Alla inlägg under mars 2013

Av Jenny Mahlberg - 27 mars 2013 19:05

Hesheten och torrheten i halsen vill inte ge sig. Agnes magont vill inte ge sig. Så jobbigt för henne. Och det är jobbigt att se henne när hon får så där ont. En vecka kvar tills hon ska till doktorn. Ska det fortsätta så här tills dess tro. Och sen måste man ju vänta nån vecka innan man får svar på allergitestet också. Jag vill att det ger sig nu. En dag kvar och sen ska vi vara ledig i flera dagar. Tio dagar. Vi vill inte ha dessa krämpor och skit då. 

Ikväll kommer Malin hem. Ska vara hemma i tio dagar. Härligt!!!!!

Igår skulle jag fixa en massa här hemma efter att jag varit på föräldramöte. Men jag hade så ont i huvudet så jag orkade inte göra nånting. Sov som en stock inatt och i morse var det som tur var borta. Idag har jag ju jobbat hela dan så jag har inte hunnit så mycket idag heller. Nu ikväll så får jag varva allt jag ska göra med att sitta med Agnes i soffan när hon får sina attacker. 

-Mamma, kan vi kramas?, säger hon. Och det kan man ju inte motstå. Sen vart jag inte så populär när jag sa att hon inte fick vara vaken tills Malin kommer hem. Verkligen inte populär....

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 25 mars 2013 20:00

Läkaren har sagt att om jag till exempel får en förkylning så blir jag sjukare än vad jag blev innan jag fick Leukemi. Och att det sitter i längre. Och det stämmer. Men nu får jag snart nå bryt på att det inte ger sig i halsen. Stundvis är jag hes. Stundvis så slemmig så jag kan faan inte andas. Stundvis gör det ont. 

Nån gång får det väl ge sig. Varför ger det sig inte??  As jobbigt. Stundvis är jag så torr i munnen och halsen så jag skulle kunna dricka hur mycket som helst. Men det hjälper inte. Inatt kunde jag sova liggandes iallafall. Men när jag vaknar så är det så torrt i halsen så man kan tro att man tuggat i sig sand eller nått. 

Obehagligt.....

Jag och Agnes har varit till Madde en sväng ikväll. Alldeles för länge sen sist. Agnes trivs där. Vill inte åka hem. Ioförsig vill hon ju aldrig åka hem när vi är nånstans, men hos Madde är det lite extra. Hon fick två dockor som Madde köpt utomlands. Nöjd blev hon. 

-Av Madde får man alltid roliga saker, sa hon när vi for hem. 

 

Idag fick jag en fin påskblomma av Carola. Glömde den naturligtvis när jag åkte hem. Minnet vill som inte alls vara med. Tur man kan skriva ner det mesta i telefonen så man kommer ihåg det. Skulle behöva en egen personlig assistent som höll reda på saker åt mig....

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 23 mars 2013 21:11

Agnes hade ont i magen igen i morse. Det går som i vågor. Försvinner och kommer tillbaka. 

Vi for ner på stan iallafall. Det gick bra. Gick och strosade i affärer och shoppade lite. Försökte hitta vanliga, långärmade tröjor till Agnes. Finns faan inte. Alltid är det nått rysch pysch på dem. Irriterande...

Sen var vi på bio. "Croodarna". Jätte bra! Jätte bra i 3D. Agnes tyckte att den var lite läskig ibland. En gång skrek hon till och med så jag fick säga åt henne att vara tyst. När filmen började närma sig slutet så sa Agnes att hon hade ont i magen. Jag sa att det inte var länge kvar av filmen och frågade om hon trodde att hon kunde sitta kvar en liten stund till. Det trodde hon. Men sen blev smärtan värre och hon ville gå ut. Innan hon hade fått på sig skorna och jackan så hann filmen ta slut så vi missade inget av den iallafall. 

När vi kom ut storgrinade hon för att det gjorde så ont i magen. Då åkte jag direkt till akuten. Nått fel är det. Vi kan inte gå så här hur länge som helst....

