Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Jenny Mahlberg - 18 juni 2017 10:04

I torsdags fick jag sista dosen på denna behandlingsomgång. Fick sedan åka hem. Såååå skönt! Satt ute på altanen hela kvällen i finvädret och bara njöt. Fy faan för att ligga inne....

Fick två påsar blod och en påse trombozyter innan jag åkte hem så på kvällen var jag jättepigg. Kändes som att jag kunde städa hela huset eller gå en lång promenad. Men det gjorde jag så klart inte. Satt mest ute på altanen i finvädret och bara njöt. Plockade på lite med disk och sånna vanliga grejer. Det är nästan till och med roligt när man inte fått göra det på ett tag. Man får se det som lite träning också. Man plockar lite och sen måste jag sätta mig och vila och sen får jag plocka lite till och sen vila. När man ligger inne så är det svårt att motivera sig att röra sig. Man går fram och tillbaka i rummet. Ute i korridoren får jag ju inte vara på dagtid. Oftast så har jag dropp så jag kan inte gå ut. Så då är det små promenader på rummet som gäller. Och några övningar jag fått från sjukgymnasten. Men allt är mycket lättare hemma. Man blir mer motiverad. Jag vet ju att jag måste röra mig. Jag måste få igång kroppen mellan behandlingarna. Men det är tungt. Mattheten går nästan inte att beskriva med ord. Ibland känns det som ett omöjligt uppdrag att bara lyfta armarna. Men orken kommer tillbaka, jag vet ju det.

 

Direkt efter behandlingen så kände jag lite i halsen ungefär som att man är förkyld och jag lät lite hes när jag pratade. Det är bättre nu. Men istället börjar det göra ondare inne i munnen. Det går fortfarande bra att äta och prata. Inga problem. Men det känns att det är ömt och man kan inte stoppa in hur mycket som helst samtidigt. Man får ta det lite lugnt och se till så man undviker de mest ömma ställena. 

Jag håller tummarna för att det inte ska bli värre än vad det är nu, men sådan tur har man inte.

Har ju varit hemma i tre nätter nu. Så snart borde febern komma och med den infektionen. CRP låg på 12 igår. Så det var ju bra. Men en infektion ska ju komma...

På fredag är det midsommarafton. Jag kommer med största sannorlikhet att ligga inne då. Känns pest och pina, men det finns inget att välja på. Jag låg inne för sju år sedan på midsommarafton och det gick bra. Har man inget att välja på så är det bara att finna sig i det som sker. Visst blir jag arg och ledsen och vill slå på saker ibland. Men vad blir det för bättre av det?

Nu är det så här och då får man göra det bästa av det. 

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 13 juni 2017 13:26

Igår startades behandlingen upp igen. Får två tvåtimmardropp efter varandra på förmiddagen.

Än sås länge känner jag inte så mycket. Lite typ som växtvärk i benen och det börjar kännas lite som att jag är förkyld i halsen. Men inget som gör ont än så länge iallafall....

 

Idag hade Agnes skolavslutnig och för tredje året irad kunde jag inte vara där. De två senaste åren har jag varit på utbildning och nu i år den här skiten då. Men jag har fått många bilder av underbara vänner och sen kommer Patrik och Agnes hit så då får jag se mer.

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 10 juni 2017 17:31

Det är värst att ligga inne på sjukhus på helgerna. Dagarna känns längre. Man tänker mer på vad alla andra gör som är "ute i det fria".  Gud vad jag längtar tills detta är över. Tills det blir normalt igen. Tills jag får jobba igen. Träffa massor med vänner, samtidigt, utan att först kolla om de inte känner att det killar i halsen eller nått annat. Äta McDonalds, grönsaker, räkmacka, lösgodis. Tills jag får göra vad jag vill, när jag vill. Men det känns som att vägen dit är lång....

 

Crp var nere på 32 idag. Alla andra värden var också bra. Har varit ut en sväng, men det är inte så bra väder idag så det var inte skönt direkt. Annars händer det som vanligt ingenting. Peppar mig själv med att kolla på gamla bilder och här kan ni få roa er med en bildbomb.

 

         

     

 

   

   

       

               

     

         

 

   

 

 

       

   

                 

           

                         

                                     

   

 

 

     

 

   

             

   

       

 

 

       

     

     

   

       

         

               

 

 

         

 

 

       

                   

       

     

 

Av Jenny Mahlberg - 9 juni 2017 17:15

Ja cellgifterna är fortfarande på paus.  Jag är pigg och Crp låg på 82 idag. Men de vill att jag ska hämta mig ordentligt efter infektionen så planen är att cellgifterna börjar på Måndag igen. Känns lite både och. Vill ju få den här behandlingen avklarad, men samtidigt vill jag ha lite mer krafter innan jag ska igenom den.

