Senaste inläggen

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 23 feb 17:24

Inte hänt mycket idag. Knappt sovit nått inatt. Morgon tidigt eftersom en av de jag delar rum med behövde hjälp av sköterskorna och de drog igång all takbelysning. 

Har tittat på skidåkningen.

Dygnet runt pumpas ju cellgifterna in. Det blir mycket vätska som går in i kroppen. Har gått upp 2.5 kilo i bara vätska. Magen är dom en boll. Känns som att jag ätit julbord eller nått. Jobbigt....

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Torsdag 23 feb 09:01

Att dela rum kan ju vara roligt ibland. Om man känner den man delar med och om man mår bra. 

Här på sjukhuset är det INTE roligt att dela rum. Igår fick jag byta rum eftersom de behövde mitt rum till en person som behövde vara isolerad. Och det förstår jag fullt ut. Så kommer det vara för mig sen när den här kuren är över och jag kommer in med en infektion. Då kanske det är nån annan som måste flytta på sig för min skull, för att inte jag ska få en värre infektion eller få nån annans baciller. Men jag tycker ändå att det är pest och pina att dela rum.

Får nu bo på en sal där det ligger TVÅ andra. Man hör dem när de mår dåligt och de hör natrurligtvis mig när jag mår dåligt. Man delar toa. Jag hör dem på nätterna. I natt har jag typ innte sovit någonting. Och sen en klockjävel som tickar högt som satan. Inatt ska jag ta ur batterierna!

Och det sämsta av allt. Patrik och Agnes kan inte sova kvar här....

Man änskar ju att på en såndan här avdelning ska alla få eget rum....

 

Annars så går det väl rätt bra. Cellgifterna pumpas in. Inne på tredje dygnet nu. Snart är det över. Känner inte så mycket mer i munnen än vad jag gjorde igår. 

Det pumpas in ganska mycket vätska i kroppen. Har gått upp 2.5 kilo i bara vätska. Så nu får jag är urinndrivande. Då gäller det att ingen av tanterna jag delar rum med är på toa när jag ska dit....

Känner mig uppsvälld och mätt. Sköterskan säger att det beror på vätskan jag har samlat på mig. Inte sugen på att äta direkt och det vill de ju så klart att man ska göra. De har placerat några näringsdrycker i kylskåpet som de tycker att jag ska dricka. Men...nja....de är ju inte goda direkt...

 

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Onsdag 22 feb 09:18

Så var första dygnet avklarat. Än så länge har det gått bra, men jag börjar få känningar i munnen halsen nu. Hoppas det bara stannar vid känningar....

Det är kallt på rummet. På nätterna jag ta två täcken för att inte frysa. 

De tar en vikt varje dag. Jag får ju i mig bra mycket vätska genom alla dropp med cellgifter så då vill de ha koll så man inte går upp allt för mycket i vikt på grund av det. 

Annars ser dagarna likadana ut. Provtagningar klockan sex på morgonen, inte så roligt alla gånger. Sen kommer ronden vid halv elva och sen händer det inte så mycket. De kommer in och tar blodtryck, temp och syresättning ibland.

Lite tråkigt blir det att ligga här.....

Av Jenny Mahlberg - Måndag 20 feb 16:59

Inlagd i Sundsvall igen. Dags för nästa cellgiftskur. Var här halv tio i morse. Prover togs direkt. Allt såg bra ut förutom att jag har lite höga levervärden. Så jag blev uppkopplad på ett vätskedropp. Och de poängterade att jag måste dricka mycket. 

Har även varit till tandläkaren igen. Förra gången såg de att det var nått med ena framtanden i nederkäken. Så nu ville de kolla om den var död eller om jag hade känsel i den. De skickade små elstötar i tanden och dem kände jag så det är ingen fara med den tanden.

Tanken var att cellgifterna skulle kopplas på idag. Men det tog sån tid innan jag fick ett rum så de ska kopplas på tidigt i morgon bitti istället. Annars blir det en massa stök och bök sen på kvällen och under natten. Och det vill varken jag eller sköterskorna. 

Började så klart må illa så fort jag såg den här byggnaden. Svårt att få i sig nått att äta när man mår illa. Så vi får se hur det går med maten den här veckan....

Av Jenny Mahlberg - Söndag 19 feb 11:04

I morgon är det dags för inläggning på avdelning 2 igen. Blandade känslor inför det. Jag vill ju få detta gjort  samtidigt känns det jobbigt naturligtvis. Nu har jag ju läkt ihop överallt efter förra behandlingen. 

Vad får jag för biverkningar den här gången?  

Och sen mår jag ju illa bara jag tänker på Sundsvalls Sjukhus. huvva....

 

I fredags ringde läkaren och meddelade svaret på benmärgsprovet. Det såg bra ut. Inga sjuka celler!!!!!

