Senaste inläggen

Av Jenny Mahlberg - Lördag 23 maj 20:22

Men hallå!!! Vad är det med vädret. Det är Maj. Ska inte vara Aprilväder nu heller. Fy...

Ena stunden lyser solen och man känner värmen. Sen kommer blåsten. Sen kommer regnet. Kylan. Och sen lyser solen igen.

Idag har vi varit i Resele. Agnes, Ottilia, Malin och Rickard var med i "Utmattningen". En löpartävling som skulle var blöt, lerig, svettig och allt möjligt. Agnes blev lite besviken. Barnloppet var inte speciellt lerigt. Inge alls faktiskt. Den blöta som fanns var de baljor de ställt fram som man måste kliva i med minst en fot. Förstår ju att de inte kan ha hur lerig och blöt bana som helst. Det var ju 0-12 år på den banan. Men Agnes hade väntat sig mer. De vuxnas bana däremot. DÄR var det blött och lerigt. Bitvis gick banan i en bäck. Så imponerad av Malins och Rickards prestation. Jätteduktiga!!!

Tror att Agnes och Ottilia var lite nöjd med dagen trots att de inte fick lera ner sig så mycket.

 

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Söndag 10 maj 19:45

Ingen vårkänsla känns än. Ingen värme. Inte speciellt grönt ute. Vill ha värme nu. Fick lite, lite vårkänsla igår när vi grillade till middag. Men den höll inte i sig länge direkt.

Helgen är slut och det är dags för en ny vecka. En vecka som börjar med provtagning. Inför femårskontrollen. Ännu nästa vecka är det dags för kontroll i Umeå igen. Ett år har gått igen. Nu har det gått fem år. Sjukt fort tiden går...

Har inte hört nått om jobbet jag var på intervju för. I morgon har det gått en vecka. Han sa att han skulle höra av sig inom två veckor så än har han ju tid på sig. Men jag hade hellre fått veta nu. Så slipper man gå och fundera. Hjärnan kan ju som vandra iväg hur långt som helst. Tänk om det blir så eller tänk om det blir så här, eller så här, eller så här. Tankarna kan verkligen skena iväg. Jag har ett litet "drömsenario" i huvudet inför framtiden. Men är inte redo att dela med mig av det än. Om ett tag kanske...

Nu väntar vi på att Mästarnas Mästare ska börja och sen är det nog god natt. För Agnes iallafall.

 

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Lördag 2 maj 22:44

Oj...Det har gått ett tag sedan sist...igen...

Ibland så känner man inte för att skriva. ibland har man miljarders saker man skulle vilja skriva. Ibland har man saker man bara vill skrika ut. Frustration som man bara vill skrika ut. Det blir inte bättre av det, men det kanske lättar lite. Min frustration ligger i min jävla händer. Frustration över att sjukvården tar sån tid på sig. Man tror att man ska bli van, men det är lika frustrerande varje gång...

Sist jag skrev hade jag fått bedövningssprutan. Som funkade, i två veckor. Hade telefontid med läkaren och han satte upp mig för att kapa nerven i handen. Fick en tid rätt snabbt så nu är det gjort. Ingen trevlig upplevelse, men det hjälpte. Det värker inte lika i handleden. Jag blir inte blå och det sväller inte. Det gör fortfarande ont när jag lyfter, hastiga rörelser och vridningar. Kan fortfarnade inte sova normalt och när jag gör mycket med händerna så värker det ett tag. Men det är inte den där molande, ständiga värken. Ni anar inte vad skönt det är. Men...han har bara gjort en hand. Vänster är som förut. Hade telefontid med läkaren i måndags. Han ville då veta hur det kännts sedan operationen. Förklarade och han tyckte att det lät bra. Men hans schema är fullt innan sommaren så jag måste vänta till hösten. Och då ska vi börja med en telefontid. Suck!!!  

Efter operationen har hela armen svällt lite grann. Läkaren sa att det berodde på operationen, att han varit där och petat. Det ska bli bättre med tiden. Och det har det blivit. Så nu är det bara att vänta...igen... som vanligt....

Var liiiiiite blå efter operationen...

