Alla inlägg under oktober 2011

Av Jenny Mahlberg - 29 oktober 2011 15:45

Japp...där har vi lekt hela dan. Totalt slut i huvudet. Vilket ljud. Men Agnes och Teodor var nöjda iallafall.  På vägen hit spanade Agnes efter blåa ägg. För när man ser blåa ägg så är det inte långt kvar till Teodor. I rondellen i Östersund står det blåa ägg. Nått slags konstverk antagligen.

Åt världens godaste macka på Djungelhuset. Nån kyckling macka som de grillade lite och sen hade jag magoraja sås till. Och grönsaker. Gud så gott det var.

När vi var på väg därifrån säger Agnes:

- Mamma, det är ju bra med en sån där psagnioaegbnijadfgbkjfg.

Ja....jag förstod absolut inte vad hon sa.

- Men vad säger du för konstigt , sa jag.

-Ja..en sån som Minna har. Det är ju bra.

Det hon sa var alltså att det är bra med en Samsung Galaxy S2. Men det var totalt obegripligt det hon sa.

När barnen sitter i bilen och försöker få upp sina tuggummipaket säger hon till Teodor:

-Vi borde ju få upp dem för vi är ju trots allt fem år.

Hon lät som värsta gammkärringen. Hon har varit i sitt esse idag. Linn frågade henne vad hon hade packat med sig hit till Teodor.

Hon förklarar att hon tagit med sig några grejer man kan skjuta en boll till varandra med.

-Jaha...vad heter de då?, frågar Linn.

-Ja inte vet jag...men de heter då inte shackmatt iallafall.

Min goa tjej som fått mig att kikna av skratt flera gånger idag. Så roligt vi haft idag. Så mysigt.

Enda som varit jobbigt är mina fötter. Vad faan är det för fel på dem?  Varför går det aldrig över?

Igår när de ringde och berättade provsvaren från i Måndags så påpekade jag det igen. När jag åker upp nästa gång måste jag tjata på dem att göra nått. Jag får nå bryt.

Malin drog till Uppsala i morse. Blir borta tills på Torsdag. På Fredag fyller hon arton. Då ska vi fira.

Nu ska jag lägga mig och vila för jag är helt slut....

 

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 28 oktober 2011 21:35

Som vanligt så läser jag vad jag skrev för ett år sedan. Så nära att få åka hem. Som jag längtade.

Då hade jag träffat Anders också. Det skillde bra många år mellan oss. Har inte en susning om hur gammal han var, men....ja...bra mycket äldre. Vi satt där på avdelningen och drev med varandra. Drev med våran sjukdom och alla besvär vi hade. Han sa hela tiden:

- Hoppas vi inte ses i morgon.

Han visste hur mycket jag längtade hem. Han visste hur jobbigt jag tyckte det var. Han visste precis.....

Anders klarade sig inte. Han fick jätte mycket GvH och hans kropp orkade inte längre.

Samma sak var det med Sarah. Hennes kropp orkade inte heller. Sarah, Sarah...vilket tomrum du lämnade hos mig. Jag önskar så hade vi hade hunnit träffats. Tagit våran paraplydrink i solen.

Jag sökte och sökte efter nån som visste precis vad jag gick igenom. Gud vad jag saknar att kunna bolla mina funderingar och tankar med dig. 

Har fått fina meddelanden av två som stod Sarah nära. Meddelanden som värmer så otroligt mycket.

Om mitt tomrum efter henne är stort. Hur stort ska då inte deras tomrum vara. Oändligt.....

Önskar så att Sarah hade fått varit med på Unc Cancers fest. Önskar så att hon hade fått träffa dem.

Men hennes kropp orkade inte. Hennes kropp klarade inte av transplantationen. Ibland blir det så. Ibland händer det ofattbara.  Svårt att föreställa sig att det kan hända. Svårt att förstå.

Mitt i all saknad efter de som inte överlevde så blir jag glad av vimmelbilden sen i Tisdags.

Vi som var med i "Det är okej att känna".  Jag blir glad av den.

 

Glöm inte min insamling för att hjälpa Ung Cancer. Hjälp mig hjälpa dem.

Snälla hjälp mig att få in så mycket pengar som möjligt till dem så de kan fortsätta sitt arbeta för att hjälpa alla unga som på ett eller annat sätt drabbas av cancer.

Ge ett litet bidrag som kan göra stor skillnad.

NORDEA   1525 43 84646

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 27 oktober 2011 17:28

Nu har jag kommit hem. Lite trött, lite fattigare men så glad att jag åkte.