Fick börja med att lämna urinprov. Sen kom de och sa att vi skulle gå på labb och ta prover. Gissa vem som blev hysterisk....  Tur att det var Annelie som jobbade på labb annars hade jag nog skämts ihjäl. Agnes var helt hysterisk. En timme tog det att göra ett litet stick i fingret. Försökte mig på två fasthållningsförsök. Hon är bra stark kan jag tala om. Herregud. Men tillslut gav hon sig och provet togs. 

Allt såg bara bra ut. Sänkan låg på 4. Bra!  Urinprovet visade ingenting och de vita blodkropparna var helt normala. Allt såg som sagt bara fint ut. Fick träffa en jätte gullig läkare som pratade lugnt och fint med Agnes. Förklarade precis vad hon skulle göra innan hon började. Klämde och kände och lyssnade. Hon kunde inte hitta nått fel. Uteslöt blindtarmen till 100%. Skönt....

Hon sa att om vi kommit in i Onsdags när allt började så hade de behållit Agnes på sjukhuset för att kunna utesluta just blindtarmen. Men nu, efter tre dygn, så skulle det ha visat sig på proverna om det var  det. Frågade om det kunde gå i arv. Hon sa att det kan man inte säga säkert, men studier visar att de flesta barn som opererar bort den har en eller två föräldrar som också gjort det. Patrik har tagit bort sin så vi håller tummarna att det INTE går i arv....

Läkaren trodde på nån mjölkallergi eller liknade. Gluten kanske. Skulle skriva remiss till barnmottagningen så vi får träffa en barnläkare. Berättade att vi har en tid på VC för att göra ett allergitest. Men hon sa att den tiden skulle vi behålla. Bara bra om det kommer remisser från olika håll sa hon. Hon sa även att man ska ta magsmärtor på barn på allvar. Det kan gå så fort om det är blindtarmen. Det var bara att komma tillbaka om vi var de minsta oroliga sa hon.  Hoppas på att vi får komma på barn så fort som möjligt.  Verkligen inte roligt att se henne ha så här ont. Vissa stunder är hon precis som vanligt och sen rätt vad det är så tar hon sig för magen och skriker. Stackars lilla gryn....

Och att se henne så hysterisk på provtagningen var verkligen inte roligt heller. Se paniken i hennes ögon. Huvva.....

Av Jenny Mahlberg - 22 mars 2013 14:53

De blir fler och fler. Återfallen. En fin människa. En ung människa. Står där igen och ska fajtas mot cancermonstret. För det är verkligen ett monster. Klampar in i våra liv och vänder det helt upp och ner. Allt rasar. Men man bygger upp det igen. Det blir inte riktigt sig likt. Inte som det var innan. I bakgrunden lurar en mörk skugga. Cancermonstret....

Denna fina människa har kämpat mot bröstcancer. Tagit sig tillbaka. Överlevt. Börjat vandra vidare. Sökte läkare för sin hosta och de hittar metastaser i lungorna, levern och skelettet. Det gör så ont i hjärtat...

Det finns inga ord som kan beskriva den panikblandade ångesten man känner när man får veta att nån måste kämpa igen. Det gör så ont i hjärtat....

Av Jenny Mahlberg - 21 mars 2013 18:40

Agnes vaknade med ett leende på läpparna i morse.

- Mamma, nu mår jag bra!

Gud så skönt. Lika glad var hon när hon kom hem från skolan idag. Efter middan så var hon ut en sväng och åkte skidor, men kom in ganska snabbt för då var det onda i magen tillbaka. Vi åt sallad till middag och hon drack laktosfri mjölk. Så just då var det inte mjölken iallafall.  Sen har hon suttit här i soffan och grinat omvartannat för att det gör så ont i magen.  Vi har fått en tid för allergitest iallafall. På påskolvet. Hoppas det inte kommer vara så här tills dess.....

Av Jenny Mahlberg - 20 mars 2013 20:36

Agnes klagar ofta på att hon har ont i magen. Inte nått märkvärdigt, men hon säger att hon har ont. I morse vaknade hon och började grina direkt och sa att det gjorde ont i magen. Så hon fick vara hemma idag. Men farmor. Magsmärtan har fortsatt hela dan. Kommer liksom i vågor. Rätt vad det är så skriker hon till och börjar grina för att det gör så ont. Jag tycker inte om sånna här difusa saker. Får för mig allt möjligt konstigt. Att det ska vara allvarliga saker....

