Direktlänk till inlägg 27 oktober 2010

BESVIKEN

Av Jenny Mahlberg - 27 oktober 2010 16:27

Jag vet att det är för mitt eget bästa, men besvikelsen var total när jag inte fick åka hem idag. Imunförsvaret hade åkt ner ett snäpp till 0.6 Och då ville de inte skicka hem mig. Jag visste ju att det kunde bli så här, men besvikelsen går inte att styra. Tårarna som bara väller fram går inte att styra.

Varför skulle just jag få detta monster?   Varför ska just jag missa så mycket tid med min familj?

Vill ju inte att nån annan ska behöva ha detta helvete heller men....

Mina fina barn och min underbara sambo har nu åkt hem och jag kan inte sluta gråta. Min älskade, älskade familj. Jag ville så gärna åka hem med er. Vara med er...

Det är jobbigt när man mår så bra och måste ligga här. Nu när det gått ett snäpp neråt blir jag orolig att det är nått på gång. Nått som gör att jag kanske måste flytta över till sjukhuset igen. Att jag fick flytta till hotellet såg jag som att nu är jag snart på väg hem. Nu är det snart slut på detta helvete. Så nu är min stora fasa att jag måste tillbaka till sjukhuset.

Jag känner varje gång jag går dit och äter att jag bara vill kräkas. Det luktar sjukhus. Nu är det den absolut värsta lukten jag vet. Den lukten och så ska man försöka få i sig nån mat. Inte lätt...

Ikväll kommer jag nog gråta mig till sömns. Idag har jag en depp dag. Läkaren var jätte gullig iallafall.

Hon säger att jag har ju gått igenom nått som folk inte ens kan föreställa sig hur jobbigt det är. Jag har rätt att vara elak. Jag har rätt att vara ledsen. Jag har rätt att grina så mycket jag vill.

Just nu har jag lust att avreagera mig på nått. Kanske får gå ut och avreagera mig på nått träd eller nått.....

 
ANNONS
 
Ingen bild

Nina

27 oktober 2010 17:39

Snälla vännen, inte ska du gå ut och hugga ner träden för hand inte. Du har missuppfattat det, det behövs en yxa för de...
Allvarligt, ta det lungt. Du kan i skiten tänka på att det var tur att det gick lite ner idag och inte imorgon när du kommit hem så du måste vända direkt. Imorgon kan de vara bättre igen. Självklart ska du bara skrika ut, svära, väsnas och allt annat som kan kännas bra för dig. Vi små runt om dig kan inte annat än skicka varma tankar till dig. VI älskar dig och vill att du ska komma hem, men du måste hämta krafter och vara pigg. Risken är att du tar ut dig direkt annars. Vila nu upp dig och kom snart. Vi väntar på dig. Kram kram kram.
P.S nytt kort på Erik finns att få....

Jenny Mahlberg

27 oktober 2010 18:45

Tack snälla. Kort på Erik mottages med glädje.

 
Oldmolly

Oldmolly

27 oktober 2010 17:57

Skit också!
Du kan få svära och skälla på mig, om det känns bättre. Få se nu hur många svårdomar du kan? Ut med det bara.

http://oldmolly.bloggplatsen.se

Jenny Mahlberg

27 oktober 2010 18:44

Hahaha.... tack så mycket. Men det känns bättre nu. Fick brev av en god vän och sen fick jag ett jätte finnt halsband av familjen innan de åkte. Så just nu känns det ganska bra. Men jag återkommer med svordommarna vid ett annat tillfälle ;)

 
Carola

Carola

27 oktober 2010 19:39

Älskade vännen,
Jag är så ledsen för din skull!
Håller tummar och tår att det tagit ett stort kliv uppåt i morgon.
Kramar i massor!!

http://familjenmahlberg.bloggplatsen.se

 
Linn

Linn

27 oktober 2010 21:09

Hej Jenny.
Håller helt och hållet med läkaren och hon verkar super bra verkligen!
Man får vara hur förbannad man vill, de är din kropp och då får man känna precis vad man behöver..
Jag vet ju bara hur många känslor som snurrat i mig pga av mina magbesvär..
Här i Selsjön håller jag, daniel & mucklan alla tummar och tår vi har (mucklan har ju en del)för att du ska få komma hem snart :) Pigg och kry!
Massa kramar från oss! ♥

http://nnillinn.blogspot.com

Jenny Mahlberg

28 oktober 2010 09:23

Tack så mycket!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 5 sept 18:35

Är dunderförkyld. Måste ha fått en sån där "mancold" som karlar får. Har man manliga stamceller så är det sääääkert möjligt. Har aldrig varit så förkyld som jag varit de sista dagarna. Legat i soffan i två dygn och knappt orkar röra på mig. Och som v...

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 16 aug 11:35

Det har gått ytterligare en månad. Nu är vi inne i Augusti och sommaren är snart slut. Men vilken sommar vi haft. Vilken värme!  Vi har hunnit göra mycket. Hunnit myst massor och samlat massor med energi. Sist jag var till Umeå så bestämde de att j...

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 12 juli 09:51

Äntligen har vi fått sommarvärme. Den har varit här ett tag nu och det ser ut som den stannar ett tag till. Stundvis blir det så varmt så jag blir alldeles vinglig. Måste gå undan och sätta mig i skuggan eller gå in. Har inte bränt mig nått än. Smörj...

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 19 juni 19:31

Kvart över fem klev vi upp i morse. Skulle vara i Umeå klockan nio. Tio i nio klev jag in genom dörrarna hos tandläkaren. Hade tid där för att de skulle avgöra om jag har GvH i munnen eller inte. Tandläkaren sa att jag har det. Inte mycket,men det fi...

Av Jenny Mahlberg - Måndag 11 juni 12:30

Jag blir så frustrerad när återhämtningen tar sån evinnerlig tid. Man jämför ju lätt med förra gången jag var sjuk, då gick allt så fort. Men den här gången gör det inte det. Visst, det blir bättre och bättre, men det går sååååå sakta.  Medicinen j...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se