Alla inlägg under januari 2014

Av Jenny Mahlberg - 31 januari 2014 19:56

Var till arbetsterapeuten idag. För att se om det finns några skenor eller liknande som kan hjälpa mig lite. Fanns ju inget som hon tyckte skulle vara bättre än de jag fick förut. När de sa att det var karpaltunnel. Så jag kunde ju försöka med de jag har igen då och se om det hjälper nu. Otippat...

Ett lite bortkastat besök, men det grusade inte min fredagsfeeling. Och den feelingen blev lite extra stark när jag bokade Wallmans på Hallsta den 15 Mars. Ska gå med tio andra trevliga tjejer. Ser fram emot det. 

Och sen när jag kom hem så låg det en inbjudan till en fest i postlådan. Nice!  Fler kvällar att se fram emot.  Och i morgon fyller Patrik år så då får vi umgås med vänner och familj lite. Inte så tokigt!

På Söndag ska jag och Agnes se "Frost". 

 

Så detta blir nog en mysig helg. Och som en extra boost till fredagsfeelingen så är Malin på väg hem. 

Trevlig helg på er!!!!!

 


ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 28 januari 2014 20:11

Jag hatar att vänta. Särskilt när jag inte vet hur länge jag måste vänta. Det året jag var sjuk var en enda lång väntan. Väntan på prover, väntan på läkare, väntan på undersökningar. Allt skulle man vänta på. Nu har det gått ett år sedan jag sökte för mina handleder första gången. Så det här året har också varit en väntan. Ringde ortopeden i Sundsvall idag. Jo då, de hade fått remissen. Jag var planerad att komma i April. I APRIL!!!!  Japp, den vanliga vårdgarantin. Inom tre månader. Men sköterskan sa att de har inte så långa köer. Men hon hade inga scheman eller nått för doktorerna än så hon kunde inte säga nått...

Så nu ska jag vänta igen. Hur faan ska jag palla tre månader till?  Bit ihop. Proppa sig full med smärtstillande. Idag känns det som att det bränner i handlederna och händerna. Varje rörelse har känts som knivar. Lite bättre nu när jag är hemma och kan slappna av lite. Inte behöver göra så mycket. Inget som innebär nån tyngd på händerna iallafall. 

Jag och Agnes har spelat hennes nya spel som hon köpte i helgen. "Little big planet". Lite konstigt spel. Man vet inte vad man ska göra ibland. Men Agnes gillar det. Läst läsläxan har vi också gjort. Och alla andra vardagliga saker. Nu sover hon och jag känner att jag skulle kunna göra detsamma...

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 27 januari 2014 19:53

Det hade vi i helgen. Jag och Patrik. Agnes for ju på Torsdan. Med Rickard ner till Malin. Som hon längtade. Så glad att få vara med Malin en hel helg. Jag och Patrik gjorde väl inte nått speciellt direkt. Åt gott, tittade på film och en massa sånt där vanligt "husgöra". På Lördagkväll var vi på bio. "Jack Ryan". En riktigt, riktigt bra film. Spännande nästan från första filmrutan. Och återigen var vi själva i hela salongen. Mysigt på sitt sätt det också. Man kan ju prata mer om filmen utan att behöva viska iallafall....

Agnes kom hem vid åtta nånting igår kväll. Speedad och lycklig över helgen. Hade blivit lite ledsen när de skulle åka, men det gick över. Malin kommer ju hem till helgen så det blir ju inte så lång väntan.

Hon har nog hängt en hel del på Rickard i helgen också. Surrat öronen av honom i bilen....

   

 

Jag och Agnes har varit på stan idag. Vi har ju en i familjen som fyller år på Lördag. Patrik. Tyvär har han beredskap så vi håller tummarna för att han inte får nån utryckning. 

Ringde Allmottagningen idag för att kolla så ortopeden skickat remissen till Sundsvall. Det hade han. Ringde Sundsvall för att kolla hur lång väntetiden är. Men deras kö var fylld för dagen. Får prova i morgon igen...

Av Jenny Mahlberg - 23 januari 2014 19:12

Vem faan har uppfinnit det? Migrän. Fy faan...

