Direktlänk till inlägg 8 augusti 2017

THERE IS NO PLACE LIKE HOME

Av Jenny Mahlberg - 8 augusti 2017 14:15

På helgerna händer det ju inte så mycket på sjukhuset. Ingen läkare som kommer på rond eller nått sånt. Men telefonrond har de med sköterskorna. Och i lördags fick jag åka hem på permission. Gud så skönt!

Passade på att äta en massa saker i helgen medans imunförsvaret var någorlunda. Nu är det på 0 igen...

Skulle tillbaka igår morse för provtagning och eventuell utskrivning då. Mamma skjutsade mig. Var nere sjugo i nio och hemma vid halv ett igen. Längsta tiden gick åt till att vänta på att nån underläkare skulle skriva ut medicinlistan....

De kopplade porten utifall att jag måste fylla på nått men det behövde jag inte. Crp låg på nio och blodvärde och trombozyter var bra. Men imunförsvaret är som sagt nere på 0 igen så det är ju bara en tidsfråga innan infektionen kommer.

En ny läkare som var på avdelningen. Han kommer in och säger att jag ska få åka hem och att jag ska ta prover som vanligt måndag och torsdag.

- Okej..men jag brukar ta måndag, onsdag och fredag

- Ja precis, du ska ta måndag och torsdag som vanligt.

Sen pratas det om mina mediciner. Enligt dem så är det en ny medicin. Ett antibiotika. 

- Ja, fast det har jag ätit till och från sedan i januari.

- Ja, precis, det är den som är ny.

Sen får jag en lapp med at tjag ska läggas in för nästa behnadling den 12 september.

-Men jag har ju fått transplantionsdatum den 21 september i Umeå...

- Ja men vet du man kan inte vänta så länge mellan behandlingarna. Den 12:e ska du va här!

Under den här tiden har läkaren knappt tittat på mig. Så jag känner att den här mannen får jag inget som helst förtroende för. Så jag lämnar alla frågor och funderingar tills jag träffar någon av de "rätta" läkarna.  Sen lämnar läkaren rummet, utan att prata med patienten som ligger i samma rum som mig. Hon blir besviken och frågar sedan en sköterska varför inte hon fick något samtal med läkaren. Sköterskan förklarar att det ska hon ju få naturligtvis och lovar att säga åt läkaren att komma tillbaka. 

Konstig prick...

 

För mig går det INTE ihop att jag ska få behnadling i Sundsvall den 12:e och transplanteras den 21:a.

Vet ju att jag ska få en cellgiftskur innan transplantationen. Men jag har svårt att tro att jag ska få den i sundsvall för att sedan åka upp till Umeå. Man borde ju få den i Umeå. Och jag antar att de ska operera in en CVK innan man får cellgifterna också....

Nja...den där planeringen köper jag inte riktigt än. Får hoppas att de rätta läkarna är på plats när jag ligger inne med infektionen.

 

Har njutit i helgen. Varit fint väder. Varmt och skönt. Agnes kom hem från husvagnssemester med Ottilia på söndagskvällen. Nöjd och fullt inne på att vi också ska köpa husvagn. Har haft besök av kompisar. Mysigt att få sitta och surra lite. 

Igår tog vi en glidartur med båten. Hade med oss plockmat och åt i båten. Gled runt älven och sjöarna i tre timmar. Så härligt!

 

Agnes sa efteråt att hon var lika mätt som när hon ätit julmat. Men gott var det!

Har varit pigg och orkat ganska mycket, men idag känner jag av den där cellgiftströttheten. Det är nästan jobbigt att lyfta armarna bara. Har inte gjort många knop idag. Spelat spel med Agnes och sen drog hon på byn. Tittat på tv, suttit ute. Bara njutit av att vara hemma. 

Som sagt....det är en tidsfråga innan febern kommer smygande....

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Mahlberg - Måndag 19 feb 13:30

Att vänta är inte min starka sida. Särskilt inte att vänta på att någon annan ska göra något så jag kommer vidare. Här får jag vänta hela tiden. Ska vara på mottagningen klockan åtta på morgonen för att starta droppet med medicinen. Kommer dit, vänta...

Av Jenny Mahlberg - Lördag 17 feb 16:43

Igår rinde de som vanligt och meddelade provsvaren. Allt såg bra ut. Sen gick det bara en liten stund så ringde läkaren. Paniken man känner när man hör läkarens röst när det inte är inplanerat att hon ska ringa är obeskrivlig. Man hinner tänka många ...

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 14 feb 08:47

Har haft flera dagar på rad som jag varit helt orkeslös. Så fort jag ska göra något så blir jag döslut. NU får det börja vända tycker jag. På kvällarna är jag så trött så jag somnar direkt. Oftast går jag och lägger mig när Patrik börjar titta på spo...

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 31 jan 09:29

Det händer inte så mycket. Tar prover två gånger i veckan. Allt går fortfarande åt rätt håll. Det är bara orken som tryter och jag mår illa var och varannan dag. Läkaren säger att det kan bero på en av medicinerna. Ganska jobbigt att må illa så ofta....

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 23 jan 20:20

Igår var jag till Umeå för tremånaderskontrollen. Det var många undersökningar på schemat. EKG, provtagning, tandläkaren, lungröntgen och träff med hematologläkaren och benmärgsprov. Och det är ju inte direkt så att alla ställen ligger bredvid varand...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se