Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 16 feb 17:19

Asså.... benmärgsprov...not my favorite thing!

Jag fick en cocktail innan som var riktigt bra. Jag kommer inte ihåg själva provtagningen. Fy faan vad nice!

Kommer inte ihåg så mycket annat heller tyvärr. Vet at jag frågade läkaren en massa frågor, men jag kommer inte ihåg vad han svarade. Så det var ju tur att Patrik va med.

Men en fråga och ett svar kommer jag ihåg:

-Får jag gå på McDonalds?

-Ja, det får du!

Det kommer jag minsann ihåg. Men sen sa Patrik att han även sagt att jag inte fick äta grönsaker. Så det blev ju inte riktigt lika gott som jag hade tänkt att det skulle vara. Men det var gott!

Efter benmärgsprovet somnade jag en sväng. När jag vaknade var jag fortfarande lite groggy i huvudet. Men det var nog bra för jag skulle till tandläkaren också....

Innan jag fick första kuren med cellgifter gjorde jag en tandläkarundersökning. För att se så jag inte hade några problem som kunde leda till någon form av infektion. Det enda de hittade då var att en liten bit av en lagning lossnat. Då fick de inte laga den eftersom jag hade så dåliga blodvärden och trombozyter. Men nu var det dags att åtgärda problemet då. 

Gick väl rätt bra. Men hon fick bedöva tre gånger. Så nu känns halva ansiktet som en boll och jag kan inte prata rent. 

Har de senaste tre dagarna mått lite halvilla och varit trött. Frågade sköterskan på dagvården om det kunde bero på att jag trappat ut morfinet för snabbt. Och det kunde det sa hon. Så jag hoppas att det är det det beror på och inte nått annat skit. Jag fick ju ingen instruktion på hur jag skulle trappa ut det så jag fick ju hitta på proceduren själv. Håller tummarna för att det ska gå över snart.

Något annat positivt var att jag inte behöver äta alla de mediciner jag ätit hittills. Nu ska kroppen klara sig själv. Lite läskigt...

 

Jag var ju lite groggy i huvudet, men jag har fattat det så här:

Jag ska tillbaka till Sundsvall på Måndag. Osäkert om cellgifterna sätts igång då eller på tisdagen. Samma femdygnskur med samma cellgifter. Umeå vill att jag ska göra två behandlingar innan jag kommer dit så då är det så det blir. Umeå is the boss!

Jag hade ju hellre åkt upp dit nu och fått det här överstökat. Men läkarna vet ju bäst så man måste ju lyssna på dem. Jag vill att de gör allt ordentligt. För jag vill faan inte gå igenom detta igen....

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Måndag 13 feb 14:33

Idag har de varit här igen från hemsjukvården och tagit prover. De har inte ringt från Sundsvall än och meddelat svaren. Sist jag tog prover så var allt bra. CRP hade gått ner till 14 och blodvärde och trombozyter var på över 100. De neotrofila, immunförsvaret, låg på 0,5 så jag är fortfarande infektionskänslig. Jag äter fortfarande antibiotika. Den som ringde från dagvården sa att det ska man göra så långe man ligger på 0,5 eller lägre. Lite irriterande då att läkaren som skrev ut mig när jag åkte hem skrev i min medicinlista att jag bara skulle äta antibiotika till ett visst datum. Hade de inte sagt något från dagvården så hade jag slutat att ät den eftersom läkaren hade skrivit det. Vad hade hänt då? 

Jag hade ju kunnat fått nån infektion igen. Minst sagt irriterande att de säger olika saker.....

 

I helgen har det inte hänt så mycket. Mellomys, familjemys och lite besök av kompisar. Malin var här igår och bakade fröknäcke åt oss. Mumsigt!  

På Torsdag ska jag tillbaka till sundsvall för nytt benmärgsprov. Då får jag förhoppningsvis veta om det blir en till cellgiftbehandling nästa vecka. Känns tungt med en till. NU har man ju läkt ihop överallt sedan den förra och så är det dags igen. Jag vet ju att det är för att göra mig frisk, men det känns ändå tungt. Jag kommer ju inte direkt säga att jag inte vill ha den. Jag vill ju bli frisk. Men det kan kännas tungt ändå. 

Agnes har blivit sjuk också. Feber och ont i halsen. Vi försöker att inte vara alldeles uppi varandra. Förra gången jag var sjuk och någon annan i familjen blev förkyld eller fick feber så delade vi på oss. Antingen bodde jag någon annanstan eller så gjorde de det. Jag frågade läkaren om vi måste göra så den här gången också. För det var verkligen jättejobbigt. Jag hämtar ju min energi hos familjen. Och får man då inte vara med dem så får man inte mycket energi direkt. Men läkaren sa att vi behövde inte dela på oss. Bara vara försiktiga och inte vara alldeles uppi varandra. Så det kändes skönt.

