Alla inlägg under augusti 2011

Av Jenny Mahlberg - 31 augusti 2011 19:14

Filmen. "Kära 16-åriga jag". I morgon släpps den på YouTube. Se den. Dela den. Twittra den. Ladda upp den. Så viktigt. Så bra . Så hjälpande. Nervöst??   Gissa.....

Tror att den släpps klockan åtta i morgon bitti. Får för mig att jag läst det nånstans. Spännande....

 

Idag har ajg inte gjort så mycket. Fick äntligen upp tavlorna på Agnes rum. En bild på henne sen hon var ett litet pyre och en bild som Linn har ritat.

 

Två tavlor som Agne smålat själv.

   

Blev riktigt bra. Men lite fler grejer måste hon nog ha på väggarna. Är fortfarande lite kalt.

Häromdan när jag var på stan hittade jag några kuddöverdrag som jag var tvungen att köpa. Detta är ett av dem.

 

Lite rolig tyckte jag.

Har varit på Sagoskogen med Agnes nu ikväll. Och nu ska hon snart gå och sova. Lika populärt som vanligt. I morgon har ajg inget planerat. Fotbollsträning på kvällen. Patrik går på beredskapen.

Idag bokade jag in en liten date till på Söndag. Inger kommer hit och visar inredningsgrejer från Zelected by Houze. Jätte fina grejer. Ska bli kul att se dem "live". Har bara sett dem på nätet än så länge. Förhoppningsvis kommer det hit några trevliga människor och tittar på grejerna också.

 

Min fötter fortsätter att göra ont. Stela som bara den idag. I morse glömde jag bort mig. Medans jag satt vid datorn så satt jag på ena foten. Trodde jag skulle avlida när jag klev upp. Inte skönt.

Önskar att det försvinner nu.......

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 30 augusti 2011 21:11

Detta borde få en att andas ut. Såg att Patrik gjorde det. Jag kan inte.... 

Allt ser bra ut. Alla prover är bra. Inga egna celler är ju faan underbart. Men....jag kan inte andas ut. 

Jag känner ju att nått är fel i mina fötter. Visst....inte leukemimostret som är tillbaka...men nått är inte som det ska. En månad får jag vänta innan jag ska träffa läkaren igen. Tro vad de tänker göra då??


Idag var jag in och hälsade på på jobbet en sväng. Kul att träffa dem igen. Vet inte om jag skrivit det, men läkaren har sagt att jag INTE ska gå tillbaka till nuvarande jobb. På grund av infektionsrisken. Känns lite både och. Har ju haft lite panik över just infektionriskbiten. Jag måste ju vara med dem även när de är sjuka. Så på ett sätt känns det ju bra. Men samtidigt trivdes jag så bra. Med de boende. Med arbetskamraterna. Vad kommer jag få nu? KOmmer de hitta nått att erbjuda mig?  Får jag nått som jag kommer vantrivas på?  Frågorna är många och svaren lär man få vänta på......

Har inte gjort så mycket annat idag. Varit på stan en sväng. Tvättat bilen. Städat. Bjöd min underbara familj på mat från Terassen. Lite lyx mitt i veckan. Lite lyx i vardagen mår man bra av. För en stund glömmer man alla tankar som snurrar i huvudet. Att sitta med familjen runt bordet. Höra vad de gjort under dagen. Det om nått är lyx......

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 29 augusti 2011 07:49

Ja....man finner ibland inga ord. Man blir bara så tom, så irriterad. Kan härja upp mig för mycket, men när det kommer till barn så kan jag bli vansinnig.

Om man väljer att skaffa barn, varför skiter man i dem sen då?   Varför vill man inte vara en del av deras liv?   Varför gör man inte allt för att få träffa dem?

Min barn är som sagt mitt allt. Min familj är mitt allt. Att inte få vara en del av mina barns liv kan ge mig sån ångest så hjärtat går sönder. Jag har varit så nära att förlora mitt liv. Visst, jag har inte varit precis döende. Men haft en dödlig sjukdom. Att tänka tanken att man inte ska få se dem växa upp är outhärdlig.

Och så finns det de som bara skiter i sina barn. Väljer att inte ha nån kontakt med dem. Väljer att inte följa alla deras steg i livet. Vad är det för fel på dessa människor?  Har de inget hjärta???

Jag ser så fram mot att få vara en del av Malin och Agnes fortsatta liv. Följa dem. Finnas där för dem. Hjälpa dem. Att inte prata med dem eller krama dem finns inte på kartan. Älskar dem gränslöst och oändligt. Vissa människor önskar man att det fanns skottpengar på....ursäkta mig...men så är det.

 

Igår spelade Malin match. Hon gjorde mål. Står omnämd i tidningen idag. Min stora tjej. Min duktiga tjej. Rent biologiskt är du inte min, men oj..vad jag älskar dig. Så stolt över dig.

Att ha Malin i mitt liv förgyller dagen. Att få vara med i hennes vardag. Höra henne berätta om vad som händer i hennes liv. Berätta om sina kompisar. Vad som händer i skolan. Jag suger in allt hon säger.