Det sägs att migrän kan framkallas av viss mat, blinkande lampor, höga ljud och en massa andra saker. Men om man får det när man sover. Vad framkallas det av då?

Vaknade i morse och kände att det spände lite över höger öga. Låg en stund och spänningen blev värre och värre. Gick på toa och där kändes lampskenet som tusen nålar i ögonen. Tog migräntablett och gick och lade mig igen. Men det blev inte bättre. När anfallen kommer måste jag ligga i ett mörkt, tyst rum och hålla i huvudet. Bäst är om jag lyckas somna för då går det över fortare. För några år sedan kunde jag ta en tablett och sova nån timme så var det borta sen. Men det var länge sedan...

Tillslut fick jag be Madde om hjälp. Hon har starkare tabletter än mig. Och gullig som hon är så kom hon hit med den. Lyckades somna om igen och sov länge. Sen var det borta. Men efter anfallen blir jag fruktansvärt trött. Skulle kunna sova hela kvällen, men försöker att hålla mig vaken. Är glad att det inte var ett av de värre anfallen när man måste springa och kräkas iallafall. Och inga synbortfall hade jag heller, bara ont i huvudet. Men det räcker ju. Är som en näradöden upplevelse varje gång. Vidrigt...

Jag har alltid haft ont i huvudet ofta. Bättre blir det när jag tränar regelbundet och det har jag börjat med nu igen. Var iväg igår kväll. Körde lite hårdare på magövningarna och det känns idag kan jag säga. Men det är lite skönt med träningsvärk. Då vet man att det har tagit. Som helgen då vi var på Stiftelsen. DÅ kändes det att det tagit. Kunde ju inte gå normalt. Fick hoppa nedför trapporna. Och mitt trevliga sällskap bara skrattade åt mig. Men det var det värt. 

 

Ja nu har Agnes åkt ner till Malin. Med Rickard. Laddad var hon. Längtade gjorde hon. Frågade henne om hon inte skulle vara hemma med oss istället, men si det ville hon inte. Har fått MMS med uppdateringar på hur resan går. Inte surrfritt en enda meter skrev Rickard....

Hon får nog en mysig helg. Tro vad jag och Patrik ska göra då.....

Av Jenny Mahlberg - 21 januari 2014 20:29

Hade tid hos ortopeden idag. Tänkte att NU får jag hjälp. NU ska det bli bättre. Samtidigt var jag lite rädd att de inte kunde se nått på magnetröntgen. Då skulle jag nog få kämpa med näbbar och klor för att få nån hjälp. Så när ortopeden kom sa jag:

-Om du säger att röntgen inte visade nått då får jag nå bryt!

-Det kommer jag inte säga, svarade han.

Sen förklarade han grundligt hur handen och handleden ska se ut och hur den ska fungera. Och sen gick han över på att förklara vad som är fel i mina.

 

Man har ju två ben i underarmen. Ulna och Radius. Där de går ihop med de små benen i handen har jag för lite brosk och för mycket vätska. Mellan de små benen i handen har jag för lite brosk och för mycket vätska. Där Ulna går ihop med benen i handen har jag inge brosk alls så de benen skaver mot varandra när jag böjer på handleden. Han sa att han förstod att jag har ont. Har ju funderat ibland om jag inbillar mig. Men han säger att detta gör fruktansvärt ont. Och så här har jag på bägge händerna. 

På ovansidan av handleden går det kanaler med senor ut till fingrarna. En kanal för varje finger. Alla dessa kanaler är för stora och har för mycket vätska. Och så har jag i bägge händerna. 

Nu vet jag vad som är fel. Nu vet jag att jag inte inbillar mig. Nu vet jag att jag inte känner efter för mycket. Men...jag vet inte vad det beror på. Och det vet inte ortopeden heller....

Så här kan det se ut om man slagit sig eller om man har reumatism. Jag har inget av det. Och ortopeden hade aldrig sett det hos en patient som inte har nått av de två sakerna. Så...ja...

