Alla inlägg under september 2017

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 27 sept 19:06

Var på plats på sjukhuset vid tio i morse. Bad dem att ta proverna ur armen istället för att koppla porten. Porten krånglar ju ganska ofta så det kändes mest bara jobbigt att koppla den. Proverna togs och jag lämnade sjukhuset. Stannade i Sundsvall tills provsvaren kommit.

Imunförsvaret hade gått ner ett till snäpp till 0.8 NU får det faan inte gå lägre!

Trombocyterna låg på 16. Gränsen för att fylla på är 15. Sköterskan tyckte att jag skulle få fylla på när jag ändå var nere. Det tyckte INTE läkaren. Han tyckte att jag skulle komma tillbaka på fredag och ta prover och se om jag måste fylla på då. Fick ett smärre utbrott!!!!

Sköterskan och jag kom överens om att hon skulle skicka hem remisser för provtagning så att jag kan ta prover hemma på fredag istället och sen åka ner OM jag måste fylla på. 

Berättade för Patrik sen vad sköterskan sagt och han påminde mig om att vi har ju vissa planer i helgen som förstörs lite om jag måste till Sundsvall. Hade jag glömt helt eftersom jag vart så förbannad på läkaren...

Så jag ringde upp sköterskan igen och förklarade. Hon sa att hon beställer trombocyterna och sen förklarar hon läget för läkaren. Underbaraste sköterskorna på denna mottagning!!!

Patrik skjutsade tillbaka mig och jag fick mina trombocyter och fick sen åka igen. Nu kan det ju va så att jag måste till Sundsvall ändå på fredag för att kanske fylla på blod. Men det låg på 103 idag så förhoppningen är att det inte går ner nå mer. Men lågt blodvärde kan jag stå ut med lite längre än med låga trombocyter. Börjar man blöda så slutar det ju inte. Men nu har jag ju fyllt på så nu är det lugnt på den fronten iallafall. 

Ibland kan man få små utbrott på läkarna. Mest de läkare som gästspelar. Läkaren som var där idag hade jag aldrig träffat förut. De som är där kontinuerligt med jämna mellanrum tycker jag är jättebra. Men den här och den där sprätten som kom på en alldeles egen planering har jag inget förtroende för. 

De andra läkarna har lyssnat på hur jag mår. Fyllt på lite extra när jag ändå är där, just för att vi har så långt att åka. Men alla läkare är tyvär inte lika bra. Lika förstående. 

Självklart är det så att de är lite restriktiva med att ge för mycket av vissa saker. Tex blod. Det har jag full förståelse för, men trombocyter har jag aldrig hört nått om. Det är ju bara bra att fylla på, med tanke på blödningsrisken. Men nu hoppas jag att jag inte behöver fylla på nått mer innan Umeå. 

När jag var på dagvården såg jag faktiskt en yngre människa. DET är inte ofta. Ser mest äldre farbröder och tanter. 

 

I morgon har Agnes friidrottstävlingar som jag tänkt åka och titta på. Hoppas att dagens övningar inte gör att jag är helslut i morgon. Vill ju vara med på det mesta hon gör nu för snart kan jag ju inte. 

Förresten, har ni hört talas om Run of Hope?

Ett lopp som samlar in pengar till Barncancerfonden.

Min underbara vän , Sandra, anordnar ett sådant lopp i Sollefteå den 7 oktober. 

Man går in på runofhope.se och letar åt hennes lopp som heter "Spring med hjärtat" och där anmäler man sig. 

Man går, joggar eller springer 2,5 eller 4,5 kilometer på Remslespåret. Ta med alla du känner!!

Startavgiften är 50:- som oavkortat går till Barncancerfonden. Och vet ni vad?

Vitamin Well dubblar de insamlade deltagaravgifterna. GRYMT!

Bor du långt bort så kan du ändå bidra med deltagaravgiften för att stödja evenemanget. Och framförallt Barncancerfonden.

Ingen ska behöva gå igenom det helvete som vi går igenom. Men framförallt ska inget BARN behöva gå igenom detta. Det krävs forskning och det krävs pengar. Så kom igen!!!

Mycket bättre än att skriva en löjlig uppdatering på Facebook om att du är inkletad i smör eller nått annat fjantigt och sen tycka att du stöttat de som har cancer. 