Har tänkt länge att jag ska beställa tid på Vårdcentralen så de får göra ett allergitest på henne, men jag har som inte kommit mig för. Men nu måste jag göra det. Hon kanske inte heller tål mjölk...eller nått...

Hoppas på att få en tid så fort som möjligt. Hon har verkligen inte varit sig själv idag. Inge roligt att se henne så här. Inte samma fart..eller...idag har det inte varit nån fart överhuvudtaget. Inte samma pladder om allt och inget. Inte samma tjej....

Själv har jag inte ätit mjölk sen jag fick svaret på mitt allergitest. Jag har inte uteslutit ALL mjölk. Men jag dricker inte mjölk. Och jag tycker att magen är inte lika svälld som den brukar vara. 

IBS:en hjälper ju också till att få magen att svälla, men öven den tycker jag har varit bra. Just den svällda magen har varit jobbig. Dels för att man ser gravid ut. Men också för att det kan skillja två storlekar på byxor. Om jag köper ett par byxor ena dan så är det inte säkert att jag kan ha dem nästa dag. Det har bidragit till att jag oftast inte använder byxor. Och definitivt inte jeans. Man blir så förbannad när man har köpt ett par jeans som sitter bra och sen nästa dag så kan man inte ha dem. Så jag kör mest med kjol. Lite bekvämare. 

Handlederna fortsätter att verka och de där skenorna är verkligen inte bekväma. Läkaren sa att jag skulle ha dem på nätterna och de timmar som jag rör handlederna mest på jobbet. Ibland på nätterna sliter jag av mig dem för att det känns så stelt. Och de timmar på jobbet som det är mest att göra kan jag inte använda dem. Just för att det inte går att böja på handlederna. Det går som inte att tex packa upp varor när man inte kan böja handlederna. Så..ja...det funkar inte så bra....

Av Jenny Mahlberg - 19 mars 2013 21:54

På Lördag ska jag och Agnes ha mysdag. Vet inte riktigt vad vi ska göra förutom att vi ska gå och se "Croodarna". Den har vi sett reklam om på tv och Agnes säger varje gång att hon vill se den. Så det ska vi göra iallafall.

 

 

Handlederna fortsätter att värka. Sjukgymnasten har fortfarande inte ringt. Slemmet i bröstet sitter kvar och ibland har jag jobbigt att prata. Men det går nog över snart. Hoppas jag...

Av Jenny Mahlberg - 18 mars 2013 19:23

Man går genom livet och tror ibland att man är odödlig. Man tror att inget ont ska drabba en. Så plötsligt en dag rasar allt. Man drabbas. Hårdare än vad man hade kunnat ana.... 

Tre år har gått sedan våran värld rasade. Tre år går vansinnigt fort ska ni veta. Fortare än man tror. Man hinner göra mycket på tre år. Man hinner lära sig mycket på tre år. Men tre år går fort....

Jag kommer fortfarande ihåg ögonblicket när läkaren kom in på rummet och satte sig framför mig. Jag kommer ihåg paniken jag kände när han hade sagt vad han skulle säga.Kommer ihåg smärtan. Men jag kommer inte ihåg vad han sa...  Konstigt...  Jag kommer ihåg innebörden av det han sa. Men jag kommer inte ihåg orden. Den här dagen. Just den här dagen. 18 Mars. Ingen dag jag tycker om. En tung dag. Många tankar som snurrar. Fler än vanligt....

Att stå mitt i livet. Stå där och verkligen älska livet. Man är nöjd med sitt liv. Man har funnit sin plats. Så rasar allt. Inget blir som förut. Det är verkligen inget jag vill uppleva igen. Jag går med en ständig rädsla att jag ska stå där på kanten igen. Kanten till avgrunden. Se mörkret och känna paniken. Jag är städnigt rädd för att måsta hoppa ner i avgrunden igen....och inte ta mig upp igen... Så fruktansvärt rädd....

Idag är ingen bra dag. Inget bra datum. En del tatuerar in sånna här datum. Det tänker inte jag göra. Jag HATAR det här datumet....

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5
6
7
8
9
10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se