Hoppas på att det ska vara något snabbt övergående för Agnes del.

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Fredag 10 feb 10:19

Ibland kan man inte sova. Då ligger man och funderar på allt mellan himmel och jord. Ofta hamnar tankarna hos dem som inte har någon annan i sitt liv. Ingen som kan pussa dem i pannan och säga att detta klarar vi. Ingen som håller deras hand när livet känns pest och pina. Ingen att komma hem till. Ingen som ringer.

Jag känner mig lyckligt lottad som har familj och vänner som ringer, sms:ar, skickar meddelanden på fejjan, kommer och hälsar på och jag vet att de finns där. Men det finns de som inte har nån. Hur hittar de styrkan att kämpa?

Jag bllir jättepeppad av alla nära och kära och av alla okända också som skickar meddelanden. Iallafall ger det mig en extra kick. Det gör så att jag orkar lite till...

Ja ofta hamnar mina tankar hos dem....

 

Dagarna här hemma rullar på. Igår var de hem hit och tog proverna. Gud så skönt att slippa åka iväg och sätta sig i ett väntrum fullt med folk. Man riktigt känner hur bacillerna hoppar på en. Men nu kom de hem till oss istället. Jättesmidigt!

Har inte fått några provsvar än. Vet inte ens om de ringer och berättar dem. Om allt går åt rätt håll så kanske de inte ringer heller. Men eftersom jag vill höra att de fått provsvaren och jag vill höra dem säga att det går åt rätt håll. Så då lär nog jag ringa om inte de ringer.

Det går bättre och bättre att äta. Fortfarande lite luddigt och inget smakar som det ska än. Men det går bättre. Igår åt vi svärmors köttfärsbiffar och svampsås till middag. Åt nog mer än vad jag gjort på hela den här månaden som jag varit sjuk. Trodde att magen skulle braka ihop, men det gick bra. 

Ikväll ska svärmor komma hit och laga lax till mig och Agnes. NICE!

Sen ska vi fredagsmysa och titta på Fångarna på fortet. 

 

Det händer inte så mycket när man inte får vara ute bland folk. Jag tittar lite på tv, plockar på lite här hemma, tittar lite på tv igen. Prata i telefon är också ett bra tidsfördriv. Har ju inte riktigt orken på plats så jag orkar inte ta tag i nått stort projekt. Annars så har jag ju skrubben uppe som skulle behöva organiseras. Men det får jag ta som ett träningspass sen när jag har orken tillbaka.

Orken skiftar verkligen från dag till dag. Igår plockade jag iordning i pysselrummet. Satt mest på en stol medans jag gjorde det, men jag orkade iallafall. Idag känns det som att jag skulle somna bara jag la mig ner. Försöker in i det längsta att inte sova på dan, men ibland så måste jag. Man blir ju ännu segare känns det som om man sover på dan. 

Kallt som satan är det ute också så man kan inte gå ut. Kallt om huvudet är det också, utan hår. Fryser om huvudet även fast jag är inne. Provade min gamla peruk. Den kan jag INTE ha. Såg hemskt ut. Måste ta och bestämma mig om jag ska kontakta nån frisör för att beställa en eller inte. Det blir ju som varmare om huvudet...

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 8 feb 09:08

Känslan när man får krypa ner i sin egen säng. Känna sina egna lukter. Vara i sitt eget hem. Den känslan är obeskrivlig...

Fick åka hem igår. Läkaren sa att han förstod ju att det går lättare att äta hemma. Allt blir lättare hemma. Ska ta prover i morgon och på Måndag. Och då kommer det hem en sköterska hit och tar proverna. Känns skönt att slippa sätta sig i ett väntrum fullt med folk. Man riktigt känner hur alla bakterier hoppar på en. 

Nästa Torsdag ska jag till Sundsvall för ett nytt benmärgsprov. Hoppas på att slippa åka dit innan dess för att fylla på blod eller trombozyter. Vill bara vara hemma nu tills det är dags för nästa behandling. 

Det känns fortfarande bra i munnen. Läkaren har sänkt dosen på det smärtstillande, men jag hoppas det fortsätter kännas bra. Är lite orolig att det kommer bli likadant under nästa behandling. Slemhinnorna i munnen är ju redan skadade så det känns som att det kommer vara lätt att det blir samma igen. 

Men vi tar det en dag i taget. Och just nu försöker jag tänka på att bara vara hemma. Bara vara här. Bara vara nu....