 

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Måndag 25 sept 18:17

Nu finns det en ny donator!  Gud så skönt! Och jag behövde inte vänta så länge heller. Nu håller jag tummarna för att den här personen går igenom hälsoundersökningen med en stor okej stämpel, och att hen inte hoppar av...

Jag ska läggas in i Umeå den 12:e Oktober. Donatorn ska skördas den 19:onde så jag antar att jag får cellerna dagen efter. Känns surt att vi förlorat så mycket tid genom avhoppet. Hade man kört med den här donatorn från början så hade allt varit klart nu...

 

Har inte känt nått speciellt efter cellgifterna. Lite trött naturligtvis. Och lite mer ont i tungan. I morse var jag ner och tog prover igen. Nu hade imunförsvaret sjunkit till 0.9 Hjälp...

Sköterskan som ringde sa att hon måste prata med läkaren om huv vi ska göra nu. Efter en stund ringde hon upp och sa att det blir ingen behandling på onsdag. Imunförsvaret är för lågt. Undra när vi ska få lite flyt?

Det är nånting hela tiden...

Jag måste till Sundsvall ändå på onsdag för det var några prover inför Umeå som måste tas. Jag hoppas verkligen att värdena gått lite uppåt då. Det kan väl få gå bra en stund iallafall. Vi kan väl få hämta andan lite grann. Känns som att varje gång det kommer ett bra besked så kommer det alltid något dåligt kort efteråt. Detta är verkligen en berg-och-dalbana. Man slängs hit och dit. Känslorna är utanpå kroppen hela tiden. Många tankar. Tänk om det blir si och tänk om det blir så. Tycker att jag är ganska duktig på att styra bort de mörkaste tankarna, men ibland lyckas jag inte. Ibland kan de vandra hur långt som helst.

 

 

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Torsdag 21 sept 20:52

Det har varit tungt sedan vi fick veta att donatorn hoppat av. Många tankar och känslor. Men vi måste göra det bästa av situationen. Man kan inte deppa ihop, då blir livet outhärdligt. Vi har gråtit och skrattat. Spelat spel och myst. 

 

I går var vi till Sundsvall för första dosen av cellgiftet. Hoppas det inte blir så många doser...

När de säger till mig att jag ska få en mindre dos cellgifter så tänker jag mig att det är en svagare dos. Men det är det inte. Skillnaden är att jag fått denna dos i fem dagar tidigare. Nu fick jag bara en dag. Och jag har tidigare fått detta cellgift tillsammans med ett annat. 

Var där vid tio. Fick först en illamåendetablett som skulle verka i en timme innan droppet startades. Fick även kortison mot illamåendet. Och sen startades droppet som tog två timmar. Och sen lite vätska efter det. Så allt som allt tog det fyra timmar. Och nästa onsdag är det dags igen....

Fick prata med läkaren en stund också. Sa att jag ville gärna ha svaret på benmärgsprovet eftersom jag inte fått veta något än. Och att de skulle förlänga sjukskrivningen som de lovat veckan innan men inte gjort. Ibland är det frustrerande att måsta tjata om saker.

Benmärgsprovet var bra iallafall. Superskönt!!  Nått positivt i det mörka just nu. 

Känner inget speciellt efter cellgifterna än iallafall. Det sätter sig på rösten som vanligt men annars inget. Tungan känns bättre och snoret rinner inte lika mycket. Har känt mig riktigt pigg idag. 

 

Nu ikväll var jag och tittade på Agnes sista fotbollsmatch. Vinst med 1-0. Obesegrade i alla matcher. Så glada tjejer, Så roligt att se. Roligt men förbannat kallt...

I morgon bitti är det dags för provtagning igen. Håller tummarna för att jag inte ska behöva fylla på nått. 

Men det känns inte som så. Men man känner ju inte av alla värden. 

Av Jenny Mahlberg - Måndag 18 sept 21:01

I morgon var det dags. I morgon skulle jag läggas in i Umeå. Tyvärr blir det inte så...

På eftermiddan idag ringde läkaren från Umeå. Donatorn har hoppat av. Personen vill/kan inte längre donera sina celler. Man får inte veta varför personen hoppar av. Det kan ha hänt något som gör att hen inte kan. Eller så kom personen bara på att den inte längre vill. Undra om personen vet vad hen ställer till med...

Har nog känt alla känslor man kan känna nu på eftermiddan. Man blir arg och ledsen. Tom. Trött. Orkeslös.

Vi kan inte påverka det här. Som vanligt får vi bara gilla läget. Nu blir det till att vänta...igen...

