Alla inlägg under april 2017

Av Jenny Mahlberg - Måndag 24 april 10:37

Ja jag väntar fortfarande på att det ska bli någon reaktion på boostningen av benmärgen. Det känns som det har gått en evighet sedan jag gjorde det. Men det har bara gått tre veckor...

Tar fortfarande prover varje vecka. Förra veckan hade trombocyterna sjuknit lite. Jag frågade sköterskan som ringde om det är normalt om de brukar göra det. Nja...det brukar de ju inte svarade hon.

Men läkaren hade inte skrivit något speciellt så det var bara att fortsätta vänta. Var ner och lämnade åprover i morse så vi får väl se om de sjuknit ännu mer nu eller om det hänt nått annat.

Dagarna rullar på. Vissa dagar är jättebra och jag har jättemycket ork och vissa dagar är rena pesten och jag orkar ingenting. Men de dagarna blir färre och färre känner jag. Länge sedan jag hade en dag när jag bara sov hela tiden. 

Vi har haft några dagar med kanonväder så vi har kunnat varit ute. Fick tillochmed en dag när vi kunde sitta på kanalen och njuta...

 

Har haft några middagar med vänner och livet har kännts nästan normalt. Så skönt!

Agnes har haft påsklov och lekt med kompisar varenda dag.

 

April är en kalasmånad för oss. Halva släkten fyller år, inklusive jag själv. Fick otroligt fina presenter av nära och kära. Av Malin och Agnes fick jag en shoppingdag med dem i Birsta. NICE!

Många som vi känner som fyller jämt det här året också. Patriks syster var vi och firade. Hade mysigt sällskap av Wilma på resan.

 

Annars händer det inte något speciellt. Det börjar bli lite frustrerande att bara vänta. Varje dag kollar jag om jag fått några utslag som jag inte haft förut. Får jag ont i magen så måste jag fundera om det känns som det brukar eller på något annat sätt. Värst är det när jag får ett IBS anfall. Då kan jag bli alldeles nojjig, men hittills så har allt kännts som det brukar. 

Håret växer. Mörkt verkar det bli den här gången iallafall. Men det går sakta...

Biten av en hund blev jag också. Det gick bra, men det var inte skönt direkt. Fick ringa Umeå och fråga om jag måste göra något speciellt. De ville att jag skulle visa upp det för en läkare så det var bara att åka ner på akuten. Och de sa att jag måste vara noga med att förklara vad jag går igenom just nu och att det inte är vanliga Pelle Svensson som blivit biten.  Fick penicillin för att vara på den säkra sidan och den kuren har jag ätit nu. Så allt gick bara bra!

I övrigt går mitt liv som sagt ut på att vänta just nu. Känns som allt är på paus, törs inte planera nå långt framåt för man vet ju inte vad som händer. Måste jag fylla på med mer celler eller kommer det en reaktion snart? Blir reaktionen liten eller stor?

Men ibland så kommer det små andningshål när jag inte tänker på cancerskiten alls. När vi ungås med vänner och njuter av livet. Då känns allt normalt!

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Måndag 3 april 19:34

Började morgonen med att ta prover. Jättelång kö och mycket folk. Som alltid på måndagar. Egentligen kanske man borde åka ner en annan dag, men det är som skönt att få det bortgjort.

På eftermiddan ringde de och sa att alla prover så bra och stabila ut. De frågade lite hur jag mådde och om jag märkt något som inte är som det brukar. Men det har jag ju inte så det är bara att fortsätta som planerat med prover nästa måndag igen.

Efter provtagningen for jag ner och hälsade på på jobbet. Så härligt att se alla igen. Gud så jag saknar er!!!

Åkte hem med en varm härlig känsla i kroppen. Vilka underbara arbetskamrater jag har!

Kommer hem och lägger mig i soffan, öppnar Facebook och får se att Emma somnat in....

Emma har varit sjuk länge, men ändå gick hon genom livet med ett leende på läpparna. Hon fick gå igenom mycket som jag änskar att ingen skulle behöva gå igenom.  Vi träffades på medlemsträffarna med Ung Cancer och har haft kontakt på Facebook. Nu finns hon plötsligt inte mer...

Min varma härliga känsla försvann snabbt och byttes mot en stor klump istället. Tänker på hennes familj och hennes nära och kära. Hemskt när någon man älskar plötsligt försvinner....

  

ANNONS

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se