 

 

Det har gått fem år sedan jag var sjuk. Fem år!!!!  Helt sjukt vad fort tiden går. Ibland sätter jag mig med alla minnen från den tiden. Alla bilder, meddelanden, reportage och grejer. Jag har sparat alla meddelande jag fick. Alla meddelanden på facebook, här på bloggen och på mailen. Lite ledsen över att jag inte har kvar alla sms. Jag läser varje ord, varje bokstav. Tårarna rinner varje gång, men orden värmer. De värmer på ett sätt som är svårt att beskriva...

 

Den 21:a ska jag till Umeå på femårskontroll. Har fått papper på alla prover som ska tas innan besöket. Och det första jag kollade var om chimärismen ska tas. Och det ska den. YES!!

Det är det enda prov jag bryr mig om. 

 

Här har våren kommit så smått. Har haft några få dagar med värme, men mest är det blåst och kyla. Inna all snö och is smälte bort hade vi några riktigt fina dagar. Dagar som vi spenderade på isen. Fiskade och bara njöt av livet.

   

Livet är bra nice ibland!!

Nu är all snö borta och man får hitta andra sätt att njuta på. Som på en fyrhjulingstur. Var ute på en tur för nån vecka sedan. Riktigt, riktigt roligt. Hittade en nygjord väg. Kom fram i Rådom i Helgum. Spännade!

 

Sista april har vi avverkat. Eldat brasa. 

   

 

Agnes och hennes kompisar har byggt på kojan. Nu har den en altan och snart kanske den har en våning till.

 

 

Fortfarande arbetslös, men ska jobba över sommaren iallafall. Börjar midsommarveckan. På Måndag ska jag på anställningsintervju på ett jobb som börjar i Augusti. Vi får se vad det blir.

Livet rullar på. Snart är det sommar. Snart kommer värmen. Än så länge får man värma sig med andra saker. Förra helgen värmdes mitt hjärta av blommor jag fick av Agnes kompis. Blommor och ett litet kort där det stod att jag var bäst och snäll. Det ni! Det värmde!

 

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 17 feb 18:44

Nu var det ett tag sedan igen. Livet rullar på. I helgen har vi haft en liten fest. Patriks födelsedagsfest. Den blev riktigt lyckad. Stundvis så skrattade jag så jag hade kramp i magen. Vilka vänner vi har!!

Vi har gjort lite andra roliga saker också sen sist. Vi har varit till Malmö. Patrik har jobbat 25 år och vi fick gå på en bankettmiddag. Fick flyga ner och bo på hotell. Inte så tokigt. Trevligt sällskap hade vi också.

En av dagarna där nere åkte vi över till Danmark. Inte det bästa vädret direkt, men trevligt ändå.

Agnes har åkt slalom, skridskor, varit på bio och gjort en massa andra roliga saker. Lite bilder....

 

     

 

Sist skrev jag om bedövningssprutan jag fick av ortopeden. Den hjälpte lite grann. Den värsta värken försvann. Det gjorde fortfarande ont när jag lyfte, men udden av värken försvann. Ni anar inte vad skönt det var. Det höll i sig i två veckor så nu är det tillbaka igen. Har en telefontid med läkaren den 24:e.

Så..ja..följetongen fortsätter...

 

Agnes har varit hemma med feber idag. Hostar och snorar. Hon var inte riktigt med på att vara hemma idag. Hon skulle ju följa med Ottilia hem. Men hon hade inte så mycket att välja på direkt. Blir hemma i morgon också.

Vintern som är är inte mycket att hurra över direkt. Lite snö, plusgrader och blåsväder. Inget skoterväder direkt. Det får en att längta till sommaren. Igen. Värmen.

 

Nu ska jag försöka få febertjejen att komma och mysa med mig i soffan.

Skickar er en stor kram och en liten selfiebild   .

   

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 20 jan 12:52

Det här med handlederna är en låååååång följetong. Igår var jag till Sundsvall igen. Träff med ortopeden.

Nu har han bedövat en nerv som går till handleden. OM detta hjälper så kapar han av den nerven sen. Man behöver den tydligen inte. Som blintarmen ungefär. Jag håller mina tummar hårt, hårt för det här nu.