Vi skulle ju äntligen komma vidare. Bara slutspurten kvar. Vi såg ljuset i detta jävla mörker. Sen blev det svart igen...

 

Nu har det skickats en förfrågan till personen som de först hittade i USA. Men det kan ta en månad tills det blir transplantation. Personen ska ju genomgå diverse tester och undersökningar. Och framförallt ska personen tacka ja till att donera. Tänk om hen inte gör det?

Planen nu är att jag ska till Sundsvall en dag per vecka för att få en liten dos cellgifter. De tror inte att tabletterna jag äter är nog för att hålla kontroll på sjukdomen. Så därför ska jag få denna dos då. 

Sundsvall ska höra av sig och meddela vilken dag jag ska dit. Frågade läkaren som ringde om hon visste svaret på senaste benmärgen, men det gjorde hon inte. Men hon antog att det såg bra ut eftersom Sundsvall inte hört av sig. Förhoppningsvis får jag veta nått svar snart...

Jag tor inte att läkarna inser hur mycket det påverkar en att gå och vänta på provsvar. Hade de insett det så hade de ringt direkt när de fått svaret. Klart de har annat att göra, det fattar jag. Men det har gått en vecka sedan jag tog benmärgsprovet. De har svaret. Men ringer inte. Fruktansvärt frustrerande...

Just nu är livet jobbigt. Vi slogs omkull...igen...

 

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 14 sept 14:17

Fick åka hem i Tisdags. Tog först ett benmärgsprov. Fick den vanliga cocktailen. Den här gången var jag lite vid medvetande när de borrade sig in i benet. Två gånger. Vet inte om de inte fick ut något på första försöket eller om det var nått annat. Har inte fått nå svar än och jag glömde och fråga om hon ringer eller om jag måste vänta tills på Tisdag innan jag får nått svar. 

I morse var jag ner och tog prover igen. Crp ligger på 31 idag, nått på 60 sist har jag för mig. Alla andra prover var också bra. Nu ska jag inte ta nå mer innan jag ska till Umeå. 

Nevaxaret fick jag börja äta igen. Skit! Har ont i tungan, men rätt bra går det ändå. Hesheten är också kvar. Förkylningen har inte heller släppt greppet riktigt. Snorar och småhostar. Men det går åt rätt håll!

 

Tiden här hemma flyger iväg känns det som. Har flera saker som jag tänkt att jag ska göra innan jag åker in. Hela tiden tänkt att jag har gott om tid. Men nu har jag inte det. Fyra dagar kvar hemma. Och dem vill jag ju spendera med nära och kära. Träffa så många kompisar som det bara går. Packa måste jag göra också. Har börjat fundera iallafall på vad jag ska ska ta med mig. Inhandlat nån ny målarbok som tidsfördriv. 

Idag var jag in på jobbet en sväng igen. Saknar stället fruktansvärt mycket. Åt lunch med min grupp. Mysigt!

 

Av Jenny Mahlberg - Måndag 11 sept 17:19

Natten till Lördag fick jag feber. 38.3, men den gick ner av sig själv. På Lördagmorgon ringde jag avdelningen. Tänkte att det är bäst jag informerar dem om det eftersom det är så nära Umeå nu. Läkaren sa att så länge jag mådde bra så fick jag vara kvar hemma. Men steg det till 38.5 så måste jag höra av mig.
Gjorde inte många knop i helgen. Snorig och hostig. I morse vaknade jag vid sex och hade 38.5
Ringde avdelningen och de sa att jag måste komma ner. De kopplade porten ,tog prover ,gjorde blododling och satte in antibiotika. Som de alltid gör när man kommer in med feber. Crp låg på 57 så läkaren ville att jag ska vara kvar tills i morgon för att se vart det tar vägen. Har även tid för benmärgsprov här i morgon så det var lika bra att vara kvar. Men det var inte här jag tänkte spendera min sista vecka hemma!!!!

Alla andra prover var bra. Imunförsvaret låg på 2.0 Ett himla hoppande upp och ner. Läkaren sa att jag ska göra en paus med tabletterna jag äter. Dels för tungan och sen för att jag inte är pigg. Så nu hoppas jag tungan läker ihop. Om allt ser bra ut i morgon så får jag åka hem igen.
Har eget rum. Såååå tacksam över det. Har gjort en lungröntgen också som såg bra ut. Så jag håller tummarna hårt för att detta är en vanlig förkylning.
Håller tummarna för att jag ska vara helt frisk nästa vecka. Skjuter de ännu mer på transplantationen så tror jag att jag bryter ihop...

