Alla inlägg den 19 maj 2017

Av Jenny Mahlberg - Fredag 19 maj 18:42

I Onsdags vaknade jag med ett konstigt tryck över bröstet. Kändes som att någon lutade sig på mig och när jag svalde så var det precis som att luften inte fick plats i lungorna. Obehagligt och lite svårt att förklara känslan. Jag ringde avdelningen för det ska man göra när man känner konstiga saker och de ville att jag skulle komma ner för att göra ett EKG. Så vi drog iväg...

EKG gjordes och det togs en massa prover. Fyllde även på trombozyter för de låg bara på 10. Gjorde även en lungröntgen. Inget visade någonting. Allt såg normalt ut. Vilket var skönt, men jag hade ändå velat ha en förklaring på vad det var. Vet ju att man kan få allt möjligt konstigt av cellgifterna, men det där har jag aldrig känt förut.  De ville iallafall att jag skulle vara kvar för observation över natten. 

Under natten så släppte trycket och sedan dess har allt känts som vanligt. 

Varje morgon tas det prover när man ligger inne. På onsdagen hade CRP legat på 10. CRP är ett infektionsprov. Det visar om man har någon infektion i kroppen. Ligger man under 10 så är man frisk. Igår låg CRP på 46 så då ville de att jag skulle vara kvar ännu en natt för att se vart det tog vägen. Idag låg det på 81, så jag fick inte åka hem idag heller. Skit också....

Hade lite förhöjd temp i morse, men sen har det inte varit något. Allt känns som vanligt. Förutom munnen då... 

Har inte lika ont som förrut, men det är lite halvbesvärligt att äta. Cellgifterna förstör ju alla slemhinnor också så det känns som att jag har lite tandläkarbedövning i halva ansiktet. Det känns luddigt och tjockt när man pratar. Men så länge det inte blir lika illa som sist så får man vara glad.

Patrik och Agnes kom ner idag och vi har faktiskt kunnat sitta ute. Blåste lite, men det var skönt ändå. Agnes har fått en airboard av sin gudmor så hon far fram som ett yrväder överallt. Det ska åkas på knä och på huk och baklänges och över trösklar, gräs och grejer. Helnöjd tjej!!

 

Frågade läkaren på ronden idag om de börjat leta efter en donator. Det har de. Men hon sa också att läkaren i Umeå sagt att det kunde ta längre tid att hitta en donator till mig än vad det gör i vanliga fall. Det är ju en massa markörer och grejer som ska stämma hit och dit. Man måste ha minst nio markörer som matchar för att man ska vara en bra donator. Ingen aning om jag har konstiga markörer och att det är därför som de säger att det kommer ta längre tid. Försöker att inte tänka på det så mycket.

Detta innebär att jag kanske måste få en "underhållsbehandling" innan transplantationen. De har ju sagt at tjag ska få två behandlingar. En är avklarad. Men tar det extra lång tid att hitta en donator så kanske jag måste få fler då för att hålla sjukdomen borta. 

Naturligtvis ställde jag frågan: Vad händer om ni inte hittar någon donator?

Det gör man alltid sa hon. Är man skandinavisk så finns det alltid, men det kan som sagt ta lite längre tid att hitta någon. Det är så mycket man inte förstår i den här världen.

I min värld så matar min in mina markörer i tex Tobiasregistret, som är sveriges register för stamceller, och sen börjar datorn eller vad det nu är att söka bland alla som är inlaggda. Men jag har ju ingen aning om det är så det fungerar. Troligtvis inte....

Men som sagt,  jag försöker att inte tänka så mycket på det. Vi är här och nu. Nu ska vi avverka den här infektionen som verkar vara på G. Sen får vi se vad nästa steg blir.

 

Det är som halvtråkigt här på dagarna när ingen är här och hälsar på. Eller halvtråkigt, det är jättetråkigt. Man kan inte titta på tv hela tiden eller Viaplay eller Netflix. Då blir man knäpp i huvudet. Om inte annat så får jag ONT i huvudet. Har börjat med sånna där målarböcker för vuxna. Ganska rogivande. Man hinner fundera på mycket medans man sitter där. Löser många världsproblem inne i mitt huvud. Prata i telefon kan man också göra. Men de som inte jobbar. Skicka sms och störa de som jobbar kan man också göra. Snapchat kan man också roa sig med. 

Störa sig på sjukhusmiljön kan man också göra. Verkligen tråkig. Inte inspirerar den till något tillfrisknande inte. Man blir bara deprimerad. Maten är ju en klass för sig. Tur jag har underbara människor som kommer med annat mat åt mig. Grillad kyckling har jag ätit i några dagar nu....Smaskigt!!!!

Kallt som satan är det på rummet jag har den här gången också. Har fått in en liten bärbar värmefläkt. Hemskt. Man tror att man har feber för att man fryser så hemskt, men det är bara kallt på rummet.

 

Blir ju kvar här över helgen iallafall. Sen vet man ju inte hur länge det blir. Man vet ju inte vad det är för typ av infektion man får och hur länge den sitter i. 

ANNONS

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se