Direktlänk till inlägg 6 maj 2017

ETT MONSTER SOM LIGGER OCH LURAR

Av Jenny Mahlberg - 6 maj 2017 22:15

Det är svårt att beskriva känslan när man har ett monster som ligger och lurar i kroppen. Man vet inte om det tänker komma fram och visa sina hemska tänder och vassa klor eller om det tänker fortsätta att ligga där och lura. I min kropp har monstret kommit fram IGEN. Det visar sina tänder och klor och jag är livrädd.

Cancerhelvetet är tillbaka...

Var ju och tog prover i Tisdags. De ringde senare på dan och sa att jag måste ta om dem på Torsdagen för det var nått levervärde som var förhöjt. Jaha, vad kunde det bero på då?

Jo, det kunde vara det här GvH som de vill att man ska få lite grann av, det kunde vara medicinerna i kombination med nått eller det kunde vara en muskelinflammation. Det kunde vara lite allt möjligt med andra ord. Tog nya prover i Torsdags. Ingen ringde under dagen för att meddela provsvar. Så har det varit ibland. Ibland ringde de dagen efter.

Vet ni att man kan läsa sin journal på nätet?  Gissa vad jag gjorde i går morse?

Japp, jag läste min journal. Inte mitt smartaste drag. Där stod det. Stark misstanke om återfall i leukemin.

Ringde Patrik direkt och bad honom att komma hem. Sen gick det kanske tio minuter så ringde läkaren från Sundsvall och bekräftade det som stod. Han ville att jag skulle komma ner för ett benmärgsprov.

Fy faan...ska vi gå igenom detta helvete igen...

Vi åkte ner. Behövde inte ta något benmärgsprov, det kunde vänta till Måndag. Läkaren ville SE att jag mådde bra. Det räckte inte med att jag sa det. Han ville se med egna ögon, vilket jag tycker är jättebra. De tog också nya blodprover för att se så inte alla värden rasat i botten. Men det såg bra ut och jag fick åka hem igen. På Måndag läggs jag in och på Tisdag börjar behandlingen igen...

Jag sa att jag ville veta vad planen är. Den kan ändras under vägen, det vet jag, men just nu är den så att jag ska få två cellgiftsbehandlingar och sen ska jag göra en ny benmärgstransplantation. Alltså, ingen boostning som jag gjort nu. En sån transplantation som jag gjorde 2010 när jag var sjuk första gången.

Vi har en lång väg att gå innan detta är över. En väg som jag verkligen inte vill gå. Den här gången får jag inte Tommies celler. Den här gången går de till Tobiasregistret och alla andra register som finns i alla andra länder. 

Jag känner mig tom, ledsen, arg, frustrerad och fruktansvärt rädd. Alla känslor på samma gång. Ena stunden går det jättebra och nästa stund bryter jag ihop. Ena stunden vill jag träffa alla jag känner och nästa stund vill jag inte träffa nån. Har en stor klump i magen som gör att det känns som att jag inte får åt mig tillräckligt med luft. Tankarna kan vandra hur långt som helst och ibland så är det bara helt tomt.

Kämpa säger alla. Jajamän, jag gör så gott jag kan. Har inte så mycket att säga till om mot detta monster. Det här är vidrigt. Nu ska jag möta alla biverkningar igen. Näsblod, tröttheten, smärtan och allt det andra. Fy faan....

 

Försöker att tanka energi den här helgen. Snart är jag fastkedjan med den där jävla stolpen igen. Idag har vi varit ute. Åkt fyrhjuling. Blivit bjudna på middag av underbara vänner. Och som vi har skrattat ikväll. Ont i magen och käkarna. Har ni spelat "Lip Twister"?

Har ni inte gjort det så rekomenderar jag er att göra det. Särskilt när livet är pest och pina. Detta behövde vi verkligen efter att ha gråtit i ett dygn. 

 

 
ANNONS
 
Ingen bild

Linda Söderqvist

21 maj 2017 09:19

Åh Jenny! Är så ledsen för din och din familjs skull!
Som jag sagt tidigare - lyra den jäveln igen och igen och igen! Slåss med allt du har och jag vet att du har en fantastisk familj!
Kram

Jenny Mahlberg

21 maj 2017 20:32

Tack snälla du!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Mahlberg - Söndag 22 april 15:35

Tiden rullar på fort även om det stundvis känns som att den står stilla. 6 månader har gått sedan transplantationen. Mycket har hänt under dessa sex månader. Kroppen rasade och byggde upp sig själv. Inte helt i mål än men snart så. När livet känns li...

Av Jenny Mahlberg - Lördag 7 april 18:46

Var ju till Umeå igår på kontroll. Det första läkaren säger är att hon skulle vilja göra ett benmärgsprov.  WHAT!?!?!?   Bara så där rent spontant?!?!? Hon sa att hon vet om att jag måste ladda i veckor innan, men hon var lite nyfiken hur det ser...

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 5 april 21:32


De senaste dagarna har varit trötta dagar. Har mest legat i soffan. Mått lite illa och varit trött. Vi har verkligen haft kanonväder över påsken, men det har jag inte fått njuta så mycket av. Har inte orkat röra mig så mycket. Men Patrik och Agnes ha...

Av Jenny Mahlberg - Söndag 1 april 12:18

Vilken dag vi hade på Långfredan. Så härligt! Satt ute på Nordsjösjön i flera timmar. Trevligt sällskap och grillning. Inte helt fel.        Jag har en vän som ALLTID bjuder på sig själv. Som alltid gör det lilla extra. Den här dagen var hon ...

Av Jenny Mahlberg - Lördag 24 mars 14:10


I Torsdags fick jag åka hem. Så jävulskt skönt. Mina egna saker, mina egna lukter, kunna röra sig som man vill. Det är lätt att gå ut och man kan äta det man själv vill. Ni anar inte vad skönt det är.  Dagen innan jag fick åka hem kom det in en die...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se