Alla inlägg den 7 juni 2017

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 7 juni 18:54

Ja jag skrevs ju in i måndags få för nästa behandling. Då fick jag också informationen att förra behandlingen inte bitit. Det finns fortfarande sjukaceller kvar i benmärgen. Det hade jag redan förstått. Lagt ihop ett och annat som sköterskorna sa och vissa provsvar, så jag var beredd på det beskedet.

Nu så sätts ännu tyngre cellgifter in. På kvällen fick jag lite feber, det kan man få av cellgifterna. Inget ovanligt så Patrik åkte hem igen för att ta hand om Agnes.

UNder natten så steg feber, rejält. Och där börjar mitt minne om vad som händer och sker att svikta lite. Febern var uppe på 40.7 gick ner lite grann för att sedan gå upp igen. Fick febernedsättande intravenöst. Svettades floder och sen steg febern igen. Perosnal från IVA var här för att göra en bedömning om jag kanska skulle ligga nere hos dem. Men då hade jag piggat på mig så jag behövde inte flyttas. 

I och med den höga febern så pausades cellgifterna. Riktigt så hög feber brukar man så de tror att jag även har en infektion. Crp låg på 300 idag. Och då vill man inte pumpa in så tunga mediciner för man vill ju att kroppen ska klara av det. 

Febern fortsatte igår också. Såg på telefonen idag att jag pratat med folk, men har inget minne av vad jag sagt. Läskigt....

Feberfrossningar och svettningarna har gått om varandra. Imorse låt febern på 38.3 och jag fick alvedon och sen har det inte varit nått. Men jag är trött, yr och vinglig. Skakig. Patrik och Agnes kom hit igår och hade gett sig ut på en liten promenad. När sköterskorna kopplade bort mig från droppet så frågade jag om jag fick duscha. De ville inte att jag skulle göra det förrän patrik var tillbaka. Eftersom jag var så yr och vinglig. Hade jag inte haft nån här så hade naturligtvis någon av dem suttit här. Men nu behövde jag ju bara vänta en liten stund och de kunde ägna sig åt viktigare arbete.

Eftermiddagen idag har varit riktigt bra. Vi har kunnat sitta ute och jag har ätit och spelar kort med Agnes. Så vi fick lite tid tillsammans iallafall. Det gör så ont i hjärtat när hon är här och jag inte orkar göra någonting. Men det ska vi ta igen sen. 

Nu när de pausat cellgifterna också så vet vi inte hur länge den här sjukhusvistelsen kommer var. Fem dagar trodde vi, men det blir nog betydligt längre....

 

ANNONS

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30
<<< Juni 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se