Direktlänk till inlägg 14 februari 2018

NU FÅR DET BÖRJA VÄNDA....

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 14 feb 08:47

Har haft flera dagar på rad som jag varit helt orkeslös. Så fort jag ska göra något så blir jag döslut. NU får det börja vända tycker jag. På kvällarna är jag så trött så jag somnar direkt. Oftast går jag och lägger mig när Patrik börjar titta på sporten och de senaste dagarna så har jag somnat innan han kommer och lägger sig. I över en vecka nu har jag vaknat på nätterna av att jag har feber. Inte nån hög, ligger runt 38. Men varenda natt. Läkaren tror att det beror på virusena och medicineringen. 

Hade ju mitt läkarbesök via skype. Funkade väl sådär. Hon såg mig men jag såg inte henne. Var väl viktigast att hon såg mig ioförsig, men vi fick prata via telefonen istället. Alla prover såg i det stora hela bra ut. CMV viruset har hoppat upp och ner. För en tid sedan var det ju nere på 75. Den 22 januari låg det på 72 000...

Sen har det hoppat ner till 11 000 och upp till 27 000. Lämnade prover i måndags igen som jag inte fått svar på så vad det ligger på nu vet jag inte. Läkaren tror att hoppningen upp och ner kan bero på att de informerade mig fel om hur jag skulle ta medicinen mot viruset. Förhoppningsvis rätar det till sig nu.

Sen var det där med benmärgen. Det syns 5% blaster men det är inte sjuka blaster. Återigen beror det på virusen och medicineringen. Hon försäkrade mig om att det inte är sjuka celler, det är inte sjukdomen som är tillbaka. De där jävla virusena går mig på nerverna. BK viruset har jag känningar av också. Inte mycket, men det känns. Kan de inte bara försvinna? 

Har börjat blodtappa mig varje vecka iallafall. Underbar personal på dagvården här i Sollefteå. Har ingen aning hur många gånger jag måste tappas. Men antagligen tills järnvärdet ligger på en bra nivå. Tyckte läkaren sa att det låg på 3000 nu. Ingen aning vad det ska ligga på i vanliga fall. 

Min nästa läkartid är den 20:e och då ska jag upp till Umeå. Ska även ta benmärgsprov då och lite andra undersökningar. Underbaraste Madde ska följa med mig. När jag inte har orken och dessutom ska få lugnande så vill jag gärna ha någon med mig. Vill inte vandra runt där och vara lite halvborta helt själv. 

 

Agnes nyckelbensbrott är också en följetong som fortsätter och fortsätter. Idag ska vi iallafall träffa en ortoped så får vi se vad han säger då. Hon blir mer och mer rörlig, men armen domnar fortfarande. 

I Måndags hade skolan friluftsdag och var i slalombacken. Agnes hon fick stå och grilla hamburgare. Hon tyckte att det var liiiiite tråkigt. Men snart så kan hon susa nedför backen hon också. 

Sen så får det vara nog med benbrott!!!!

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Mahlberg - Söndag 22 april 15:35

Tiden rullar på fort även om det stundvis känns som att den står stilla. 6 månader har gått sedan transplantationen. Mycket har hänt under dessa sex månader. Kroppen rasade och byggde upp sig själv. Inte helt i mål än men snart så. När livet känns li...

Av Jenny Mahlberg - Lördag 7 april 18:46

Var ju till Umeå igår på kontroll. Det första läkaren säger är att hon skulle vilja göra ett benmärgsprov.  WHAT!?!?!?   Bara så där rent spontant?!?!? Hon sa att hon vet om att jag måste ladda i veckor innan, men hon var lite nyfiken hur det ser...

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 5 april 21:32


De senaste dagarna har varit trötta dagar. Har mest legat i soffan. Mått lite illa och varit trött. Vi har verkligen haft kanonväder över påsken, men det har jag inte fått njuta så mycket av. Har inte orkat röra mig så mycket. Men Patrik och Agnes ha...

Av Jenny Mahlberg - Söndag 1 april 12:18

Vilken dag vi hade på Långfredan. Så härligt! Satt ute på Nordsjösjön i flera timmar. Trevligt sällskap och grillning. Inte helt fel.        Jag har en vän som ALLTID bjuder på sig själv. Som alltid gör det lilla extra. Den här dagen var hon ...

Av Jenny Mahlberg - Lördag 24 mars 14:10


I Torsdags fick jag åka hem. Så jävulskt skönt. Mina egna saker, mina egna lukter, kunna röra sig som man vill. Det är lätt att gå ut och man kan äta det man själv vill. Ni anar inte vad skönt det är.  Dagen innan jag fick åka hem kom det in en die...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se