Vi åkte från Långsele tjugo i tolv i Måndags. Tolv timmar senare klev vi av i Göteborg. Endast 300 meter hade vi till hotellet från tågstationen. Jätte mysigt hotell. Fick ett fint hörnrum. Ljust och fint.

 

Vi landade lite på rummet innan vi gick ut en sväng på stan. Nordstan blev målet. Lite shopping och mat.

Sen tillbaka för att göra oss iordning för kvällen med Ung Cancer.  Klockan fem var vi på plats.

Nattklubben Yakhi-Da öppnade sina dörrar för oss. Vi fick knäppa kort när vi kom in. Har inte hittat dem än, men ni får se dem sen.

Sen fick vi säga våra namn så de kunde priva av oss att vi kommit.

Sa mitt namn och då var det nån som sa mitt namn precis efteråt. Så kom Julia fram bakom ett skynke och gav mig en stor kram. Hon har en sådan värme. Man blir glad. Man känner sig välkommen.

Så går vi upp för en trapp och där står Hanna. Samma värme och samma glädje. Lika stor kram där.

Dessa två tjejer är så underbara så ni fattar inte.

Sen kommer vi in i "mingelbaren"....eller vad man ska kalla det. Välkomstdrink och mingel. 

   

På plats fanns make up artister och frisörer som fixade till den som ville bli fixad. Träffade alla underbara människor som var med i "min" film.  Vo tog också ett kort med oss alla som var med. Hoppas jag hittar åt det sen.....

Vi minglade på och sen var det dags att gå ytterligare en trappa upp. Till festlokalen. Jätte mysigt var det där. På en tv rullade de tre filmerna som Ung cancer hittills gjort. På ett bord låg kort och pyssel grejs. Man fick pyssla ett kort om man ville. De sålde även sina fina pins, väskor och mössor.

Det serverades chiligryta. Det var en salig blandning på folk. Drabbade, anhöriga, sjukvårdspersonal, politiker och alla möjliga. Alla hade vi nått gemensamt. Alla hade kommit i kontakt med det hemska, mörka monstret.   När vi alla höll en tyst minut för de som inte klarat kampen blev det känslosamt. Men det var helt okej den här kvällen. Det är okej att känna vad man vill.

Många kanske tycker att det är fel att blanda så starka känslor med fest. Men det är så rätt. Det är så bra.

Kvällen flöt på . Tal, musik och glada skratt.

       

Jag tog många kort. Men de blev inte så bra. På många hamnade bara halva Maria med. Ja...ni ser ju.

Älskade, underbara Maria. Min fina vän. Är så glad att du följde med mig. Så tacksam över att ha dig som vän.  Några drinkar hann vi med. Vi vet inte vad de hette och vi vet inte vad som var i dem....

   

Innan vi gick hem till hotellet hann vi med lite kycklingkebab. Sen somnade vi gott båda två tror jag.

Nästa dag var det HOTELLFRUKOST. Inte helt fel kan jag säga. Gott!

Sen blev det lite mer shopping. Maria hade lite svårt att organisera sitt bagage innan vi skulle på tåget.

 

Tjugo i två ungefär klev vi på tåget mot Stockholm. Där fick vi vänta ungefär en timme innan tåget hemåt gick. Tio över tolv var vi hemma i Långsele igen. Promenerade hem till Maria där jag hade bilen.

Sov till strax efter tio i morse. Hade kunnat sovit längre, men jag skulle ju hämta Malin och Rebecca i Kramfors. När vi kom tillbaka hämtade vi Agnes också. Så nu är Agnes ledig i tio dagar. Nästa vecka är det ju lov och då ska hon vara hemma hela veckan.  Får se om vi kan hitta på nått roligt. Malin hon drar ju till Uppsala hon.

När vi stod på perrongen i Stockholm pratade jag med Patrik i telefon. Vänder lite på huvudet och kollar på perrongen på andra sidan spåret. Där ser jag Gullan, Viktors mamma. Hann skrika lite åt henne innan det var dags att kliva på tåget. Vad precis att jag vände på huvudet då. Annars hade jag inte sett henne.

Nu skulle jag behöva packa upp väskan, men jag har fastnat här i soffan och tycker nog att jag sitter ganska bra här.

 

Nu har jag ett uppdrag åt er igen.

Se Ung Cancer tredje film. Sprid den sen till alla du känner.

