Direktlänk till inlägg 5 september 2018

MANSFÖRKYLNING

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 5 sept 18:35

Är dunderförkyld. Måste ha fått en sån där "mancold" som karlar får. Har man manliga stamceller så är det sääääkert möjligt. Har aldrig varit så förkyld som jag varit de sista dagarna. Legat i soffan i två dygn och knappt orkar röra på mig. Och som vanligt så måste jag ringa Umeå när jag känner nått ovanligt eller får feber. Så inte nog med att förkyld så måste man även lämna en massa prover och ta näsprover och grejer. Jätteskönt att de kollar upp ordentligt, men jag är stensäker på att jag bara är förkyld. Patrik har varit dålig och Agnes också. Så konstigt vore det inte. Lämnade prover igår och de såg bara bra ut förutom det något förhöjda crp:t. Ska ner i morgon igen och lämna samma prover igen för att se så det går åt rätt håll. Men känner mig mycket piggare idag så det är nog ingen fara.

 

Var ju till Umeå förra veckan också. Underbaraste Madde följde med mig eftersom Patrik inte kunde. När hon följer med mig så sitter hon vid min sida hela tiden. Där inne i Dormicumdimman så hade jag frågat henne om hon bokat av bårtaxin. Japp...förra gången hon va med hade jag pratat finska. Vad som helst kan hända i den där dimman...

Läkarbesöket gick iallafall bra. Allt såg bra ut. Jag kunde sluta med boostningarna. Tappningarna måste jag fortsätta med men järnnivån sjunker iallafall. Låg på 800 nånting nu. Ska ner under 150. 

Idag fick jag svar på att benmärgen såg bra ut också. Bara donatorceller!!

På tal om donator så har jag skrivit ett brev till min donator. Ett tackbrev. Hur faan säger man tack för en sån grej? Och på engelska dessutom. Ja,ja...jag har försökt iallafall. Nu ska det skickas till Umeå som sedan skickar det vidare. Är ju fortfarande sekretess runt alltihopa. Inte säkert att donatorn vill veta nått eller vill att jag ska veta vem det är. Men jag har fått säga tack iallafall.

 

 

För några veckor sedan var vi på bröllop. Patriks syster gifte sig. Både vigsel och fest hölls på en jättemysig loge utanför Östersund, i Bällsta. Ljuset var lite dåligt så bilderna blev inte så bra. Det spöregnade under vigseln så den fick hållas inomhus.

 

En riktigt mysig kväll med god mat och trevliga människor.

   


Vi hann även mysa lite på hotellet.

 

Annars har det inte hänt så mycket. I fredags var jag med jobbarkompisarna på surströmmings-kräft-räkskiva. Väldigt trevligt. Många skratt blev det.

   

Längtar verkligen tills jag får börja jobba igen. Från den 17:onde September ska jag börja jobba 25%. Så skönt! En viktig milstolpe för att livet sakta men säkert snart är som vanligt igen.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Mahlberg - Lördag 29 sept 17:53

Tiden går så fruktansvärt fort. Veckorna bara försvinner. Hösten har kommit. Inatt var det 2 grader minus och frost. Huvva.... Den där mansförkylningen sitter fortfarande kvar litegrann. Lite kraxig och snorig. Men det är en skön känsla när man mär...

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 16 aug 11:35

Det har gått ytterligare en månad. Nu är vi inne i Augusti och sommaren är snart slut. Men vilken sommar vi haft. Vilken värme!  Vi har hunnit göra mycket. Hunnit myst massor och samlat massor med energi. Sist jag var till Umeå så bestämde de att j...

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 12 juli 09:51

Äntligen har vi fått sommarvärme. Den har varit här ett tag nu och det ser ut som den stannar ett tag till. Stundvis blir det så varmt så jag blir alldeles vinglig. Måste gå undan och sätta mig i skuggan eller gå in. Har inte bränt mig nått än. Smörj...

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 19 juni 19:31

Kvart över fem klev vi upp i morse. Skulle vara i Umeå klockan nio. Tio i nio klev jag in genom dörrarna hos tandläkaren. Hade tid där för att de skulle avgöra om jag har GvH i munnen eller inte. Tandläkaren sa att jag har det. Inte mycket,men det fi...

Av Jenny Mahlberg - Måndag 11 juni 12:30

Jag blir så frustrerad när återhämtningen tar sån evinnerlig tid. Man jämför ju lätt med förra gången jag var sjuk, då gick allt så fort. Men den här gången gör det inte det. Visst, det blir bättre och bättre, men det går sååååå sakta.  Medicinen j...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se