Direktlänk till inlägg 29 september 2018

TIDEN BARA RUSAR IVÄG....

Av Jenny Mahlberg - Lördag 29 sept 17:53

Tiden går så fruktansvärt fort. Veckorna bara försvinner. Hösten har kommit. Inatt var det 2 grader minus och frost. Huvva....

Den där mansförkylningen sitter fortfarande kvar litegrann. Lite kraxig och snorig. Men det är en skön känsla när man märker att kroppen kan ta reda på bacillerna själv. Att den inte behöver mediciner för att klara av det. Det är stort. Stort och faschinerande att kroppen läker ihop efter det helvete den gått igenom. Trodde många stunder att den kommer aldrig bli som vanligt igen. Den kommer aldrig läka. Men den är på väg. Är inte riktigt som vanligt än, men så länge det går åt rätt håll så får man vara glad. 

Jag behöver inte boosta mig längre. Blodtappningarna fortsätter dock. Ibland känner jag av dem och ibland inte. Magen har jag inte riktigt fått till. Den är bättre än vad den var ett tag i sommras, men inte helt bra. Aptiten är inte riktigt på plats och magen är lite konstig. Kan vara jättehungrig och tar tre tuggor och sen är det tvärstopp. Äter jag mer då så börjar jag må illa. Irriterande att ständigt ha lite halvont i magen och att den har sitt eget liv. 

Har varit till Sundsvall och gjort några mindre trevliga undersökningar för att se om något är galet. Och för att se om det finns någon GvH som ställer till det. Det var lite irriterat där inne, men annars tyckte läkaren att det såg bra ut. Man kunde dock inte utestuta att det är GvH. De tog också vävnadsprover och de har jag inte fått svar på än.

Fick nån trevlig medicin som gjorta att jag inte var riktigt med i matchen. Lite som medicinen jag får vid benmärgsprov. Efteråt var det som att jag har varit med om nått men jag vette faan vad det var. En väldigt läskig och creepy känsla. Fick inte köra bil på ett dygn efter man fått medicinen. Och det va nog bra för man va lite halvborta i huvudet resten av dan. 

Ska upp till Umeå den 24:e så då hoppas jag att jag får svar på alla prover. Ska ta de vanliga proverna i morgon också. Länge sedan sist. Ska bli intressant att se vad järnvärdet ligger på. 

 

I morgon. För åtta år sedan gjorde jag min första benmärgstransplantation. Helt sjukt vad tiden går fort. Den gången var transplantationen lättare. Inga komplikationer. Inga virus och skit. Allt gick så smidigt. Men så kom skiten tillbaka också. NU, med alla jävla efterdyningar som har varit, hoppas jag att detta moster aldrig nånsinn kommer tillbaka. 

Jag har iallafall börjat jobba 25%. SÅÅÅ skönt!  Äntligen få hänga med mina underbara kollegor igen. Få igång huvudet lite. Än så länge går det jättebra. Det var en dag när vi fick väldigt mycket information som jag inte riktigt hängde med. Till slut fattade jag inte vad folk sa. Så då åkte jag hem. Och sov i tre timmar. Så helt på banan är man inte direkt.  Men jag är så glad över att äntligen få vara tillbaka. Lite grann iallafall.

Igår kom en kollega och sa att hon var så glad att jag vandrade i korridorerna igen. Och att jag levde. När jag såg tårarna blänka i hennes ögon så kom mina också. Så vi grät lite och sen var det bra. Men det är så vi är i min grupp på jobbet. Vi pratar med varandra. Är måna om varandra och vi kan skratta och gråta tillsammans. Har världens bästa arbetsplats tror jag faktiskt! Och kollegor!

 

Annars rullar dagarna på här. Agnes har början sjuan. Helt sjukt det också! Nu går hon på högstadiet och är inte alls så intresserad av att hänga med sin mamma längre. Älskade unge!

Jag har varit till frissan för första gången. Håret växer inte riktigt som det ska. Tror att det beror på den där mutationsmedicinen. Så...ja...frisyren har varit lite konstig. Har sett ut lite som Kantorn ibland. Färgen va jag inte heller så impad av. Blev inte lika mörk den här gången.

När jag blev sjuk fick jag en fin gåva av en frisör. Jag skulle få en klippning och färgning. Men då fick jag inte vara ute bland folk och inte bara uppi sånna kemikalier och grejs. Men jag fick ha denna fina gåva innestående. Så i Onsdags var jag till Ann´s Frisersalong och formade till frisyren och fick lite färg i håret. Tack så hemskt mycket!!!

Jag har också börjat med barnvaccinationerna. Har gjort två omgångar och har en kvar. Tar också om Twinrix sprutorna. Allt sånt försvinner ju så man måste fylla på igen. 

Så det är fortfarande lite spring hit och dit på sjukhus och vårdcentral. Men snart har dett gått ett år sedan transplantationen så då hoppas jag att det blir mindre. Och att de tar bort lite mediciner. Hoppas verkligen på att de ska ta bort mutationsmedicinen. Tror som sagt att det är den som ställer till det mesta i magen.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 5 sept 18:35

Är dunderförkyld. Måste ha fått en sån där "mancold" som karlar får. Har man manliga stamceller så är det sääääkert möjligt. Har aldrig varit så förkyld som jag varit de sista dagarna. Legat i soffan i två dygn och knappt orkar röra på mig. Och som v...

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 16 aug 11:35

Det har gått ytterligare en månad. Nu är vi inne i Augusti och sommaren är snart slut. Men vilken sommar vi haft. Vilken värme!  Vi har hunnit göra mycket. Hunnit myst massor och samlat massor med energi. Sist jag var till Umeå så bestämde de att j...

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 12 juli 09:51

Äntligen har vi fått sommarvärme. Den har varit här ett tag nu och det ser ut som den stannar ett tag till. Stundvis blir det så varmt så jag blir alldeles vinglig. Måste gå undan och sätta mig i skuggan eller gå in. Har inte bränt mig nått än. Smörj...

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 19 juni 19:31

Kvart över fem klev vi upp i morse. Skulle vara i Umeå klockan nio. Tio i nio klev jag in genom dörrarna hos tandläkaren. Hade tid där för att de skulle avgöra om jag har GvH i munnen eller inte. Tandläkaren sa att jag har det. Inte mycket,men det fi...

Av Jenny Mahlberg - Måndag 11 juni 12:30

Jag blir så frustrerad när återhämtningen tar sån evinnerlig tid. Man jämför ju lätt med förra gången jag var sjuk, då gick allt så fort. Men den här gången gör det inte det. Visst, det blir bättre och bättre, men det går sååååå sakta.  Medicinen j...

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se