Man ska inte säga det högt för då slutar det väl. Men det känns bättre. Kände på en gång att värken lättade. Kan röra handen mer än vad jag kunde tidigare. Han lade bedövningen på höger hand eftersom den har varit värst. Kände när jag körde hem att det kändes helt annorlunda. Så jävla skönt!

Enda nackdelen är att nu känner jag var grymt ont det gör i vänsterhanden...

Har inte riktigt trott på det där att om man gör så det gör ont någonannan stans än där det verkligen gör ont så glömmer man smärtan där. Men så är det kanske. Kommer ihåg att jag blev erbjuden det som smärtlindring när Agnes föddes. De kunde spruta in nått under huden så det gjorde ont nånannan stans. Vägrade. Men man kanske skulle ha tagit det då ändå. 

Läkaren sa att jag ska skriva dagbok om hur det känns varje dag. Så ska han ringa om en månad. Så fortsättning följer....

 

Annars är det som vanligt här. Lite snö. Ingen riktig vinter. Magsjukan går på skolan. Skulle ha varit med Agnes på skolan idag, men jag avvaktar till nästa vecka. Vill inte ha magsjuka. Huvva.

I helgen vart det lite skoteråkning, grillning och pulkåkning. Mysigt. Inget kanonväder, men mysigt ändå.

Längtar till de där varma, soliga vårdagarna. Då man kan sitta i en snödriva. Sitta där och bara njuta.

     

Längtar till sommaren också. Den "riktiga" värmen. Om ett halvår kasnke vi sitter där på Sandudden igen.

 

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 7 jan 19:53

Ett nytt år. Men hur summerar  man det år som passerat?  Man hinner göra mycket på ett år. Man hinner känna mycket under ett år. Svårt att summera året med ord. Svårt att hitta de rätta orden. Jag har lärt känna nya mäniskor som jag numer ser som mina närmsta vänner. Jag har sett min underbara vän gifta sig. Och satan vilket roligt bröllop. Jag har fått varit med på dop och andra festligheter. Mitt år har nog varit rätt så bra måste jag säga. Men har som sagt lite svårt att sätta ord på det. Så vi tar lite bilder istället.

 

               

                 

 

                     

                               

               

       

   

   

Lite av vad vi gjort under 2014. Ska bli bättre på att uppdatera. Böttre på att ladda upp foton.

Hoppas ni hade en lika mysig jul och nyår som vi hade.

Kram på er och gott nytt år!!!!!


Av Jenny Mahlberg - 11 december 2014 20:19

Tiden går grymt fort. Snart är det jul igen. En jul som ser ut att bli utan snö. Man får inte samma julkänsla när det inte är nån snö. Men det är ju nästan två veckor kvar så lite kanske hinner komma.

Agnes har levererat sin önskelista. Med orden att det är helt okej att köpa sånt som inte står på listan också. Sen fyller hon ju år strax efter jul också.

Den 7 Oktober var jag till ortopeden i Sundsvall. Fick kortisonspruta och läkaren skulle ringa efter tre veckor. Tror ni han ringde...

Härrom dan ringde jag mottagningen och ifrågasatte varför han inte har ringt. Så då fick jag en telefontid idag. Och då ringde han faktiskt. En timme innan utsatt tid. Han sa att han inte vet vad han ska göra nu när kortisonet inte verkat nått. Ska bli kallad till en tid hos honom igen. Blir såååå less. Då ska man vänta igen.

Blir bara matt. Skulle kunna säga några väl valda ord om alla denna jävla väntan. Men jag orkar inte. De lyssnar ändå inte. Det blir inte bättre. Så vi får se vad han tänker hitta på nu då.


Annars rullar livet på som vanligt. Inga större händelser direkt. Mysiga kvällar med vänner och just ny lite julpyssel. Idag har vi bakat pepparkakor med goda vänner. Ett pepparkakshus har vi fått till och på Söndag ska vi göra ett till. Med Malin.

Agnes har börjat i Judo. Det tycker hon är jätteroligt. Och det är roligt att titta på när de tränar. Så det hoppas jag att hon fortsätter med. 

Har ni hört "Fuck Cancerpodden"?    Om ni inte gjort det så gå in på deras hemsida och lyssna. Så bra. Så viktig. Tårarna sprutar ibland, men det gör inget. Det är nyttigt att gråta ibland.


