Direktlänk till inlägg 1 augusti 2017

IBLAND VET MAN INTE VAD MAN SKA SÄGA

Av Jenny Mahlberg - 1 augusti 2017 18:54

Åkte ner som vanligt igår och tog prover. Sköterskan ringde vid elva och började rabbla proverna. Sen säger hon:

- Oj, nej förlåt det där var fredagens prover.

- Nej det kan det inte va svarade jag, då sa de att imunförsvaret låg på 0.

Och hon hade precis sagt att det låg på 0.9

-Nej men då måste de ha läst fel, svarar hon.

Ibland vet mna som sagt inte vad man ska säga. När de sa i fredags att det låg på noll så innebar ju det att jag inte fick äta vissa saker och inte göra vissa saker. Det gjorde att vi blev extra försiktiga. Och det ger ett extra orospåslag när man ligger så lågt. Vi hade kunnat njutit av helgen på ett annat sätt...

Men gårdagen prover var också bra så idag blev jag inlaggd. 

De har satt portnålen, vilket inte var helt lätt, jag har fått första dosen av cellgifter och jag har tagit ett benmärgsprov. Fick en riktigt bra cocktail innan så jag minns inget och sov i tre timmar efteråt. 

Denna behandling ska vara en "underhållsbehandling", en lättare variant. Men det enda lättare med den är att den är en dag kortare än förrut. Så fyra dagar, fredag får jag åka hem om jag mår bra. 

Sen börjar allt om igen. Inväntande av en infektion och sedan inläggning igen för att få antibiotika. Vi vet hur proceduren är. Men det gör det inte lättare för det.

Den här gången hade jag inte sån tur så jag fick eget rum heller...

 

Ni ser ju vad nära varandra man ligger och man delar toalett. Sekretess finns inte. Mitt personliga space finns inte. Patrik och Agnes kan inte sova över. Man får ingen privat konversation när någon utomstående ligger en meter bort. Man hör allt vad sänggrannen går igenom. Och hon hör naturligtvis allt som jag går igenom. Har ju tur att jag slapp dela med en karl iallafall....

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Mahlberg - Måndag 19 feb 13:30

Att vänta är inte min starka sida. Särskilt inte att vänta på att någon annan ska göra något så jag kommer vidare. Här får jag vänta hela tiden. Ska vara på mottagningen klockan åtta på morgonen för att starta droppet med medicinen. Kommer dit, vänta...

Av Jenny Mahlberg - Lördag 17 feb 16:43

Igår rinde de som vanligt och meddelade provsvaren. Allt såg bra ut. Sen gick det bara en liten stund så ringde läkaren. Paniken man känner när man hör läkarens röst när det inte är inplanerat att hon ska ringa är obeskrivlig. Man hinner tänka många ...

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 14 feb 08:47

Har haft flera dagar på rad som jag varit helt orkeslös. Så fort jag ska göra något så blir jag döslut. NU får det börja vända tycker jag. På kvällarna är jag så trött så jag somnar direkt. Oftast går jag och lägger mig när Patrik börjar titta på spo...

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 31 jan 09:29

Det händer inte så mycket. Tar prover två gånger i veckan. Allt går fortfarande åt rätt håll. Det är bara orken som tryter och jag mår illa var och varannan dag. Läkaren säger att det kan bero på en av medicinerna. Ganska jobbigt att må illa så ofta....

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 23 jan 20:20

Igår var jag till Umeå för tremånaderskontrollen. Det var många undersökningar på schemat. EKG, provtagning, tandläkaren, lungröntgen och träff med hematologläkaren och benmärgsprov. Och det är ju inte direkt så att alla ställen ligger bredvid varand...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se