 

  

Av Jenny Mahlberg - 24 oktober 2011 19:56

Ibland blir jag så elak så jag känner för att klippa till nån. Idag blev jag det. Mobbing är det absolut värsta jag vet. Och värre blir det när lärare inte gör nånting. Sopar det under mattan bara. Inte vågar ta tag i problemet. DÅ vill jag klippa till dem. Förstår de vad de gör mot barnet som  mobbas?

Förstår de vilket helvete det kan leda till?  Knappast. Inte för en sekund. Vill ruska om dem. Vill ruska om barnen som mobbar. Ta dem ordentligt i örat. Så fel. Så elakt. Önskar att alla barn runtomkring skulle ha modet att säga ifrån. Säga att det är inte okej. Det är fel. Det är fegt.

Jag blir så elak. Så elak så jag skakar. Åååååååhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!

Önskar att jag fick gå dit. Gå dit och säga precis vad jag vill till barnen. Säga precis vad jag vill till föräldrarna. Men....det får jag väl inte. Eller???

 

Nu är det inte många timmar kvar tills jag åker. Hoppas man kan sova lite på tåget. Hoppas det inte är så kallt där nere. Hoppas solen skiner i morgon. Hoppas kvällen blir rolig i morgon. Men det är klart den blir. Det är ju fest. Med Ung Cancer. Och jag har goa Maria med mig. Det kan ju bara bli bra.

Blir varm i hjärtat när kompisar ringer bara för att säga att jag ska ha så roligt på resan.

Nu ska jag fösöka fördriva tiden tills det är dags att åka.

Av Jenny Mahlberg - 24 oktober 2011 07:55

Jaha....och vart tog Agnes feber vägen. Har aldrig hänt förut att hon bara haft feber en kväll så där. 

Ja..ni vet ju...hon har haft feber ett X antal gånger under sina sex år. Varje gång har den suttit i flera dagar. Varje gång har den varit hög och varje gång har det krävts penicillin. Hon är ju i stort sett uppfödd på penicillin. Så jag har som lite svårt att tro att det bara var den där lilla feber svängen. Konstigt...

JÄTTE BRA  ...men....konstigt.

Igår var vi till svärmor och fick oss lite middag. Tacogratäng. Supergott som vanligt. 

Tvättade en massa. Måste ju ha nå kläder nu när jag åker till Göteborg. I natt drar vi. Jag och Maria.

Lite shopping kanske. Slappa på hotellet. Fest på nattklubb. Och framför allt...HOTELLFRUKOST.

Patrik och Malin var ute och övningskörde. Ursch..vad stor hon blivit. Körkort snart. Hjälp.....


Idag har jag hunnit varit ner och tagit prover. Gick ju bra som vanligt. Nästa gång är den tionde. Den sextonde ska jag till Umeå. I Fredags ringde läkaren och sa att jag kunde sluta med kortisonet. Gud så skönt. Äntligen. Bara två mediciner kvar nu. 

Varje dag läser jag ju vad jag skrev för ett år sedan. Och nu har kommentarerna från Sarah börjat komma. Åhhh...vad jag saknar att bolla tankar och funderingar med henne. Hon visste precis vad jag pratade om. Visste precis vad jag menade. Tomt blev det när hon försvann. Tomt, tomt...

Har ju fått träffa många underbara människor genom Ung Cancer som också haft cancer. Men ingen som gått igenom PRECIS samma sak. Det letar jag fortfarande efter. Nånstans borde det väl finnas nån. Jag kan ju inte vara ensam i hela Sverige tycker man. Eller?

Nu ska jag börja packa och sen ska jag till Helgum en sväng.

Av Jenny Mahlberg - 22 oktober 2011 18:52

Häxor, spöken, prinsessor och kapten Krok. Agnes har varit på Hallowen kalas. Super roligt hade hon. Var alldeles uppe i varv när hon skulle göra sig färdig.

 

De lekte, fikade, pysslade och grejade. Spöktårta. Avhuggna fingrar som tilltugg. Små äckliga djur som låg lite överallt. Men sjuttsiken så kul de hade.

          

När kalaset var slut så kom nästan alla föräldrar med hämt pizza och så åt vi tillsammans. Väldigt trevligt. När vi kom hem kröp vi upp i soffan och vissa av oss tittar på MODO match.  Så visar det sig att Agnes har feber. 39.1.  Genast kommer paniken över att vara med nån som är sjuk. Första tanken var att nu måste jag nog åka hemifrån. Sova nån annanstans. Konstigt. Förhoppningsvis går denna feber över snabbt. Länge sedan hon var sjuk nu. Så det var väl lite väntat kanske.....

