om man överhuvudtaget kan. Kan man inte så behöver man ju inte ens fundera på det nå mer.

Händerna värker som faan idag. Inatt sov jag inte mycket. Måste ligga på rygg med armarna efter sidorna. Så kan då inte jag sova. Och definitivt inte när det värker hela tiden.

Av Jenny Mahlberg - Söndag 17 aug 21:07

I morgon börjar skolan igen. Agnes har längtat den senaste veckan. På ett sätt är det skönt att skolan börjar. Man får tillbaka alla rutiner man har. Men samtidigt är det verkligen ett bevis på att sommaren är slut. Den här sommaren har varit grym. Så många varma, härliga dagar. Så många mysiga kvällar. Man ville inte att sommaren skulle ta slut. Men vi fick fira av sommaren ordentligt. Med Madde och Tommys bröllop. Vilken grym dag det var igår. Vidunderligt roligt hade jag hela dan. Och vilket grymt bra band som spelade på festen. KFC. Behöver ni ett band nångång så kolla om de är lediga. KFC. Kramfors Fräschaste Coverband!!

Att vara med när två personer gifter sig är mäktigt. Men att få vara med när två personer man tycker så mycket om gifter sig är ännu mäktigare. Det kommer inte att komma några bilder på brudparet. De behåller jag för mig själv!!

Nu ska jag försöka få Agnes att somna. Här kommer lite bilder från lite allt möjligt....

                             


Av Jenny Mahlberg - Fredag 1 aug 17:32

Vilken värme vi har haft! Vilka härliga dagar!  Detta har ju tyvärr medfört att man inte vill sitta inne framför datorn. Sen att åskan tog modemet så vi inte har kunnat sitta vid datorn var ju en annan sak ;)

Vi har varit ute från tidig morgon till sena kvällen. Umgåts med härliga vänner, åkt båt, badat, surrat, skrattat och bara haft det helt underbart.

Agnes fick vattenloppor, men som tur var fick hon rätt så lindrigt. Såren blev lite fula, men det klias åtminstone inte längre. Det var en morgon som hon kliade nå fruktansvärt, men det lade sig snabbt. 

Vi har avverkat årets Laxfestival. Var på middag innan hos trevliga människor. Publikrekord i parken. Det fina vädret bidrog nog till det kan jag tänka mig. Om lite mer än två veckor ska jag vara brudtärna. Lite nervös och lite pirrig. Men så glad över att jag får vara med om det. Längtar....

Händerna fortsätter att plåga mig. Har fått veta nu att första tiden hos ortopeden i Sundsvall är den 7 Oktober. Jippie...Känns som en evighet dit. Förstår inte varför det ska behöva ta så lång tid mellan besöken. De säger att de verkligen förstår att jag har ont. Men de hjälper mig inte direkt. Frustrerande och irriterande...

Återkommer snart med lite bilder

 

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 15 juli 21:36

Vilka dagar vi har haft. Vilken värme. Så underbart. Vi har legat på badstranden på dagarna och på Sandudden på kvällarna. Så grymt!!!  Har knappt varit inne nånting på en vecka. I Lördags hade vi en heldag på Sandudden. 12 timmar var vi där. Och vi var inte de enda kan jag säga. Vi räknade ett tag till ca 100 personer. 16 båtar tror jag det var som mest. Och vattenskotrar fanns det också. Och till Agnes stora förtjusning fick hon provåka en. Ögonen lyste på henne. Här kommer lite bilder....

              

Det åktes vattenskidor, wakeboard, kneeboard och ring. Det lektes, skrattades, surrades och var bara så där vidunderligt mysigt. Hoppas på fler sånna dagar.

I Söndags var det lite sämre väder. Så vi åkte till Skuleberget. Agnes och Malin har länge pratat om att de vill klättra där. Så det fick de göra. Och de var nöjda efteråt.

                     


Man ser dem inte så bra där på bergväggen. Hade inte så bra objektiv på kameran. Personalen på "Via Ferratas", som har hand om klättringen, var väldigt serviceinriktad. Så trevliga. Jag frågade  hur stigen var upp till grottan som finns där. Och han förklarade väldigt ingående. Tyvär så var man tvungen att använda händerna rätt mycket så jag avstod ifrån att gå dit. Då bar han fram en stol på gräsmattan nedanför berget och gav mig en kikare. Så jag kunde följa deras klättring hela vägen. 