Av Jenny Mahlberg - Måndag 6 feb 17:16

Idag gör det inge ont i munnen. Känslan är obeskrivlig när man äntligen kan röra på tungan igen. När man kan gapa, gäspa och framförallt prata. Det är fortfarande "luddigt" i munnen. Tjockt liksom. Obehagligt och lite äckligt. Men såååå mycket bättre mot för hur det har varit.

Idag på ronden fick jag svar på benmärgsprovet. Det var tomt!! Inga sjuka celller kvar. Jag tyckte han såg så allvarlig ut när han kom in så jag tänkte att nu kommer han säga att de sjuka cellerna finns kvar. Att den hemska, vidriga medicinen som pumpades in dygnet runt i sex dygn och som slog ut mig totalt. Att den inte hade bitit på monstret någonting. Men så var det inte. Gud vilket lättnad!!!!

Läkaren sa att jag ska ta ett nytt benmärgsprov nästa vecka. Då har mina vita blodkroppar börjat röra på sig och då kan de se om det är friska celler eller sjuka som kommer. Umeå vill ju att jag gör en till cellgiftsbehandling till innan jag kommer till dem, och den ska isåfall påbörjas veckan efter benmärgsprovet. Läkaren sa att jag måste få chansen att vara hemma ett tag innan nästa behandling. Annars kommer jag inte palla det här. Och det har han nog helt rätt i. Man måste få samla energi, samla kärlek, leva lite....

 

Idag har jag faktiskt kunnat äta lite. Inte mycket, men lite mer än Piggelin iallafall. Fick i mig lite fil och flingor till frukost. Fick matsedeln för vårdhotellets resataurang och fick kryssa för vilken mat jag ville ha varje dag. Så idag fick jag pasta och pasta sås. Det såg aptitligt ut. Det såg ganska gott ut. Men mina smaker är inte där de ska vara. Det var jobbigt att äta, men jag pinade i mig lite grann iallafall. För läkaren sa också att jag får inte åka hem så länge jag inte kan äta. De vill se att jag får i mig nånting. Det går ju bättre att äta när man är hemma. Jag köjs ju bara jag ser matbrickan här. Alla lukter här gör ju att man inte vill äta. Men jag ska försöka för nu vill jag verkligen åka hem. 

 

Håret fortsättar att lossna. Det är överallt. På kudden, på telefonen, på golvet, på kläderna ja...överallt. Man känner sig inte vacker direkt. Och inte hjälper sjukhuskläderna till. Urtvättade sneda t-shirts och illasittande matta mjukisbyxor. Förra gången jag var sjuk använde jag mina egna kläder i början. Men det blev som besvärligt det också. Då ska jag ha en tvättpåse som Patrik sedan ska ta hem och tvätta. Och då blev det så att vissa av kläderna jag använde på sjukhuset kunde jag inte använda sen. Förknippade dem så mycket med sjukhuset så det gick inte. Så jag får nog köra med dessa illasittande kläder tills jag får åka hem. Förhoppningsvis är det inte så många dagar kvar....

Av Jenny Mahlberg - Lördag 4 feb 20:18

Vet ni vad som händer på sjukhuset här i Sundsvall på helgerna?

Aaaaabsoluuuuuut ingenting.....

Det tas blodprov, blodtryck, feber, syresättning och andra prover. Men utöver det händer inte mycket. Det händer väl inte jättemycket på vardagarna heller men det känns som att det är en annan takt på helgerna. En segare. Och så ska det väl vara. Man ska väl känna att det är helg kanske...

Igår kom Patrik och Agnes hit på eftermiddagen och stannade över natten. Igår låg mitt blodvärde på 88. Min gräns på hur lågt det får gå ligger på 85. Vansinnigt vad trött jag var. Sov mest hela dagen. Det gör ju lite ont i hjärtat att jag inte orkar hålla ögonen öppna när familjen är här. Men på kvällen piggnade jag till lite och vi kunde se Fångarna på fortet tillsammans iallafall.

Idag låg mitt blodvärde på 87, men jag har inte allt varit lika trött. Mer matt, inte orkat göra så mycket men jag har hållit mig vaken iallafall. Hann spela lite kort med Agnes och kramas lite innan de for hem. De kommer tillbaka i morgon igen. 

Mamma och pappa har också varit här idag. Och jag orkade vara vaken hela tiden. Bättre än förra gången de varit hit då jag sov hela tiden. 

 

Har inte fått något svar på benmärgsprovet än. Smärtan i munnen är kvar, men det känns som att det blir bättre iallafall. Kan fortfarande inte äta och det svider som satan ibland. Men jag kan gapa lite större och det gör inte riktigt lika ont. Så jag hoppas att det vänt nu...

