Direktlänk till inlägg 6 maj 2017

ETT MONSTER SOM LIGGER OCH LURAR

Av Jenny Mahlberg - Lördag 6 maj 22:15

Det är svårt att beskriva känslan när man har ett monster som ligger och lurar i kroppen. Man vet inte om det tänker komma fram och visa sina hemska tänder och vassa klor eller om det tänker fortsätta att ligga där och lura. I min kropp har monstret kommit fram IGEN. Det visar sina tänder och klor och jag är livrädd.

Cancerhelvetet är tillbaka...

Var ju och tog prover i Tisdags. De ringde senare på dan och sa att jag måste ta om dem på Torsdagen för det var nått levervärde som var förhöjt. Jaha, vad kunde det bero på då?

Jo, det kunde vara det här GvH som de vill att man ska få lite grann av, det kunde vara medicinerna i kombination med nått eller det kunde vara en muskelinflammation. Det kunde vara lite allt möjligt med andra ord. Tog nya prover i Torsdags. Ingen ringde under dagen för att meddela provsvar. Så har det varit ibland. Ibland ringde de dagen efter.

Vet ni att man kan läsa sin journal på nätet?  Gissa vad jag gjorde i går morse?

Japp, jag läste min journal. Inte mitt smartaste drag. Där stod det. Stark misstanke om återfall i leukemin.

Ringde Patrik direkt och bad honom att komma hem. Sen gick det kanske tio minuter så ringde läkaren från Sundsvall och bekräftade det som stod. Han ville att jag skulle komma ner för ett benmärgsprov.

Fy faan...ska vi gå igenom detta helvete igen...

Vi åkte ner. Behövde inte ta något benmärgsprov, det kunde vänta till Måndag. Läkaren ville SE att jag mådde bra. Det räckte inte med att jag sa det. Han ville se med egna ögon, vilket jag tycker är jättebra. De tog också nya blodprover för att se så inte alla värden rasat i botten. Men det såg bra ut och jag fick åka hem igen. På Måndag läggs jag in och på Tisdag börjar behandlingen igen...

Jag sa att jag ville veta vad planen är. Den kan ändras under vägen, det vet jag, men just nu är den så att jag ska få två cellgiftsbehandlingar och sen ska jag göra en ny benmärgstransplantation. Alltså, ingen boostning som jag gjort nu. En sån transplantation som jag gjorde 2010 när jag var sjuk första gången.

Vi har en lång väg att gå innan detta är över. En väg som jag verkligen inte vill gå. Den här gången får jag inte Tommies celler. Den här gången går de till Tobiasregistret och alla andra register som finns i alla andra länder. 

Jag känner mig tom, ledsen, arg, frustrerad och fruktansvärt rädd. Alla känslor på samma gång. Ena stunden går det jättebra och nästa stund bryter jag ihop. Ena stunden vill jag träffa alla jag känner och nästa stund vill jag inte träffa nån. Har en stor klump i magen som gör att det känns som att jag inte får åt mig tillräckligt med luft. Tankarna kan vandra hur långt som helst och ibland så är det bara helt tomt.

Kämpa säger alla. Jajamän, jag gör så gott jag kan. Har inte så mycket att säga till om mot detta monster. Det här är vidrigt. Nu ska jag möta alla biverkningar igen. Näsblod, tröttheten, smärtan och allt det andra. Fy faan....

 

Försöker att tanka energi den här helgen. Snart är jag fastkedjan med den där jävla stolpen igen. Idag har vi varit ute. Åkt fyrhjuling. Blivit bjudna på middag av underbara vänner. Och som vi har skrattat ikväll. Ont i magen och käkarna. Har ni spelat "Lip Twister"?

Har ni inte gjort det så rekomenderar jag er att göra det. Särskilt när livet är pest och pina. Detta behövde vi verkligen efter att ha gråtit i ett dygn. 

 

 
ANNONS
 
Ingen bild

Linda Söderqvist

Söndag 21 maj 09:19

Åh Jenny! Är så ledsen för din och din familjs skull!
Som jag sagt tidigare - lyra den jäveln igen och igen och igen! Slåss med allt du har och jag vet att du har en fantastisk familj!
Kram

Jenny Mahlberg

Söndag 21 maj 20:32

Tack snälla du!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 22 juni 15:12

De senaste dagarna har jag varit såååå trött. Sovit flera gånger på dagarna. Men man blir ju trött av feber och den har kommit och gått hela tiden. Inga höga toppar direkt, men det är jobbigt bara den ligger på 38. I förrgår kväll när febern kom så...

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 20 juni 17:00

Igår va hemsjukvården hem till mig och tog prover. Då låg Crp på 78. Lite skillnad mot för 12 i lördags. Så det kändes ju som en tidsfråga innan feber skulle komma. Och vid åtta igår kväll så kom den. 38.5 och då måste jag åka in. Porten kopplades ...

Av Jenny Mahlberg - Söndag 18 juni 10:04

I torsdags fick jag sista dosen på denna behandlingsomgång. Fick sedan åka hem. Såååå skönt! Satt ute på altanen hela kvällen i finvädret och bara njöt. Fy faan för att ligga inne.... Fick två påsar blod och en påse trombozyter innan jag åkte hem s...

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 13 juni 13:26

Igår startades behandlingen upp igen. Får två tvåtimmardropp efter varandra på förmiddagen. Än sås länge känner jag inte så mycket. Lite typ som växtvärk i benen och det börjar kännas lite som att jag är förkyld i halsen. Men inget som gör ont än s...

Av Jenny Mahlberg - Lördag 10 juni 17:31


Det är värst att ligga inne på sjukhus på helgerna. Dagarna känns längre. Man tänker mer på vad alla andra gör som är "ute i det fria".  Gud vad jag längtar tills detta är över. Tills det blir normalt igen. Tills jag får jobba igen. Träffa massor med...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se