Alla inlägg under juli 2014

Av Jenny Mahlberg - 15 juli 2014 21:36

Vilka dagar vi har haft. Vilken värme. Så underbart. Vi har legat på badstranden på dagarna och på Sandudden på kvällarna. Så grymt!!!  Har knappt varit inne nånting på en vecka. I Lördags hade vi en heldag på Sandudden. 12 timmar var vi där. Och vi var inte de enda kan jag säga. Vi räknade ett tag till ca 100 personer. 16 båtar tror jag det var som mest. Och vattenskotrar fanns det också. Och till Agnes stora förtjusning fick hon provåka en. Ögonen lyste på henne. Här kommer lite bilder....

              

Det åktes vattenskidor, wakeboard, kneeboard och ring. Det lektes, skrattades, surrades och var bara så där vidunderligt mysigt. Hoppas på fler sånna dagar.

I Söndags var det lite sämre väder. Så vi åkte till Skuleberget. Agnes och Malin har länge pratat om att de vill klättra där. Så det fick de göra. Och de var nöjda efteråt.

                     


Man ser dem inte så bra där på bergväggen. Hade inte så bra objektiv på kameran. Personalen på "Via Ferratas", som har hand om klättringen, var väldigt serviceinriktad. Så trevliga. Jag frågade  hur stigen var upp till grottan som finns där. Och han förklarade väldigt ingående. Tyvär så var man tvungen att använda händerna rätt mycket så jag avstod ifrån att gå dit. Då bar han fram en stol på gräsmattan nedanför berget och gav mig en kikare. Så jag kunde följa deras klättring hela vägen. 

Satt där med hjärtat i halsgropen när de var på vissa branta ställen, men det gick bra. Och Agnes ville helst ta en svårare led på en gång när hon kom ner. Men vi åkte till Norrfälsviken för att äta middag istället. Och där åt jag nog den absolut godaste bakade potatis jag nånsinn har ätit. Med höga kusten röra och gravad lax. MUMS!!!!

     

Vi har fått lite gjort här hemma nu när det varit dåligt väder några dagar. Patrik har gjort iordning där pollen ska stå och den är även uppsatt. Och en liten hjälpreda hade han...

 

Sovrummet är näst intill klart också. Idag har mamma varit här och tapetserat. Jag har mest stått bredvid och skickat grejer och surrat. Händerna gör ju naturligtvis fortfarande ont. Kan inte sova på nätterna. Måste ligga på rygg med armarna ner längs sidorna annars gör det ont i händerna. Och vem faan kan sova så? Stel som en pinne. Kan inte ligga och hålla i en bok eller telefon för då gör det ont i händerna. Ingen mening att bli vansinnig, ingen mening att sitta och tycka synd om sig själv. Så här är det och det lär jag få leva med. Inte hört nått från ortopeden. Han sa jag skulle få komma till hösten. Undra vad deras till hösten är?  Septemer? December?   Ja...man undrar ju.... 

 

 


ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 2 juli 2014 21:50

Så var Juli månad här. Den riktiga sommarvärmen lyser med sin frånvaro. Fina kvällar har vi haft, men vi väntar fortfarande på värmen. I Torsdags tog vi en liten utflykt till Härnösand och Technichus. Jättefint väder, men inte speciellt varmt. Men när man är på Technichus så är man ju inomhus så det gjorde inte så mycket.

     

Och eftersom det var så fint väder så tog vi en sväng ut till Smitingen också. Havsbadet. Jag har aldrig varit där så det var lite kul att se hur det ser ut där.

   

Kanske blir en sväng till dit ut när sommaren kommit på riktigt...

Häromkvällen kom vi på att vi skulle bestiga Ärtriksklippen. Ett litet berg i Helgum. Det är säkert 20 år sedan jag var dit sist. När man tänker tillbaka på när man var liten och gjorde saker så upplevde man dem så stora eller branta eller vad det nu kunde vara för nått. Och när man ser dem igen som vuxen så tycker man inte alls att de är särskilt stora eller branta. Det gäller INTE Ärtriksklippen. Den är precis lika brant nu som jag upplevde som barn. Men vi tog oss upp. Vi gick lite fel så vi hamnade på baksidan av klippen. Men det gick att gå upp där också. Det fanns ett rep som man kunde ta hjälp av och dra sig upp. Men det gav jag mig inte på. Det pallar inte mina händer. Så jag tog en egen väg. Fick gå en sicksack väg för att ta mig upp. Jobbigt var det och träningsvärken från helvetet som jag hade i precis hela kroppen sen träningen dagen innan hjälpte ju inte direkt. Men upp kom jag.