Satt där med hjärtat i halsgropen när de var på vissa branta ställen, men det gick bra. Och Agnes ville helst ta en svårare led på en gång när hon kom ner. Men vi åkte till Norrfälsviken för att äta middag istället. Och där åt jag nog den absolut godaste bakade potatis jag nånsinn har ätit. Med höga kusten röra och gravad lax. MUMS!!!!

     

Vi har fått lite gjort här hemma nu när det varit dåligt väder några dagar. Patrik har gjort iordning där pollen ska stå och den är även uppsatt. Och en liten hjälpreda hade han...

 

Sovrummet är näst intill klart också. Idag har mamma varit här och tapetserat. Jag har mest stått bredvid och skickat grejer och surrat. Händerna gör ju naturligtvis fortfarande ont. Kan inte sova på nätterna. Måste ligga på rygg med armarna ner längs sidorna annars gör det ont i händerna. Och vem faan kan sova så? Stel som en pinne. Kan inte ligga och hålla i en bok eller telefon för då gör det ont i händerna. Ingen mening att bli vansinnig, ingen mening att sitta och tycka synd om sig själv. Så här är det och det lär jag få leva med. Inte hört nått från ortopeden. Han sa jag skulle få komma till hösten. Undra vad deras till hösten är?  Septemer? December?   Ja...man undrar ju.... 

 

 


Av Jenny Mahlberg - Onsdag 2 juli 21:50

Så var Juli månad här. Den riktiga sommarvärmen lyser med sin frånvaro. Fina kvällar har vi haft, men vi väntar fortfarande på värmen. I Torsdags tog vi en liten utflykt till Härnösand och Technichus. Jättefint väder, men inte speciellt varmt. Men när man är på Technichus så är man ju inomhus så det gjorde inte så mycket.

     

Och eftersom det var så fint väder så tog vi en sväng ut till Smitingen också. Havsbadet. Jag har aldrig varit där så det var lite kul att se hur det ser ut där.

   

Kanske blir en sväng till dit ut när sommaren kommit på riktigt...

Häromkvällen kom vi på att vi skulle bestiga Ärtriksklippen. Ett litet berg i Helgum. Det är säkert 20 år sedan jag var dit sist. När man tänker tillbaka på när man var liten och gjorde saker så upplevde man dem så stora eller branta eller vad det nu kunde vara för nått. Och när man ser dem igen som vuxen så tycker man inte alls att de är särskilt stora eller branta. Det gäller INTE Ärtriksklippen. Den är precis lika brant nu som jag upplevde som barn. Men vi tog oss upp. Vi gick lite fel så vi hamnade på baksidan av klippen. Men det gick att gå upp där också. Det fanns ett rep som man kunde ta hjälp av och dra sig upp. Men det gav jag mig inte på. Det pallar inte mina händer. Så jag tog en egen väg. Fick gå en sicksack väg för att ta mig upp. Jobbigt var det och träningsvärken från helvetet som jag hade i precis hela kroppen sen träningen dagen innan hjälpte ju inte direkt. Men upp kom jag.

     

Tjärnen man ser där nere. Ärtrikstjärnen. Där åkte vi skridskor när jag var liten. Agnes gapade mest bara när jag sa det. Hon har nog inte åkt skridskor någonstans där det inte funnits en hockeyrink...

Vi tog en annan väg ner. Där fanns det också ett rep som man kunde ta hjälp av. Det var jag tvungen att använda för det var även rullgrus där. Det gick rätt så bra. Klart det gjorde ont, men det gick. När vi tagit oss nerför själva klippen så stannade vi och stod och pratade lite. Och precis innan vi ska börja gå igen så halkar jag och fötterna bara försvinner under mig. Reflexmässigt så åker ju hönderna ut så man kan ta emot sig. Slår ner händerna i stenarna. Det gjorde så fruktansvärt ont så jag hade lust att skrika. Men för att inte skrämma Agnes så bet jag ihop. Att jag slog i rumpan i stenarna också kände jag inte. Kände bara händerna. Fy faan vad ont det gjorde. Kände direkt hur högerhanden svällde ännu mer än vanligt. Och så är den fortfarande. Minsta lilla vridning på handen känns mer än vanligt.

Morgonen efter så märkte jag att jag var lite öm på rumpan. Och blåmärket som sitter där är inte vackert kan jag säga. Stort och blått och lila. Inte vackert...

