Direktlänk till inlägg 18 juni 2017

EN SKÖN HELG

Av Jenny Mahlberg - Söndag 18 juni 10:04

I torsdags fick jag sista dosen på denna behandlingsomgång. Fick sedan åka hem. Såååå skönt! Satt ute på altanen hela kvällen i finvädret och bara njöt. Fy faan för att ligga inne....

Fick två påsar blod och en påse trombozyter innan jag åkte hem så på kvällen var jag jättepigg. Kändes som att jag kunde städa hela huset eller gå en lång promenad. Men det gjorde jag så klart inte. Satt mest ute på altanen i finvädret och bara njöt. Plockade på lite med disk och sånna vanliga grejer. Det är nästan till och med roligt när man inte fått göra det på ett tag. Man får se det som lite träning också. Man plockar lite och sen måste jag sätta mig och vila och sen får jag plocka lite till och sen vila. När man ligger inne så är det svårt att motivera sig att röra sig. Man går fram och tillbaka i rummet. Ute i korridoren får jag ju inte vara på dagtid. Oftast så har jag dropp så jag kan inte gå ut. Så då är det små promenader på rummet som gäller. Och några övningar jag fått från sjukgymnasten. Men allt är mycket lättare hemma. Man blir mer motiverad. Jag vet ju att jag måste röra mig. Jag måste få igång kroppen mellan behandlingarna. Men det är tungt. Mattheten går nästan inte att beskriva med ord. Ibland känns det som ett omöjligt uppdrag att bara lyfta armarna. Men orken kommer tillbaka, jag vet ju det.

 

Direkt efter behandlingen så kände jag lite i halsen ungefär som att man är förkyld och jag lät lite hes när jag pratade. Det är bättre nu. Men istället börjar det göra ondare inne i munnen. Det går fortfarande bra att äta och prata. Inga problem. Men det känns att det är ömt och man kan inte stoppa in hur mycket som helst samtidigt. Man får ta det lite lugnt och se till så man undviker de mest ömma ställena. 

Jag håller tummarna för att det inte ska bli värre än vad det är nu, men sådan tur har man inte.

Har ju varit hemma i tre nätter nu. Så snart borde febern komma och med den infektionen. CRP låg på 12 igår. Så det var ju bra. Men en infektion ska ju komma...

På fredag är det midsommarafton. Jag kommer med största sannorlikhet att ligga inne då. Känns pest och pina, men det finns inget att välja på. Jag låg inne för sju år sedan på midsommarafton och det gick bra. Har man inget att välja på så är det bara att finna sig i det som sker. Visst blir jag arg och ledsen och vill slå på saker ibland. Men vad blir det för bättre av det?

Nu är det så här och då får man göra det bästa av det. 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 21 sept 20:52


Det har varit tungt sedan vi fick veta att donatorn hoppat av. Många tankar och känslor. Men vi måste göra det bästa av situationen. Man kan inte deppa ihop, då blir livet outhärdligt. Vi har gråtit och skrattat. Spelat spel och myst.    I går ...

Av Jenny Mahlberg - Måndag 18 sept 21:01

I morgon var det dags. I morgon skulle jag läggas in i Umeå. Tyvärr blir det inte så... På eftermiddan idag ringde läkaren från Umeå. Donatorn har hoppat av. Personen vill/kan inte längre donera sina celler. Man får inte veta varför personen hoppar...

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 14 sept 14:17

Fick åka hem i Tisdags. Tog först ett benmärgsprov. Fick den vanliga cocktailen. Den här gången var jag lite vid medvetande när de borrade sig in i benet. Två gånger. Vet inte om de inte fick ut något på första försöket eller om det var nått annat. H...

Av Jenny Mahlberg - Måndag 11 sept 17:19

Natten till Lördag fick jag feber. 38.3, men den gick ner av sig själv. På Lördagmorgon ringde jag avdelningen. Tänkte att det är bäst jag informerar dem om det eftersom det är så nära Umeå nu. Läkaren sa att så länge jag mådde bra så fick jag vara k...

Av Jenny Mahlberg - Fredag 8 sept 20:26

Man går bara och väntar. Väntar på att ta prover, väntar på att åka till Umeå. Har inte hört något om hälsokontrollen som donatorn skulle göra. Vet inte OM de kommer höra av sig om den heller ioförsig. Får fråga på Tisdag när jag ska göra benmärgspro...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30
<<< Juni 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se