Av Jenny Mahlberg - Fredag 8 sept 20:26

Man går bara och väntar. Väntar på att ta prover, väntar på att åka till Umeå. Har inte hört något om hälsokontrollen som donatorn skulle göra. Vet inte OM de kommer höra av sig om den heller ioförsig. Får fråga på Tisdag när jag ska göra benmärgsprov.

Har lite mer ont i tungan och har även fått ony i halsen. Känns som att jag håller på att bli förkyld. Var säker på att jag hade feber idag. Låg på 37.9 Hoppas verkligen att det inte blir nå högre. Vill inte bli sjuk nu. Tyvärr så hade imunförsvaret gått ner till 0.8 i Måndags. Läkaren sa ju att det kunde gå neråt. Så det skulle inte vara konstigt om jag fick nå skit. Det är jobbigt att prata när man har ont i tungar och jobbigt att äta. Man märker verkligen vad mycket man använder tungan. Men jag har inte känt några andra biverkningar av tabletterna iallafall. 

Var till tandläkaren i Sundsvall i Onsdags. Men eftersom imunförsvaret gått ner så långt så fick de inte röra nånting i munnen. De tittade bara. Så besöket tog en kvart kanske.

 

Dåligt väder har det varit idag också. Tio grader och spöregn hela dan. Jag och Patrik har roat oss med att skruva ihop en Hemnes byra vi köpte för nån månad sedan. Det tog typ hela dan.

Fredagsmys i soffan sen. Tittat på nya Viaplayserien "Hassel". Rätt bra. 

Annars händer det inte mycket. Vi väntar bara som sagt...

Av Jenny Mahlberg - Söndag 3 sept 19:06

I fredags ringde läkaren från Umeå. Allt är framflyttat en vecka. Pga att donatorn och dennes sjukhus inte kunde förrän en vecka senare. Inget man kan påverka så det är bara att gilla läget. Jag får en vecka till hemma vilket är skönt. Samtidigt vill jag få den här skiten gjord så vi kan fortsätta våra liv sen. 

Jag kommer att läggas in den 18:onde September och får cellerna den 27:e. Innan jag får cellerna så ska en CVK sättas in och jag ska ha några dagar med cellgifter. 

Avdelningen har flyttat till den nyare delen av sjukhuset. Läkaren sa att det är fräschare och finare. Rummen är större. Jag frågade då om det fanns mer plats för anhöriga. Men inte det. Fortfarande en nittis säng som de får dela på. 

Donatorn ska göra en hälsoundersökning den 7 september. Man vill göra den så nära skördningen av cellerna som möjligt. Gör man den för tidigt så kan det ju uppkomma saker under tiden. Så under denna hälsoundersökning så kan det komma fram saker som påverkar donationen. Men läkaren sa att det är en ung , frisk person så förhoppningsvis så kommer det inte fram något skit.

 

Har börjat äta de där tabletterna. Nexavar. Har fått ont i tungan och rösten är lite påverkad. Lite som att jag är hes. Blev ju likadant efter cellgiftskurerna. Kände det först igår att det gjorde ont i tungan och det är lite ondare idag. Hoppas för allt i världen att det inte blir värre. Mellan cellgiftskurerna så har ju kroppen hämtat igen sig och det onda i munnen har försvunnit. Men nu ska jag äta de här tabletterna hela tiden. Så i mitt huvud så kommer jag ha ont hela tiden. Jobbigt...

Läkaren sa också att det kan vara så att jag ska äta dem även efter transplantationen. Tydligen så riktar denna medicin in sig specifikt på mutationen jag har i min leukemi. Vilket låter kanon. Men jag vill inte ha ont i munnen hela tiden. Får se hur det utvecklar sig.

 

Igår skulle vi ha åkt till Mallorca. Suttit i värmen och myst. Badat. Umgåtts och njutit. Men det får vi vänta med. Har umgåtts här hemma med vänner istället. Ätit gott. Badat badtunna och myst. 

Vi får ta en resa sen när jag är frisk igen. För det ska jag faan bli!!!! 

Hatar den här skitsjukdomen. Hatar att vi måste pausa våra liv. Hatar att vi inte kunnat göra det vi planerat. Skit cancer!!!!!

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se