Kändes som en stor sten föll av axlarna. Så himla skönt!

Frågade henne om hon kunde säga när det blir dags för Umeå. I slutet av mars trodde hon. Man måste ju vänta tills alla värden börjar gå uppåt igen och ligger på en bra nivå. Och det tog ungefär en månad den här gången iallafall. Så jag hoppas att det går lika fort den här gången också.

Jag har samlat energi från nära och kära i helgen. Pizzakväll och mellomys med goda vänner, middag hos mamma och pappa igår och middag hos svärmor ikväll. 

Har de senaste dagarna mått illa. Inte kräkts med varit välldigt nära. Har ju medicin mot illamående, men man blir ju så in i bomben trött av dem. Somnar ju nästan direkt. Men när jag vaknar så har illamåendet gett med sig lite grann iallafall. Men jag vill helst inte sova på dan. Vill inte missa tid här hemma. Det spelar inte så stor roll att jag inte orkar göra så mycket. För mig räcker det att jag får höra familjen röra sig i huset. Förutom nu då kanske när Agnes poppar Björn Rosenström på hög volym.....

 

På fredag var vi ett gäng som skulle ha bott på hotell i sundsvall och gått på konsert med Stiftelsen och Takida. Men si det blev ju inget av med det. Fick avboka allt och biljetterna fick min brorsdotter ta. Surt så in i h*****e. Hade verkligen sett fram emot denna konsert. Mina två favoritband och Ryan Star dessutom. Skit också....

Men vi får hitta på något annat roligt sedan när den här skiten är över.....

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 16 feb 17:19

Asså.... benmärgsprov...not my favorite thing!

Jag fick en cocktail innan som var riktigt bra. Jag kommer inte ihåg själva provtagningen. Fy faan vad nice!

Kommer inte ihåg så mycket annat heller tyvärr. Vet at jag frågade läkaren en massa frågor, men jag kommer inte ihåg vad han svarade. Så det var ju tur att Patrik va med.

Men en fråga och ett svar kommer jag ihåg:

-Får jag gå på McDonalds?

-Ja, det får du!

Det kommer jag minsann ihåg. Men sen sa Patrik att han även sagt att jag inte fick äta grönsaker. Så det blev ju inte riktigt lika gott som jag hade tänkt att det skulle vara. Men det var gott!

Efter benmärgsprovet somnade jag en sväng. När jag vaknade var jag fortfarande lite groggy i huvudet. Men det var nog bra för jag skulle till tandläkaren också....

Innan jag fick första kuren med cellgifter gjorde jag en tandläkarundersökning. För att se så jag inte hade några problem som kunde leda till någon form av infektion. Det enda de hittade då var att en liten bit av en lagning lossnat. Då fick de inte laga den eftersom jag hade så dåliga blodvärden och trombozyter. Men nu var det dags att åtgärda problemet då. 

Gick väl rätt bra. Men hon fick bedöva tre gånger. Så nu känns halva ansiktet som en boll och jag kan inte prata rent. 

Har de senaste tre dagarna mått lite halvilla och varit trött. Frågade sköterskan på dagvården om det kunde bero på att jag trappat ut morfinet för snabbt. Och det kunde det sa hon. Så jag hoppas att det är det det beror på och inte nått annat skit. Jag fick ju ingen instruktion på hur jag skulle trappa ut det så jag fick ju hitta på proceduren själv. Håller tummarna för att det ska gå över snart.

Något annat positivt var att jag inte behöver äta alla de mediciner jag ätit hittills. Nu ska kroppen klara sig själv. Lite läskigt...

 

Jag var ju lite groggy i huvudet, men jag har fattat det så här:

Jag ska tillbaka till Sundsvall på Måndag. Osäkert om cellgifterna sätts igång då eller på tisdagen. Samma femdygnskur med samma cellgifter. Umeå vill att jag ska göra två behandlingar innan jag kommer dit så då är det så det blir. Umeå is the boss!

Jag hade ju hellre åkt upp dit nu och fått det här överstökat. Men läkarna vet ju bäst så man måste ju lyssna på dem. Jag vill att de gör allt ordentligt. För jag vill faan inte gå igenom detta igen....

Av Jenny Mahlberg - Måndag 13 feb 14:33

Idag har de varit här igen från hemsjukvården och tagit prover. De har inte ringt från Sundsvall än och meddelat svaren. Sist jag tog prover så var allt bra. CRP hade gått ner till 14 och blodvärde och trombozyter var på över 100. De neotrofila, immunförsvaret, låg på 0,5 så jag är fortfarande infektionskänslig. Jag äter fortfarande antibiotika. Den som ringde från dagvården sa att det ska man göra så långe man ligger på 0,5 eller lägre. Lite irriterande då att läkaren som skrev ut mig när jag åkte hem skrev i min medicinlista att jag bara skulle äta antibiotika till ett visst datum. Hade de inte sagt något från dagvården så hade jag slutat att ät den eftersom läkaren hade skrivit det. Vad hade hänt då? 

