Direktlänk till inlägg 19 februari 2018

ATT VÄNTA

Av Jenny Mahlberg - Måndag 19 feb 13:30

Att vänta är inte min starka sida. Särskilt inte att vänta på att någon annan ska göra något så jag kommer vidare. Här får jag vänta hela tiden. Ska vara på mottagningen klockan åtta på morgonen för att starta droppet med medicinen. Kommer dit, väntar på att de ska visa mig var jag ska vara. Kommer in på rummet, väntar på att de ska hämta de grejer de behöver. Några saker görs och sen måste jag vänta på att en annan sköterska kommer med droppet. Sen måste jag vänta på doppet i två timmar. Och sen vänta på att någon kopplar lös mig. Idag kopplade de på mig tjugo över nio och då hade jag suttit där sen strax före åtta. Man får vänta och vänta och vänta....

Innan varje dos medicin måste de ta ett EKG. På det första de tog i lördags när vi kom in var QT-tiden var liiite för lång. QT-tiden är något de mäter i hjärtat, förstod inte så mycket. Men jag låg aldeles över det normala så man måste göra ett EKG innan varje dos av medicinen eftersom den kan göra att den där tiden blir ännu längre. Men i morse var tiden normal så nu hoppas jag att den håller sig där. Inge mer överraskningar, nu får det vara bra.

De har pratat om att denna behandling går att få i Sundsvall. I morgon har läkarna här möte med läkarna i Sundsvall och då ska min planering bestämmas. Om jag ska vara här eller där. Det skulle ju vara lättare i Sundsvall. Lättare för anhöriga att hälsa på. Lättare för Agnes som hatar att åka bil långt. Men vi får se...

 

När jag går på avdelningen för att få medicinen så har jag inget rum. Får sitta i ett undersökningsrum. Vi vet ju alla hur mjuka britsarna är på ett sånt rum. När jag är pigg så kan jag ju dra med min droppställning ut i dagrummet. Men när imunförsvaret hoppat ner så mycket så ska jag ju helst inte vara där ute. Men ibland klarar jag inte av det där kala undersökningsrummet så då måste jag ut därifrån. Går ju som inte att ta sig en tupplur heller för britsen är som sten och belysningen som att ha solen mitt i ögonen. Ingen mysfaktor där inte.

I morgon ska jag ta benmärgsprov också. Pest och pina. Men en liten cocktail får man ju så då kan man sova en stund. De är inte lika bra på cocktailar här som i Sundsvall. I Sundvall har jag inte varit medveten om vad de gör. Här är jag fullt medveten under själva provet och sen somnar jag. Irriterande. Vill ju helst inte alls veta vad de gör. Inte känna när benet vänds ut och in...

Saknar min familj nå fruktansvärt. Jag skulle ju vara hemma nu. Skulle ju arbeta upp orken och sen skulle livet bli som vanligt igen. Nu får vi skjuta på det vanliga för att återigen vara inne i denna vidriga sjukhusbubbla. Jag hatar den!! Ni ska bara veta vad jag hatar den! Den tar tid från oss, den tar ork från oss och den tar pengar från oss. Jag vill ha tillbaka mitt underbara vanliga liv.....

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Mahlberg - Söndag 22 april 15:35

Tiden rullar på fort även om det stundvis känns som att den står stilla. 6 månader har gått sedan transplantationen. Mycket har hänt under dessa sex månader. Kroppen rasade och byggde upp sig själv. Inte helt i mål än men snart så. När livet känns li...

Av Jenny Mahlberg - Lördag 7 april 18:46

Var ju till Umeå igår på kontroll. Det första läkaren säger är att hon skulle vilja göra ett benmärgsprov.  WHAT!?!?!?   Bara så där rent spontant?!?!? Hon sa att hon vet om att jag måste ladda i veckor innan, men hon var lite nyfiken hur det ser...

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 5 april 21:32


De senaste dagarna har varit trötta dagar. Har mest legat i soffan. Mått lite illa och varit trött. Vi har verkligen haft kanonväder över påsken, men det har jag inte fått njuta så mycket av. Har inte orkat röra mig så mycket. Men Patrik och Agnes ha...

Av Jenny Mahlberg - Söndag 1 april 12:18

Vilken dag vi hade på Långfredan. Så härligt! Satt ute på Nordsjösjön i flera timmar. Trevligt sällskap och grillning. Inte helt fel.        Jag har en vän som ALLTID bjuder på sig själv. Som alltid gör det lilla extra. Den här dagen var hon ...

Av Jenny Mahlberg - Lördag 24 mars 14:10


I Torsdags fick jag åka hem. Så jävulskt skönt. Mina egna saker, mina egna lukter, kunna röra sig som man vill. Det är lätt att gå ut och man kan äta det man själv vill. Ni anar inte vad skönt det är.  Dagen innan jag fick åka hem kom det in en die...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se