     

Tjärnen man ser där nere. Ärtrikstjärnen. Där åkte vi skridskor när jag var liten. Agnes gapade mest bara när jag sa det. Hon har nog inte åkt skridskor någonstans där det inte funnits en hockeyrink...

Vi tog en annan väg ner. Där fanns det också ett rep som man kunde ta hjälp av. Det var jag tvungen att använda för det var även rullgrus där. Det gick rätt så bra. Klart det gjorde ont, men det gick. När vi tagit oss nerför själva klippen så stannade vi och stod och pratade lite. Och precis innan vi ska börja gå igen så halkar jag och fötterna bara försvinner under mig. Reflexmässigt så åker ju hönderna ut så man kan ta emot sig. Slår ner händerna i stenarna. Det gjorde så fruktansvärt ont så jag hade lust att skrika. Men för att inte skrämma Agnes så bet jag ihop. Att jag slog i rumpan i stenarna också kände jag inte. Kände bara händerna. Fy faan vad ont det gjorde. Kände direkt hur högerhanden svällde ännu mer än vanligt. Och så är den fortfarande. Minsta lilla vridning på handen känns mer än vanligt.

Morgonen efter så märkte jag att jag var lite öm på rumpan. Och blåmärket som sitter där är inte vackert kan jag säga. Stort och blått och lila. Inte vackert...

Igår kunde jag inte göra nånting med högerhanden. Fick ha skenan på mig hela dagen för att inte vrida handen nånting. Inatt kunde jag inte sova för att det gjorde så ont. Stoppade i mig nån blandning av olika piller jag fått, men det hjälpte inte. Och inte är det speciellt bättre idag. Hoppas på att kunna sova inatt iallafall...


På Fredag är det dags för Skulefestivalen. Ett helt gäng är vi som åker dit. Närmare 30 pers. Håller tummarna för att det inte ska regna. Blir som lite roligare om man slipper bli plaskblöt. Agnes längtar. Hon har varit lite småsur varje gång vi varit och sett Stiftelsen och hon itne har fått följt med. Men nu äntligen ska hon få se dem.

Idag har hon haft Hampus här på besök. Och jag fick surra med Carro. Kunde faktistkt sitta ute hela dan utan att frysa. Agnes och Hampus de har rejsat runt på fyrhjulingarna. Agnes har fått en ny och eftersom vi öven har den gamla kvar också så kunde de köra varsinn. Och när Hugo kom så åkte de i vagnen istället.

 

En mycket mysig dag som vi avslutade med att äta middag på campingen. Inte helt fel!!!!


Det blir lite dåligt med inlägg här stundvis. När det inte händer nått speiellt så finns det ju som inte så mycket att skriva om. Kom på att jag inte skrivit nått om mitt möte med Försäkringskassans läkare.

"Min" ortoped har skrivit ett papper till försäkringskassan där han skrivit att han ser det som omöjligt att gå tillbaka till ett så tungt jobb. Och naturligtvis måste försäkringskassan göra en egen bedömning. Fick åka till Sundsvall för att göra den. På Rygginstitutet. När jag kom dit och först fick träffa en receptionist eller vad hon nu var för nått så frågade jag om han jag skulle träffa bara var en allmänläkare. Tänkte att om han nu är det så tror jag att jag får nått fel. Men si han var ortoped. Det var ju bra. Och han var hur bra som helst att prata med. Han instämde med allt min läkare hade sagt. Man har ju mest hört skräckhistorier om försäkringskassans läkare som alltid har en helt annan uppfattning om saker än vad den läkare man tidigare träffat har. Så jag var inställd på att få argumentera för att jag verkligen har ont. Men han instämde som sagt med vad "min" läkare kommit fram till och han sa tillcohmed vad skadan hette. Så det har jag naturligtvis googlat på. Och det stämde på pricken. Förutom att man oftast får den här skadan efter ett trauma mot händerna eller armarna. Det har jag ju då inte haft. Så vad det beror på vet man ju då fortfarande inte. Han förklarade också att "min" ortoped skrivit att han tror att en operation kan hjälpa mig så att jag inte har ont i vila, men att smärtan vid belastning blir jag aldrig av med. Men att bli av med smärtan i vila skulle jag ge en miljon för. Så nu  får vi se vad som händer härnäst då....

ANNONS

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se