Av Jenny Mahlberg - 1 november 2014 20:53

Jag brukar kunna se nått positivt i allt. Men efter läkarbesöket så föll jag lite. Och sen var det begravning och en massa andra grejer som inte var så positiva. Men ibland så måste man få falla. Man måste få vara lite nere ibland. När det kommer tråkiga saker så brukar jag försöka tänka att jag dör iallafall inte av det. Det är inget farligt. Man kan bli fruktansvärt ledsen, men man dör inte. Lite fånigt, men det är så jag ser på det.

Den här veckan har Agnes höstlov. Och vi har verkligen kunnat ladda våra batterier. Utflykter och umgåts mycket med våra vänner. Vi gjorde en utflykt till Granvågsniporna. Uppskattat av både barn och vuxna. Grillade korv och barnen sprang runt och lekte. Inget kanonväder, men vad gör det. Finns inget godare än att äta mat man tillagat utomhus.

 

I Torsdags hade vi en liten Halloweenkväll här hemma. Vi har pratat ett tag om att det skulle vara roligt att göra nått Halloweengrejs med barnen. Så vi var fyra stycken som bjöd in lite kompisar och deras barn. 22 barn blev det. Det kom häxor, spöken, zombies och även Stålmannen gjorde ett besök. Vi grillade korv ute. Barnen fick gå en liten frågeslinga där de fick samla in nycklar. Sen fick de gå fram till den läskiga häxgubben, eller vad man nu ska kalla honom. Häxgubben hade en stor kista. Med hjälp av sina nycklar fick barnen försöka ta sig in i kistan och ta skatten. Sen hade vi gjort en liten spökslinga i skogen. Marschaller med jämna mellanrum och här och var stod föräldrar och skrämde barnen. Jag tog ett lakan och var ett spöke. Hoppade upp ur ett dike och jagade barnen. Så roligt att höra deras glada skratt, se deras ögon lysa. Se deras skräckblandade förtjusning. Agnes var så nöjd när kvällen var slut. Frågade mig om vi kunde göra om det nästa år. Ett barn sa att det var den bästa dagen i livet. Det blev riktigt, riktigt lyckat!

 


Igår var vi på middag hos vänner. God mat, god dryck och gott sällskap. Stundvis skrattade jag så jag hade kramp i både magen och kinderna. Det blev lite musiktävling och lite spontandans. Vi gick hem vid kvart i ett inatt och somnade som stockar. Agnes sov hos mormor och morfar. Hon ringde när hon skulle gå och lägga sig för att säga godnatt. Och berätta att hon spelat kort med morfar.

- Mamma, jag skulle fuska och stoppa korten i fickan men morfar såg mig!!

Det är nog morfar som lärt henne fuska. Han fuskade jämt när vi spelade kort när vi var små.

Idag har det inte blivit mycket gjort. Skitväder. Snöblandat regn. Kallt. Grått. Igår på middan hade värden gjort ett litet bildspel från i sommras. Bilder från våra dagar på Sandudden. Det fick en att längta efter värmen igen. Även om vintern också är mysig så är sommaren nog bäst. Hoppas nästa sommar blir lika bra som den som varit.

Till veckan är det skola igen. Agnes har utvecklingssamtal. Veckan innehåller möten och grejer. Måste till Sundsvall och justera mina nya glasögon. Blir alldeles snurrig i huvet av dem. Ringde ner till butiken och hon sa att eftersom jag har så starka glas så kan det räcka att de är liiite sne så ser man konstigt. Jag hämtade ju inte ut dem själv så de kunde inte justera dem då.  Influensasprutan måste jag ta också. Mindre roligt...

Förrut fick jag alltid panik när det ringe från skyddat nummer. Skyddat nummer = sjukhuset. Förra veckan ringde det från just skyddat nummer. Tänkte inte så mycket på det. Svarade. Människan i andra sidan säger att hon ringer från Infektionskliniken i Umeå. HJÄLP!!!!!  PANIK!!!!!  Men hon var ganska snabb med att säga att jag inte behövde bli rädd. De hade inga uppgifter på att jag tagit om alla barnvaccinationer, de hade inga uppgifter på det. Och sen påminde hon mig om att gå och ta influensavaccinet. Så det är väl bäst jag gör det då....

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se