Sitter här och tittar på Melodifestivalen. Hade hellre suttit hemma i soffan med familjen och ätit nått gott. Men man får inte alltid som man vill. Man får bara tänka att man får ta igen allt sedan. 

Men sedan känns välldigt långt bort.....

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 2 feb 19:11

Idag var det dags igen då för benmärgsprov. Fick en stadig cocktail rakt in i porten och sen sov jag i två timmar. Så provtagningen gick jättebra!!!

Nu tar det väl några dagar innan man får något svar på den. Hoppas naturligtvis på att de ser att alla cancerceller är borta. Igår pratade de igen om att det ska gögras en till cellgiftsbehnadling innan transplantationen. Vill inte det....

Bevären i munnen är fortfarande kvar. Svider så in i helvete i vissa lägen. Till och med Piggelin svider. 

Kan tycka att utslagen har bleknat något på vissa ställen iallafall. Men klias fortfarande.

De tar blodprover varje dag. Gör blododlingar för att se vad man har för bakterier och grejer. Idag sa läkaren att de sett att jag hade nån bakterie som antingen kunde vara en sak eller blodförgiftning.

WHAT?!?  Blodförgiftning är inte det jätteallvarligt?

Läkaren svarade att jo det är det väl, men sätts antibiotika in i tid så är det ingen fara. Och antibiotika är ju min basföda här inne. Men de var som inte säkra än på vad den där bakterien är för något. Så det är bara att avvakta och se....

 

Sjukgymnasten var in idag. Fick ett litet träningsprogram jag ska göra två gånger varje dag. Så inte musklerna ska försvinna helt. Sköterskorna säger att jag kan ju gå ut och gå i korridoren på kvällen när det inte är nå folk där. Dagtid får jag inte vistas där ute. Men jag bara känner hur bakterierna hoppar på mig där ute. Väntar tills Patrik kommer i morgon så kan vi ta en promenad ute istället. Känner mig inte bekväm med att gå ut själv. Tänk om jag inte orkar ta mig tillbaka. Ioförsig kan man ju bara ställa sig utanför dörren.

I det stora hela så har det varit en bra dag idag. Har suttit uppe i fåtöljen hela dan. Promenerat runt på rummet och tittat på tv. 

Har flurat några dagar på också att ingen har nämnt något om peruk så idag frågade jag en sköterska om man inte får sånna längre. Men det får man så hon skulle ordna fram nån information  om vart man ska vända sig. 

Nu ska jag titta på kvalitetsserien Farmen.

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 1 feb 18:56

Idag har familjen varit på besök. Patrik, Agnes, Malin och Rickard. Patrik fyller år idag så vi firade honom lite här. Inte mycket till firande men det tar vi igen sen. Skulle vilja ge honom hela världen, men det är ju svårt. Och ännu svårare när man ligger isolerad...

Idag har jag fyllt på både blod och Trombozyter. Infektionsvärdet hade börjat gå lite neråt så jag hoppas att vändningen kommer nu. Har inte haft nå feber än idag iallafall. Men jag har fått nå fult utslag över hela kroppen. Klias som satan stundvis och sen förvsvinner det. En hudläkare har varit här och tittat och hon sa att det är svårt att säga vad det beror på. Kan vara en infektion eller en reaktion på antibiotika eller en kombination av dessa två orsaker. Svårt också att säga hur länge det kommer sitta kvar. Det är faan inte vackert. Peppar, peppar så har jag inget i ansiktet ännu. Där är jag mest bara rödflammig.

I morgon ska jag ta nytt benmärgsprov. Bävar....

Men läkaren har lovat mig en stadig cocktail innan det tas så det ska nog gå bra.

Jag är livrädd för att börja blöda näsblod igen. Vågar knappt ta i näsan. Håret har börjat rasa nu också. Är glad att jag rakade av det innan det började falla. Nu är det bara småstrån som är precis överallt.

Smärtorana i munnen är också kvar. Jobbigt att prata och äta går inte alls. Tidigare har jag kunnat peta i mig en Piggelin och det har haft en kylande effekt. Men idag funkade inte det heller. Sved som satan. Känns som att jag skulle ha blåsor eller öppna sår. Kan ju som inte gapa heller så det är svårt att se hur det ser ut.

De bytte penicillinsort idag också. Ibland gör de det efter att ha gjort blododlingar och sett vad man har för bakterier. Alla penicillinkurer verkar ha olika doseringsprogram. I natt kommer de att komma in klockan tolv för att ge mig en dos. 

Dagarna rullar på och jag önskar bara nu att det ska släppa i munnen. Är lite rädd för att åka hem när jag inte kan äta.....

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se