Han vill remittera mig till en handledsspecialist i Sundsvall. Jättebra! Kanon!  Men hur länge får man vänta på den tiden? 

Ja, det visste han ju så klart inte. Spännande....  Är så jävla less på att vänta. För ganska så precis ett år sedan sökte jag för mina handleder första gången. ETT ÅR!!  Och väntan fortsätter.....

Ortopeden sa att jag ska försöka att inte belasta händerna och handlederna för mycket. Det blir ju svårt när jag ska jobba. Svårt att vara någons armar och ben när ens egna inte fungerar som de ska. 

Frågade om han kunde säga varför det sväller på höger handled. Antagligen för att den är så ansträngd. Så belastad. Vänster hand använder jag knappt för den gör så ont. Så höger får göra allt jobb och blir då väldigt ansträngd och irriterad. Han frågade om svullnaden försvinner när jag varit ledig i flera dagar. Och det gör den ju. Men så fort jag gör något som innebär lite tyngd på handlederna så sväller det igen. 

Men så här får jag fortsätta....

 

Jag och Agnes har haft myskväll. På Torsdag åker hon till Malin. Tror ni hon längtar?  

I morgon hinner vi inte med så mycket mysande. Så vi tog det idag. Har tränat på flöjtläxan. inte så mycket mysande i det direkt. Det gör mest ont i öronen, men det är roligt att se henne när hon försöker få till det. Sen har vi spelat Lego Batman. Nu sover hon. Ser på henne och slås av vad stor hon har blivit. Hon växer fort. Åtta år. Stor tjejen. Åka till Malin utan mig. Utan pappa. Lär väl surra öronen av Rickard. Men roligt lär hon få!!

Av Jenny Mahlberg - 15 januari 2014 21:05

Fick brev från sjukhuset idag. Med en tid hos ortopeden. På Tisdag redan. Ibland blir man förvånad. Förvånad över att man inte behöver vänta så länge. Hade ställt in mig på att måsta ringa och kolla två - tre gånger innan jag får tid. Men ibland blir man positivt överraskad. Händer inte så ofta när det gäller sjukvården...

Har varit och tränat ikväll. Patrik på möte och Agnes var hos sin gudmor, Madde. Hade verkligen ingen lust att åka och träna idag. Var så trött. Somnade en stund i soffan efter middan. Men när man tagit sig dit och kört igång så känns det skönt. Kan inte göra alla övningar fullt ut. Armhävningar tillexempel. Dipps går inte heller. Känns som knivar i handlederna. Efter varje träning så gör det extra ont i handlederna. Blir stel, känns svullen och det värker. Men jag biter ihop. Känner mig ju bättre i ryggen när jag tränar. Och i nacken. Så då biter vi ihop. Förhoppningsvis får jag nån klarhet på Tisdag vad det är för nått. Säkert nått som inte syns på röntgen....

Av Jenny Mahlberg - 14 januari 2014 21:06

Jag kan se dem hur många gånger som helst. Stiftelsen. Så grymma!!!  Har sett dem tre gånger och jag tror nog att Lördagens spelning var den bästa av dem. Såg skitbra där vi satt. Det gör ju mycket.

Våran myshelg började på fredan. Bodde på Knaust hotell. Superfint!  Har bott där förut och vet att det är bra. Fint, rent, snyggt och mysigt.

 

Fredagen blev det inte så mycket. Var framme vid halv sex. Checkade in och gick sedan ut för att hitta någonstans att äta. Vi var sugna på pizza. Hittade ett mysigt ställe. Satte oss. Beställde. Efter kanske tio minuter kom servitören tillbaka och beklagade. Degen var inte färdig... WHAT?!?!?

Den har jag aldrig varit med om förut. Så vi valde att söka något annat ställe. Tillslut fick vi mat. Sen gick vi för att möta Gullan och Ronnie vid tåget. Kallt var det. Satt sedan på hotellet och surrade. 

Lördagen började vi så klart med hotellfrukost. Sen blev det en sväng på stan. Och naturligtvis fick jag ett infall att jag skulle färga och klippa håret. Fick en tid på "Salong Jess". 