Av Jenny Mahlberg - 21 oktober 2011 09:16

Varje dag läser jag vad jag skrev för ett år sedan. Vissa grejer minns jag och vissa grejer har jag totalt glömt bort. Förträngt kanske. Kommer ihåg den konstiga känslan när läkaren sa att jag skulle flytta till patienthotellet. Hallå....redan....jag var ju sjuk. Och samtidigt var det sååååå skönt att få miljöombyte. Skrämmande och roligt på samma gång.  Mycket av mina tankar handlar om hur det var för ett år sedan. 

Vad mycket jag har gått igenom. Vad många underbara människor jag har fått träffa under dessa snart två år. Sjukt...snart två år sedan jag blev sjuk. Vart tar tiden vägen??

Kommer ihåg vad glad jag blev när kompisar kom och hälsade på. Sandra tog bussen till Umeå och satt hos mig en hel dag.  Några kanske inte tycker att det var så speciellt. Men för mig var det stort. Att åka 25 mil för att sitta med mig på en sjukhussal en hel dag. Det tycker iallafall jag visar vilket stort hjärta man har. 

Nu i efterhand ångrar jag att jag inte tog mer kort på sjukhuset. På mig själv. Lättare att minnas hur det var. Lättare att prata med Agnes när man har bilder att titta på. Men då, där i stunden ville jag inte ha några bilder. Ville inte minnas detta helvete. Det skulle jag inte tänka på sen trodde jag. JO..tjena.

Även minnen från en tid som mest bara var ett mörker är ju en del av oss. Det har varit vårat liv. Det kan man inte glömma bara så där.


Nu ska jag och Agnes snart åka på stan. Presentjakt står på schemat idag.

Ikväll kommer Malin hem och vi ska som sagt på Hullsta. Kommer nog bli trevligt. 


Av Jenny Mahlberg - 20 oktober 2011 19:43

Klippte mig idag. Kort blev det. Inte vant mig än direkt. Hajjar till när jag går förbi spegeln.

Så skönt med Annika. Man kan säga precis vad man tycker och tänker. Skulle jag ha tyckt att det blev as konstigt så har jag kunnat säga det. Utan att hon hade blivit sur.  Men jag är nöjd. Skönt att lockarna är borta. Säkert bara tillfälligt. De kommer säkert tillbaka sen när håret växer. Då är de där igen. Och irriterar ihjäl mig.

Gjorde syntest idag också. Hade inte fått nå sämre syn. Det var skönt. Snarare hade det blivit bätttre. På höger öga iallafall. Inget jag märkt iallafall.  Fick ju som för mig att jag såg sämre. Optikern frågade om jag äter kortizon. Ja det gör jag ju. Det kan tydligen göra att man får sämre syn. Men det är ju så klart om man äter stora doser under lång tid. Jag har ju en ganska liten dos. Men jag hoppas svaret på synacthen testet kommer snart så jag vet om jag kan sluta äta det snart.

Åt lunch med Linn och Sandra på thai restaurangen. Mycket trevligt.  Sen har jag inte gjort så mycket mer idag. När jag hämtade Agnes så hade hon med sig en kompis. "Trulle" heter han. En liten tygdocka som barnen i Agnes klass får turas om att ha med sig hem över en helg. Sen får de berätta om vad Trulle ha fått gjort. Hittills så har han fått varit med och röjt stigen till Patriks jobb och så har han varit på skidträningen så klart.

 

Har fått in lite pengar på min insamling till Ung Cancer. Blir så rörd när människor vill vara med och hjälpa mig. Man behöver inte ge flera hundra. Ett litet, litet bidrag kan göra så stor skillnad.

Så snälla fortsätt att hjälpa mig att hjälpa dem.   NORDEA  1525 43 84646.

TILLSAMMANS GÖR VI SKILLNAD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Nu ska jag snart se på Robinson. Agnes ska vara uppe hela natten säger hon. I morgon ska vi på stan en sväng. Shoppa lite födelsedagspresenter.  I morgon kväll ska jag, Minna, Malin och Eija på Hullsta. Den där style kvällen. Ska bli intressant och se vad det är.

idag när jag var på stan så träffade jag en arbetskamrat. Då kom tankarna på jobb igen. Vart faan kommer jag hamna?  Kommer jag få nått jag trivs med?  Vad får jag för arbetskamrater?

Ååååååhhhh.....önskar att de kan ringa i morgon och säga vad de har hittat åt mig.

 

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5 6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17 18 19 20 21 22
23
24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se