Igår kunde jag inte göra nånting med högerhanden. Fick ha skenan på mig hela dagen för att inte vrida handen nånting. Inatt kunde jag inte sova för att det gjorde så ont. Stoppade i mig nån blandning av olika piller jag fått, men det hjälpte inte. Och inte är det speciellt bättre idag. Hoppas på att kunna sova inatt iallafall...


På Fredag är det dags för Skulefestivalen. Ett helt gäng är vi som åker dit. Närmare 30 pers. Håller tummarna för att det inte ska regna. Blir som lite roligare om man slipper bli plaskblöt. Agnes längtar. Hon har varit lite småsur varje gång vi varit och sett Stiftelsen och hon itne har fått följt med. Men nu äntligen ska hon få se dem.

Idag har hon haft Hampus här på besök. Och jag fick surra med Carro. Kunde faktistkt sitta ute hela dan utan att frysa. Agnes och Hampus de har rejsat runt på fyrhjulingarna. Agnes har fått en ny och eftersom vi öven har den gamla kvar också så kunde de köra varsinn. Och när Hugo kom så åkte de i vagnen istället.

 

En mycket mysig dag som vi avslutade med att äta middag på campingen. Inte helt fel!!!!


Det blir lite dåligt med inlägg här stundvis. När det inte händer nått speiellt så finns det ju som inte så mycket att skriva om. Kom på att jag inte skrivit nått om mitt möte med Försäkringskassans läkare.

"Min" ortoped har skrivit ett papper till försäkringskassan där han skrivit att han ser det som omöjligt att gå tillbaka till ett så tungt jobb. Och naturligtvis måste försäkringskassan göra en egen bedömning. Fick åka till Sundsvall för att göra den. På Rygginstitutet. När jag kom dit och först fick träffa en receptionist eller vad hon nu var för nått så frågade jag om han jag skulle träffa bara var en allmänläkare. Tänkte att om han nu är det så tror jag att jag får nått fel. Men si han var ortoped. Det var ju bra. Och han var hur bra som helst att prata med. Han instämde med allt min läkare hade sagt. Man har ju mest hört skräckhistorier om försäkringskassans läkare som alltid har en helt annan uppfattning om saker än vad den läkare man tidigare träffat har. Så jag var inställd på att få argumentera för att jag verkligen har ont. Men han instämde som sagt med vad "min" läkare kommit fram till och han sa tillcohmed vad skadan hette. Så det har jag naturligtvis googlat på. Och det stämde på pricken. Förutom att man oftast får den här skadan efter ett trauma mot händerna eller armarna. Det har jag ju då inte haft. Så vad det beror på vet man ju då fortfarande inte. Han förklarade också att "min" ortoped skrivit att han tror att en operation kan hjälpa mig så att jag inte har ont i vila, men att smärtan vid belastning blir jag aldrig av med. Men att bli av med smärtan i vila skulle jag ge en miljon för. Så nu  får vi se vad som händer härnäst då....

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 24 juni 20:49

Det kan man ju undra. Det blåser och det är kallt. För ett år sedan var det mycket bättre väder.

     

Då var det riktig sommar. Det som är nu vette faan vad man ska kalla. Aprilväder kanske...

Midsommar har det varit. Vi satt faktiskt ute och åt. Både lunch och middag. Men det var verkligen ett konstigt väder. Ibland kom solen fram och det blev riktigt varmt, men det var inte långa stunder direkt.

Men vi hade det supermysigt ändå. God mat, god ryck. Det spelades volleyboll och kubb.

Ingen förbättring i mina handleder så jag satt och tittade på,som vanligt...

I Söndags var vi på dop. Kerstin Ines Martina Sahlbergs dop. Sötnöten!!!!

   

Det är nått speciellt att vara med på ett dop. Och ännu mer speciellt när man känner familjen väl. Ines mamma har jag ju känt i hela mitt liv. Hon är nog den som känner mig bäst av mina vänner. Ibland bättre än vad jag gör själv. Det var ett jättefint dop. Och gott fika efteåt. Inte helt fel!


Min dator fick jag tillbaka idag också. Fick ju den av Patrik när jag fyllde år och redan från start så hade den sitt eget liv. Så jag fick skicka tillbaka den för lagning. Den skickades då till Tyskland. Tänkte att den ser jag knappst igen. Men idag kom den då. Och de har bytt en massa saker på den. Hölje, mainbord, tangentbord och mjukvaran är ominstallerad. Så står det på papperet iallafall. Och den verkar funka hur bra som helst. YES!!!

Nu ska jag sätta mig under filten och titta på det nya avsnittet av "Morden i Midsummer".

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

22 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se