Direktlänk till inlägg 18 juni 2017

EN SKÖN HELG

Av Jenny Mahlberg - Söndag 18 juni 10:04

I torsdags fick jag sista dosen på denna behandlingsomgång. Fick sedan åka hem. Såååå skönt! Satt ute på altanen hela kvällen i finvädret och bara njöt. Fy faan för att ligga inne....

Fick två påsar blod och en påse trombozyter innan jag åkte hem så på kvällen var jag jättepigg. Kändes som att jag kunde städa hela huset eller gå en lång promenad. Men det gjorde jag så klart inte. Satt mest ute på altanen i finvädret och bara njöt. Plockade på lite med disk och sånna vanliga grejer. Det är nästan till och med roligt när man inte fått göra det på ett tag. Man får se det som lite träning också. Man plockar lite och sen måste jag sätta mig och vila och sen får jag plocka lite till och sen vila. När man ligger inne så är det svårt att motivera sig att röra sig. Man går fram och tillbaka i rummet. Ute i korridoren får jag ju inte vara på dagtid. Oftast så har jag dropp så jag kan inte gå ut. Så då är det små promenader på rummet som gäller. Och några övningar jag fått från sjukgymnasten. Men allt är mycket lättare hemma. Man blir mer motiverad. Jag vet ju att jag måste röra mig. Jag måste få igång kroppen mellan behandlingarna. Men det är tungt. Mattheten går nästan inte att beskriva med ord. Ibland känns det som ett omöjligt uppdrag att bara lyfta armarna. Men orken kommer tillbaka, jag vet ju det.

 

Direkt efter behandlingen så kände jag lite i halsen ungefär som att man är förkyld och jag lät lite hes när jag pratade. Det är bättre nu. Men istället börjar det göra ondare inne i munnen. Det går fortfarande bra att äta och prata. Inga problem. Men det känns att det är ömt och man kan inte stoppa in hur mycket som helst samtidigt. Man får ta det lite lugnt och se till så man undviker de mest ömma ställena. 

Jag håller tummarna för att det inte ska bli värre än vad det är nu, men sådan tur har man inte.

Har ju varit hemma i tre nätter nu. Så snart borde febern komma och med den infektionen. CRP låg på 12 igår. Så det var ju bra. Men en infektion ska ju komma...

På fredag är det midsommarafton. Jag kommer med största sannorlikhet att ligga inne då. Känns pest och pina, men det finns inget att välja på. Jag låg inne för sju år sedan på midsommarafton och det gick bra. Har man inget att välja på så är det bara att finna sig i det som sker. Visst blir jag arg och ledsen och vill slå på saker ibland. Men vad blir det för bättre av det?

Nu är det så här och då får man göra det bästa av det. 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 22 juni 15:12

De senaste dagarna har jag varit såååå trött. Sovit flera gånger på dagarna. Men man blir ju trött av feber och den har kommit och gått hela tiden. Inga höga toppar direkt, men det är jobbigt bara den ligger på 38. I förrgår kväll när febern kom så...

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 20 juni 17:00

Igår va hemsjukvården hem till mig och tog prover. Då låg Crp på 78. Lite skillnad mot för 12 i lördags. Så det kändes ju som en tidsfråga innan feber skulle komma. Och vid åtta igår kväll så kom den. 38.5 och då måste jag åka in. Porten kopplades ...

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 13 juni 13:26

Igår startades behandlingen upp igen. Får två tvåtimmardropp efter varandra på förmiddagen. Än sås länge känner jag inte så mycket. Lite typ som växtvärk i benen och det börjar kännas lite som att jag är förkyld i halsen. Men inget som gör ont än s...

Av Jenny Mahlberg - Lördag 10 juni 17:31


Det är värst att ligga inne på sjukhus på helgerna. Dagarna känns längre. Man tänker mer på vad alla andra gör som är "ute i det fria".  Gud vad jag längtar tills detta är över. Tills det blir normalt igen. Tills jag får jobba igen. Träffa massor med...

Av Jenny Mahlberg - Fredag 9 juni 17:15

Ja cellgifterna är fortfarande på paus.  Jag är pigg och Crp låg på 82 idag. Men de vill att jag ska hämta mig ordentligt efter infektionen så planen är att cellgifterna börjar på Måndag igen. Känns lite både och. Vill ju få den här behandlingen avkl...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se