Så rädd att missa minsta lilla. Så rädd att inte få vara en del av hennes liv. Inte få se henne. Höra henne. Min älskade Malin.

Och sen Agnes då....som kan reta gallfeber på mig. Surra sönder mina öron och som stökar ner mitt hus. Min älskade lilla gounge. Vad mamma älskar dig också. Att stå vid tunneln och inte veta om vi kommer ut tillsammanns på andra sidan är ett helvete. Att tänka tanken att du kanske måste växa upp utan din mamma gav mig sån ångest. Det gjorde så ont. Hjärtat sprack.  Jag har missat ett år av ditt liv. Ett år vi aldrig får tillbaka. Satans jävla cancerhelvete som tagit ett år av våra liv. Förstört så mycket. Lämnat djupa sår hos oss alla. Fy faan.....

Av Jenny Mahlberg - 28 augusti 2011 08:12

Fredagen spenderade jag på stan. Strosade på lite med Sandra. Fikade med Minna och gjorde några ärenden. Sen var ajg till svärmor och hämtde Agnes. Hem en liten sväng. Sen ner till stan igen för att äta middag hos Patriks morbror. Åt gott och surrade med goa Anna-Karin. Agnes fick leka med sina tremänningar. 

I går var det dags för kvartersens fotbollscup. Agnes första match var tjugo över tio. De vann. Agnes gjorde ett mål. Andra matchen var klockan ett. Även den vann de så nu är det finalspel den tionde September. Tog jätte många kort, men den här datorn vill inte ta emot minneskortet. Välldigt irriterande.

Min lilla dator har helt plötsligt tappat mottagningen på vårt trådlösa internet så den kan jag inte använda heller. 

Efter Agnes match så var det dags för Malins match. De vann också. Och idag har hon också match.

När vi kom hem från Malins match så kom min  farbror och min kusin med familj och hälsade på lite. Inte sett henne på 25 år. Agnes var lite orolig över hur hon skulle prata med Lexie och Abbey eftersom de bara pratar Engelska. Men det gick hur bra som helst. De lekte och körde fyrhjuling och grejade. 

Sen åkte vi upp till min faster i Helgum och åt middag. Surrade och hade väldigt trevligt. 

Manne följde med oss hem sen och har sovit här.  Så idag blir det mera lek för Agnes.


Fötterna fortsätter att göra ont. Gud vad irriterad jag blir. Så jobbigt att inte veta vad det är. Vill även ha svar på Chimärismen snart så jag kan slappna av. I morgon är det dags för provtagning igen. Håller mina tummar för att den ordinarie personalen är tillbaka. 

Nu ska jag försöka väcka Agnes så hon inte sover bort hela dan. 

Av Jenny Mahlberg - 25 augusti 2011 09:16

Agnes har som sagt börjat förskoleklass. Så stor hon blev helt plötsligt.

 

Har inte samma koll på vad hon gör på dagarna. Inte samma koll på om nått har hänt under dan. Hjälp....vad tiden går fort. Snart blir Malin 18. Herregud....18 år....

Snart kommer hon inte ens hem på helgerna. Snart flyttar hon hemifrån på riktigt. Hjälp....

Hon kommer bli tokig på mig då när jag ringer hela tiden och kollar vad hon gör. Nu vet jag ju att hon kommer hem minst en gång i veckan och på helgerna.Då kan jag fråga vad hon gjort alla dagar hon varit borta. Men sen...huvva....  Kanske får be henne skriva dagbok så kan hon ge mig den när hon kommer hem så kan jag läsa vad hon gjort alla dagar. Populärt?   Nej...skulle inte tro det.

När jag tänker på att de blivit så stora mina fina tjejer så kommer tankarna på att vi måste ta vara på livet. Tänk om min kamp mot monstret inte hade gått så här bra. Tänk om jag inte hade fått vare med när Agnes börjar skolan. Inte fått vare med när Malin tar studenten. Inte fått se deras ögon glittra och höra deras skratt. Förra året missade jag så mycket. Det kan jag aldrig få tillbaka. Den tiden är borta. Ett helt år som bara blev skit. Ett år som för alltid kommer sitta i mitt minne öven fast jag helst vill glömma det. Ett år jag aldrig får tillbaka....

Fast...detta skit år gav mig mycket också. Jag kom närmare mina vänner. Närmare min familj. Har lättare att berätta för folk vad jag känner. Vill att de som står mig nära ska veta att de gör det. Att de betyder mycket. Detta skit år visade mig att jag och Patrik klarar ta mig faan vad som helst. Det visade mig att vad som än händer så finns han där. Mitt stöd, mitt allt, mitt livs kärlek.

Att man kan hitta så rätt. Att det kan kännas så bra. Varenda pusselbit passar perfekt.

Om ni inte visste det....så älskar jag att leva! 

Av Jenny Mahlberg - 24 augusti 2011 19:54

Ja...denna dag bara försvann. När jag skjutsat Agnes tog jag mig en liten cykeltur i det fina vädret.

Tvättade, handlade och sen var det dags att hämta Agnes igen. Vi skulle ha åkt och hälsat på Jonna och Camilla, men det blev inte så. Ottilia följde med oss hem efter skolan. De lekte och jag fastnade med fotoalbumet igen. Sen var det dags för middag och sen Musiklek. Så var dagen slut. Fort går det.

