Direktlänk till inlägg 18 juni 2017

EN SKÖN HELG

Av Jenny Mahlberg - 18 juni 2017 10:04

I torsdags fick jag sista dosen på denna behandlingsomgång. Fick sedan åka hem. Såååå skönt! Satt ute på altanen hela kvällen i finvädret och bara njöt. Fy faan för att ligga inne....

Fick två påsar blod och en påse trombozyter innan jag åkte hem så på kvällen var jag jättepigg. Kändes som att jag kunde städa hela huset eller gå en lång promenad. Men det gjorde jag så klart inte. Satt mest ute på altanen i finvädret och bara njöt. Plockade på lite med disk och sånna vanliga grejer. Det är nästan till och med roligt när man inte fått göra det på ett tag. Man får se det som lite träning också. Man plockar lite och sen måste jag sätta mig och vila och sen får jag plocka lite till och sen vila. När man ligger inne så är det svårt att motivera sig att röra sig. Man går fram och tillbaka i rummet. Ute i korridoren får jag ju inte vara på dagtid. Oftast så har jag dropp så jag kan inte gå ut. Så då är det små promenader på rummet som gäller. Och några övningar jag fått från sjukgymnasten. Men allt är mycket lättare hemma. Man blir mer motiverad. Jag vet ju att jag måste röra mig. Jag måste få igång kroppen mellan behandlingarna. Men det är tungt. Mattheten går nästan inte att beskriva med ord. Ibland känns det som ett omöjligt uppdrag att bara lyfta armarna. Men orken kommer tillbaka, jag vet ju det.

 

Direkt efter behandlingen så kände jag lite i halsen ungefär som att man är förkyld och jag lät lite hes när jag pratade. Det är bättre nu. Men istället börjar det göra ondare inne i munnen. Det går fortfarande bra att äta och prata. Inga problem. Men det känns att det är ömt och man kan inte stoppa in hur mycket som helst samtidigt. Man får ta det lite lugnt och se till så man undviker de mest ömma ställena. 

Jag håller tummarna för att det inte ska bli värre än vad det är nu, men sådan tur har man inte.

Har ju varit hemma i tre nätter nu. Så snart borde febern komma och med den infektionen. CRP låg på 12 igår. Så det var ju bra. Men en infektion ska ju komma...

På fredag är det midsommarafton. Jag kommer med största sannorlikhet att ligga inne då. Känns pest och pina, men det finns inget att välja på. Jag låg inne för sju år sedan på midsommarafton och det gick bra. Har man inget att välja på så är det bara att finna sig i det som sker. Visst blir jag arg och ledsen och vill slå på saker ibland. Men vad blir det för bättre av det?

Nu är det så här och då får man göra det bästa av det. 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Mahlberg - Söndag 22 april 15:35

Tiden rullar på fort även om det stundvis känns som att den står stilla. 6 månader har gått sedan transplantationen. Mycket har hänt under dessa sex månader. Kroppen rasade och byggde upp sig själv. Inte helt i mål än men snart så. När livet känns li...

Av Jenny Mahlberg - Lördag 7 april 18:46

Var ju till Umeå igår på kontroll. Det första läkaren säger är att hon skulle vilja göra ett benmärgsprov.  WHAT!?!?!?   Bara så där rent spontant?!?!? Hon sa att hon vet om att jag måste ladda i veckor innan, men hon var lite nyfiken hur det ser...

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 5 april 21:32


De senaste dagarna har varit trötta dagar. Har mest legat i soffan. Mått lite illa och varit trött. Vi har verkligen haft kanonväder över påsken, men det har jag inte fått njuta så mycket av. Har inte orkat röra mig så mycket. Men Patrik och Agnes ha...

Av Jenny Mahlberg - Söndag 1 april 12:18

Vilken dag vi hade på Långfredan. Så härligt! Satt ute på Nordsjösjön i flera timmar. Trevligt sällskap och grillning. Inte helt fel.        Jag har en vän som ALLTID bjuder på sig själv. Som alltid gör det lilla extra. Den här dagen var hon ...

Av Jenny Mahlberg - Lördag 24 mars 14:10


I Torsdags fick jag åka hem. Så jävulskt skönt. Mina egna saker, mina egna lukter, kunna röra sig som man vill. Det är lätt att gå ut och man kan äta det man själv vill. Ni anar inte vad skönt det är.  Dagen innan jag fick åka hem kom det in en die...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30
<<< Juni 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se