Alla inlägg den 12 juli 2018

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 12 juli 09:51

Äntligen har vi fått sommarvärme. Den har varit här ett tag nu och det ser ut som den stannar ett tag till. Stundvis blir det så varmt så jag blir alldeles vinglig. Måste gå undan och sätta mig i skuggan eller gå in. Har inte bränt mig nått än. Smörjer flera gånger om dan för att inte göra det. 

Dagarna rullar på. Patrik har haft lite semester, men började jobba idag igen. Men snart är han ledig lite till. Just nu fylls dagarna av badande och slappande. Man orkar inte göra så mycket annat.

Har varit en kort sväng till Östersund. Umgåtts med Patriks syster och hennes familj. Bara varit och myst. 

Blev en liten cykeltur för några av oss och lite badning. 

 

Förra helgen var det fotbollsmatch. På tv:n. Kvartsfinal. Vi var ett helt gäng som satt på vår altan och tittade. Vi eldade upp poolen och det badades och lektes. Spelade Beanbag och umgicks med våra fina vänner. 

         

För mig är det dessa stunder som ger mig energi. Att få vara med nära och kära. Man behöver inte göra så mycket. Bara vara. Bara att få vara med är mycket värt. Att inte behöva sitta instängd på ett sjukhusrum med dropp kopplat och må pyton. Jag behöver inte hitta på saker hela tiden. Behöver inte åka på resor hit och dit. Jag behöver bara vara. 

Igår satt vi på Sandudden hela kvällen. Njöt av värmen och sommaren. Av sällskapet och att höra barnens skratt. Glad över att se Agnes vara med sina kompisar. Åka wakeboard och ring efter båten. Höra hennes skratt och se henne leva. Hennes liv sattes också lite på paus förra året. Men nu har vi tryckt på play igen. Nu kan vi andas och leva...

 

Alla värden ser fortfarande bra ut. Blodtappar mig varje vecka. Järnvärdet ligger fortfarande högt. Sköterskan gjorde en vild gissning idag på att jag kanske måste tappa mig 16 gånger till. Det ligger på 1650 nu och ska ner på under 150. 

Orken fortsätter att bli bättre och bättre. När jag varit igång hela dan och det har varit full fart så får jag inte betala för det på samma sätt som jag fått tidigare. Kan fortfarande bli fruktansvärt trött, men oftast hjälper det att bara lägga sig en stund. Länge sedan jag kände att jag måste lägga mig och sova på dan. Så skönt!

Skönt att märka att kroppen hämtar sig mer och mer. Känna att man orkar. Snart är livet som vanligt igen...

ANNONS

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se