Alla inlägg den 13 november 2011

Av Jenny Mahlberg - 13 november 2011 19:52

Tycker att det får vara bra nu. Tycker att det har varit för många hemskheter som bara löser av varandra.

Sjukdomar, dödsfall, jobbiga undersökningar, mobbning,  trafikolyckor och annat skit som jag hade kunnat klarat mig utan. Idag kom nästa grej och man blir påmind om vad snabbt livet kan slås i spillror. Man har ingenting att säga till om. Ingenting får man bestämma själv. Man måste bara försöka kämpa sig igenom det jobbiga.

Kämpa och kämpa. Hur ska man orka när hemskheterna bara avlöser varandra?   När ska man få tid att andas lite? 

Jag försöker att alltid se positivt på allt som händer. Kan säga att det är inte det lättaste när man inte vet om man ska dö eller inte. Men jag tycker att jag har lyckats rätt bra. Jag tycker inte att jag har låtit det svarta, mörka tagit över.  Försöker att alltid hålla humöret uppe. Tänka att det ordnar sig. Har man den inställningen så tycker iallafall jag att livet blir lite lättare.

Nu tycker jag att det får räcka med hemskheter. Det är bra nu. Lägg ner....

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 13 november 2011 11:21

Agnes har fortsatt att små tempa. Igår fick hon vara hemma när jag och Malin for på stan.

På eftermmiddan var vi upp till Helgum til "Butik Lilja-Johanna". Plötsligt small det bara till så var hon as prickig på ena kinden. När vi kommit hem igen så var de nästan borta. Hon var lite flammig i ansiktet bara.

När vi satt i soffan så räckte hon ut tungan av nån anledning. Den såg askonstig ut. Jätteknottrig, röd och vit. Såg ut som hon hade miljoner av småblåsor på tungan. Frågade om hon hade ont, men det hade hon inte.  Eftersom jag är lite nojjig när nån är sjuk. Och ännu mer nojjig när det är saker jag inte känner igen så ringde jag till Umeå. Jo..de ville nog att nån skulle kolla på henne.

Ringde akuten och förklarade läget. Måste säga att personalen där är helt underbara. inte direkt första gången jag ringer med en önskan att de ska kolla på Agnes. Aldrig några problem. De förstår hur det ligger till. De ifrågasätter inte. Så vi fick komma ner direkt.

Agnes började störtgrina när vi kom in. Då gick sköterskan och hämtade leksakslådan så hon fick välja en grej det första hon gjorde. De skrev ner vad vi kom för. Det var fullt med folk i väntrummet så jag frågade om det var nån av dem som var riktigt sjuk. Vill ju gärna inte sitta i samma rum som den personen då. Sköterskan tittade i sina papper. Sa att det var ingen som hade nån infektion eller nått, men vi skulle få komma in på ett rum direkt istället.  Fick vänta ganska länge innan läkaren kom. En jätte bra läkare som verkligen tog sig tid med Agnes. Han kollade henne och höll med om att hon verkligen hade en konstig tunga. Pratade lite om Sharlakansfeber. Ordinerade blodprov och halsprov.

Sköterskan kom och skulle ta proverna. Hon hade en lång grej, säkert en decimeter lång, som hon skulle suga upp blodet med. Agnes blev hysterisk. Sparkade, slog och skrek. Gömde sig bakom mig och skakade.

- JAG VILL INTE VARA HÄR , JAG VILL ÅKA HEM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sen kom det fram att hon trodde att den där långa grejen var nålen. Så då förstår jag att hon var rädd. Men sen gick det bättre. Och hon fick med sig några grejer som hon kunde ha i sin doktorsväska hemma. Bland annat en sån där man sticker i fingret med. Så nu vill hon sticka oss hela tiden.

Hon hade en sänka på 38 och halsprovet visade ingenting. Skönt. Fick komma tillbaka om hon blev sämre.

Var hemma vid fem igen och klockan sex skulle vi vara i Forsmo på Sandras 30-årsfest.

Tanken var att jag skulle ta mig nått gott att dricka och att pappa skulle skjutsa oss. Men jag var så trött och kände att skulle jag dricka så skulle jag nog somna. Så jag körde själv istället.

 

Festen var jätte rolig. Fick god mat och god tårta. Några lekar och lite dans. Ett par som var där hade skrivit en låt till Sandra som de framförde. Jag blev alldeles rörd så jag kan ju tänka mig hur rörd sandra blev. De var jätte duktiga.  Vi for hem vid halv tolv tror jag. Då var jag dö trött.

Agnes hade varit med Malin på kvällen och det hade gått bra. Fick ett sms vid tio halv elva där det stod:

- 37.3 i temp. Hostmedicin tagen. Godnatt.

Gud så skönt att hon inte hade nån feber då. I morse var den på 37.9 igen. Inte mycket, men jag hade önskat att hon var helt feberfri idag.

Barnen har uppvaktat Patrik på farsdag. Vi åt mysfrukost tillsammans och satt och surrade.

Ska upp till pappa sen och ge honom en present. Sen får vi se vad det blir. Känner mig as trött.

Tycker jag har varit mer trött än vanligt den senaste tiden. Har känt på dagarna att jag måste gå och lägga mig. Så har det inte känts på jätte länge. Irriterande. Och fötterna fortsätter att göra ont. också det är irriterande. vill gå på promenad, men det gör så ont i fötterna efteråt. Jobbigt......

ANNONS

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4 5 6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17 18 19 20
21 22 23
24
25 26 27
28 29 30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se