Jättre trevlig frisör. Frida hette hon. Hon fick lite fria händer. Göra lite som hon ville. Var lite nervös måste jag säga. Men hon förklarade hur hon tänkte. Och berättade även att hon är färgkonsulent åt Schwarzkopf. Utbildar andra frisörer i färger och sånt. Så då blev jag lite lugnare....

När hon kletat in alla tre färgerna som hon skulle använda så frågade hon om jag ville ha ett glas vin.. WHAT?!?!...  Naturligtvis ville jag ju det. Så då fick jag sitta en stund och sippa på mitt vin och läsa skvallertidningar. Dags för sköljning. Massagestolar i sköljen. NICE!!!!  

Resultatet då??  Jag är nöjd!  Det blev lite mörkare. Men ljusare inslag. Och lugg. Men...ja...jag är nöjd!!  Rekomenderar varmt denna salon. Och framförallt frisören, Frida!

Smart som jag var så gick jag tillbaka till hotellet och bytte om innan jag gick till frisören. Kom tillbaka lagomt till det var dags att gå till restaurangen för middag. "Norrlandskällaren". Vi tog alla en trerätters meny. Skagentoast till förrätt. Filèmignon, stekt potatis, tryffelsås och bearnaissås till varmrätt. Vaniljpannacotta till efterrätt. Supergott!!!  Och strax under trehundra var priset. Inte illa!

Sen begav vi oss på en liten promenad mot Sporthallen och kvällens konsert. Kallt så in i bomben. Men det var det värt. SATAN vad bra de är!!!  Klappade i händerna så jag hade så grymt ont efteråt. Klarar inte riktigt att sitta och applådera så där. Men ibland måste man bita ihop. Ibland måste man bara applådera.

Kvällen fortsatte sedan på Oscars. En pub med disco...eller vad man ska kalla det. Drack lite och dansade lite. Somnade sedan som en stock i den sköna hotellsängen.

Lite shopping blev det på söndagen också innan vi begav oss hemåt. Verkligen nöjd med helgen och verkligen nöjd med sällskapet. Tack så mycket!!!!

 

Igår hade jag äntligen tid för magnetröntgen. Hade funderat lite på om jag verkligen måste ta av mig alla kläder och åka in i den där tunneln när det bara vad handlederna. Och ja, det var jag tvungen att göra. Och de klämde fast mina händer i nå plast grejer. Fick öronproppar och hörlurar. En halvtimme tog det på varje handled. Trodde jag skulle avlida när de släppte lös mig. Ont, ont, ont....

Nu håller jag tummarna för att jag inte ska behöva vänta tre månader på att träffa ortopeden då.

 

Av Jenny Mahlberg - 7 januari 2014 08:35

Sista lovdagen för Agnes. Så seg att få upp i morse. Ville inte vakna. Blev ganska sent igår igen. Malin åkte tillbaka till Väddö. Inte roligt. Agnes skakade av gråt för att hon skulle åka. Ont i hjärtat gjorde det att se henne. Satt med henne i soffan när Malin åkt och försökte trösta henne. Frågade vad vi skulle hitta på idag när det är sista lovdagen.

- JAG VILL ÅKA TILL MALIN!!!!!

Nja...det går ju inte riktigt...   Stackars liten. Inte lätt när syrran bor så långt bort och bara kommer hem ibland. Men snart så har hon praktik och är hemma ett längre tag. Och snart har hon pluggat färdigt. Vi håller tummarna hårt för att hon inte ska bosätta sig alltför långt bort. När hon var liten sa hon till mig att hon alltid skulle bo med oss. Men...ja...det gäller nog inte längre....

Snön lyser med sin frånvaro. idag är det två plusgrader och isigt. Som vanligt. Kommer inte snön snart så är det ingen mening att den kommer överhuvudtaget. Man får väl vara glad över att det inte är 30 grader kallt iallafall.

Sex dagar kvar till röntgen nu. Står i kö till Allmottagningen för att fråga hur länge jag måste vänta på att träffa ortopeden sen. Säkert länge. Idag känns det så där igen. Som att jag tar i ett kostängsel. Obehagligt.....

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se