Jag hade ju kunnat fått nån infektion igen. Minst sagt irriterande att de säger olika saker.....

 

I helgen har det inte hänt så mycket. Mellomys, familjemys och lite besök av kompisar. Malin var här igår och bakade fröknäcke åt oss. Mumsigt!  

På Torsdag ska jag tillbaka till sundsvall för nytt benmärgsprov. Då får jag förhoppningsvis veta om det blir en till cellgiftbehandling nästa vecka. Känns tungt med en till. NU har man ju läkt ihop överallt sedan den förra och så är det dags igen. Jag vet ju att det är för att göra mig frisk, men det känns ändå tungt. Jag kommer ju inte direkt säga att jag inte vill ha den. Jag vill ju bli frisk. Men det kan kännas tungt ändå. 

Agnes har blivit sjuk också. Feber och ont i halsen. Vi försöker att inte vara alldeles uppi varandra. Förra gången jag var sjuk och någon annan i familjen blev förkyld eller fick feber så delade vi på oss. Antingen bodde jag någon annanstan eller så gjorde de det. Jag frågade läkaren om vi måste göra så den här gången också. För det var verkligen jättejobbigt. Jag hämtar ju min energi hos familjen. Och får man då inte vara med dem så får man inte mycket energi direkt. Men läkaren sa att vi behövde inte dela på oss. Bara vara försiktiga och inte vara alldeles uppi varandra. Så det kändes skönt.

Hoppas på att det ska vara något snabbt övergående för Agnes del.

Av Jenny Mahlberg - Fredag 10 feb 10:19

Ibland kan man inte sova. Då ligger man och funderar på allt mellan himmel och jord. Ofta hamnar tankarna hos dem som inte har någon annan i sitt liv. Ingen som kan pussa dem i pannan och säga att detta klarar vi. Ingen som håller deras hand när livet känns pest och pina. Ingen att komma hem till. Ingen som ringer.

Jag känner mig lyckligt lottad som har familj och vänner som ringer, sms:ar, skickar meddelanden på fejjan, kommer och hälsar på och jag vet att de finns där. Men det finns de som inte har nån. Hur hittar de styrkan att kämpa?

Jag bllir jättepeppad av alla nära och kära och av alla okända också som skickar meddelanden. Iallafall ger det mig en extra kick. Det gör så att jag orkar lite till...

Ja ofta hamnar mina tankar hos dem....

 

Dagarna här hemma rullar på. Igår var de hem hit och tog proverna. Gud så skönt att slippa åka iväg och sätta sig i ett väntrum fullt med folk. Man riktigt känner hur bacillerna hoppar på en. Men nu kom de hem till oss istället. Jättesmidigt!

Har inte fått några provsvar än. Vet inte ens om de ringer och berättar dem. Om allt går åt rätt håll så kanske de inte ringer heller. Men eftersom jag vill höra att de fått provsvaren och jag vill höra dem säga att det går åt rätt håll. Så då lär nog jag ringa om inte de ringer.

Det går bättre och bättre att äta. Fortfarande lite luddigt och inget smakar som det ska än. Men det går bättre. Igår åt vi svärmors köttfärsbiffar och svampsås till middag. Åt nog mer än vad jag gjort på hela den här månaden som jag varit sjuk. Trodde att magen skulle braka ihop, men det gick bra. 

Ikväll ska svärmor komma hit och laga lax till mig och Agnes. NICE!

Sen ska vi fredagsmysa och titta på Fångarna på fortet. 

 

Det händer inte så mycket när man inte får vara ute bland folk. Jag tittar lite på tv, plockar på lite här hemma, tittar lite på tv igen. Prata i telefon är också ett bra tidsfördriv. Har ju inte riktigt orken på plats så jag orkar inte ta tag i nått stort projekt. Annars så har jag ju skrubben uppe som skulle behöva organiseras. Men det får jag ta som ett träningspass sen när jag har orken tillbaka.

Orken skiftar verkligen från dag till dag. Igår plockade jag iordning i pysselrummet. Satt mest på en stol medans jag gjorde det, men jag orkade iallafall. Idag känns det som att jag skulle somna bara jag la mig ner. Försöker in i det längsta att inte sova på dan, men ibland så måste jag. Man blir ju ännu segare känns det som om man sover på dan. 

Kallt som satan är det ute också så man kan inte gå ut. Kallt om huvudet är det också, utan hår. Fryser om huvudet även fast jag är inne. Provade min gamla peruk. Den kan jag INTE ha. Såg hemskt ut. Måste ta och bestämma mig om jag ska kontakta nån frisör för att beställa en eller inte. Det blir ju som varmare om huvudet...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se