Dagana bara försvinner. Blir lite rädd ibland att jag inte tar tillvara dagarna ordentligt. Tänk om det blir nått så jag måste ligga inne igen?   Då har jag inte möjligheten att njuta av dagarna. Då kommer jag ångra att jag inte gjort mer när jag har möjligheten.

Idag har det verkligen varit kanonväder. Så skönt. Varmt. Härligt. Tjejerna skulle prombt bada. De hade känt på vattnet och det var såååå varmt.  Visst. 18 grader. De satt mest i gummibåten som låg i poolen.

Hoppas det är lika fint i morgon. Ska göra några ärenden på stan i sällskap av Nina. Sen är det träning och Malin kommer hem också.  Agnes ska sova hos farmor i morgon. Hon ville göra det efter matchen igår, men när det är skola går ju inte det. Så de bestämde att på Torsdag skulle hon göra det.

Till helgen är det cup också. Match tjugo över tio på Lördag morgon. På kvällen ska vi ha en liten släktträff hos min faster. Trevligt.


I går kände jag nästan ingenting i fötterna. Idag känns de jätte stela. Känner mig lite svullen om dem också, men det syns inget. Faan vad irriterad jag blir. Hade tänkt tagit en lång prommis i morse istället för att cykla, men jag vågade inte när fötterna känns så stela. Tänk om jag inte skulle ta mig hem. Kan ju bli lite besvärligt då.  Hoppas det ger sig snart. 

Av Jenny Mahlberg - 23 augusti 2011 20:11

Lämnade Agnes vid sju i morse och sen for vi mot Umeå. Patrik följde med mig. Skönt.

Var framme vid halv tio. Fikade lite innan vi gick upp. Fick vänta ganska länge, läkaren var lite sen.

Alla prover såg jätte bra ut. Precis som de ska vara. För några veckor sedan tog jag ett sånt där Chimärismprov, där man ser om man har några egna celler. Det visade noll. Läkaren sa att vi kunde ta ett nytt sånt för hon såg att jag var orolig. Så skönt att de lyssnar på en. Inte bara kör deras race. Enligt henne så behövdes inga fler prover, men eftersom jag då var orolig så ordinerade hon det.

Brukar ju gå här hemma varannan vecka och ta prover. Läkaren frågade om jag ville vänta två veckor eller gå redan på Måndag. Och jag vill ju  naturligtvis gå på Måndag. Jag vill veta att allt är okej.

Jag trodde att jag skulle bli lugn efter läkarbesäket. Men inte det....

Det dröjer kanske två veckor innan man får svar på Chimärismen. Kan inte riktigt sluta oroa mig förän svaret på det kommer. Läkare sa att hon skulle bli väldigt förvånad om det skulle vara nått. Det borde man väl bli lugn av...eller???   Inte jag tydligen......

Hann hem till Agnes match iallafall. Hon var jätte duktig idag. Sååå nära att göra mål flera gånger. Så roligt att se dem spela. På Lördag har de cup så då är det fotboll igen.

I morgon ska vi hälsa på Camilla och Jonna i nya lägenheten. Spännande!!!!

Nu ska jag kolla på "True talent" och se om det är nått.

Sen måste jag ju säga att det 30 September har vi filmvisning på Bygdegården. "Hur många lingon finns det i världen?".  Den måste ni komma och se. Endast 40 kronor kostar det.

Sen har vi pubkväll den 15 Oktober. "Ebenholt Slappers" spelar. Kommer bli grymt kul.

Av Jenny Mahlberg - 21 augusti 2011 12:29

Gårdagskvällen var såååå mysig. Vädret var ju inte det vi hade önskat, men vi platsade in altanen och hade en sån där terassvärmare. Så det blev riktigt bra. Barnen lekte och lekte. Hade gömt en skatt åt dem. Godispåsar som jag lagt i en låda och gömt i ett träd. Vi gick en frågeslinga. Killarna vann....säkert hade de med sig mobilerna och googlade frågorna.....

Åt så in i bomben mycket så jag trodde magen skulle spricka. Attans vad gott det var. kräftor, räkor, pajer, sallad, såser, meloner, bröd och grejer.  Agnes och Teodor grillade godisar mot terassvärmaren. Vi mös under filtar när mörkret lade sig. Såååååååå mysigt!!!!!

                         

 

I morgon börjar den riktiga vardagen igen. Skolan, jobb....tro vad jag ska fördriva dagarna med då. Finns hur mycket som helst att göra. Men i morgon börjas dagen med provtagning. Sen ska Agnes på skolan. Malin ska till Kramfors. Upp till Helgum för att köpa jultidningar.

Igår kände jag inte så mycket i lederna. Längtar iallafall tills på Tisdag när jag får träffa läkaren. Hoppas bara att de inte får för sig att de ska ta ett benmärgsprov för att kolla det. Huvva.......

Nu ska jag göra lite nytta och sen ska vi äta pizza innan Mats och Louise åker hem.

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
29 30 31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se