Gjorde en lungröntgen igår som jag tror inte visade nått. Glömde fråga på ronden och läkaren sa inget så jag antar att det är lugnt.  Fick lite panik idag när porten helt plötsligt slutade fungera. Totalstopp. De lyckades spruta in lite grann av nått upplösande medel. Väntade en timme, men den funkade ändå inte. Såg framför mig hur jag måste byta ut den och att jag måste ligga här ännu längre. Men de sprutade in lite mer av det där medlet och väntade ytterligare ett tag. Sen så gick det. Så nu hoppas jag att den ska funka. Är så trött på att det är nånting hela tiden. Kan det inte få gå smidigt nångång?

 

Annars händer det ju inte så mycket här då. Man får surfa lite, titta på tv, prata i telefon om man orkar. Är inte så bra väder så det går att sitta ute heller. Men ikväll är hela familjen här så då ska vi mysa iallafall. 

Måste återigen tacka för alla peppande kommentarer, alla sms, alla erbjudanden om att hjälpa till med allt möjligt. Så tacksam och så överväldigad av den värme som finns där ute hos er. Vad skulle vi göra utan er?

Stor kram på er allihopa!!!!!!!

Av Jenny Mahlberg - 7 juni 2017 18:54

Ja jag skrevs ju in i måndags få för nästa behandling. Då fick jag också informationen att förra behandlingen inte bitit. Det finns fortfarande sjukaceller kvar i benmärgen. Det hade jag redan förstått. Lagt ihop ett och annat som sköterskorna sa och vissa provsvar, så jag var beredd på det beskedet.

Nu så sätts ännu tyngre cellgifter in. På kvällen fick jag lite feber, det kan man få av cellgifterna. Inget ovanligt så Patrik åkte hem igen för att ta hand om Agnes.

UNder natten så steg feber, rejält. Och där börjar mitt minne om vad som händer och sker att svikta lite. Febern var uppe på 40.7 gick ner lite grann för att sedan gå upp igen. Fick febernedsättande intravenöst. Svettades floder och sen steg febern igen. Perosnal från IVA var här för att göra en bedömning om jag kanska skulle ligga nere hos dem. Men då hade jag piggat på mig så jag behövde inte flyttas. 

I och med den höga febern så pausades cellgifterna. Riktigt så hög feber brukar man så de tror att jag även har en infektion. Crp låg på 300 idag. Och då vill man inte pumpa in så tunga mediciner för man vill ju att kroppen ska klara av det. 

Febern fortsatte igår också. Såg på telefonen idag att jag pratat med folk, men har inget minne av vad jag sagt. Läskigt....

Feberfrossningar och svettningarna har gått om varandra. Imorse låt febern på 38.3 och jag fick alvedon och sen har det inte varit nått. Men jag är trött, yr och vinglig. Skakig. Patrik och Agnes kom hit igår och hade gett sig ut på en liten promenad. När sköterskorna kopplade bort mig från droppet så frågade jag om jag fick duscha. De ville inte att jag skulle göra det förrän patrik var tillbaka. Eftersom jag var så yr och vinglig. Hade jag inte haft nån här så hade naturligtvis någon av dem suttit här. Men nu behövde jag ju bara vänta en liten stund och de kunde ägna sig åt viktigare arbete.

Eftermiddagen idag har varit riktigt bra. Vi har kunnat sitta ute och jag har ätit och spelar kort med Agnes. Så vi fick lite tid tillsammans iallafall. Det gör så ont i hjärtat när hon är här och jag inte orkar göra någonting. Men det ska vi ta igen sen. 

Nu när de pausat cellgifterna också så vet vi inte hur länge den här sjukhusvistelsen kommer var. Fem dagar trodde vi, men det blir nog betydligt längre....

 

Av Jenny Mahlberg - 3 juni 2017 15:53

På Måndag är det dags igen. Nästa behandling. Fy....

Den senaste behandlingen och tiden efter har varit jobbigare än de andra tycker jag. Mer jobbigare psykiskt. Är så less på att vänta. Så less på att livet sitter på paus. Så less på att Agnes får besvikelse på besvikelse. Jag kan inte gå på hennes skolavslutning. Vi kan inte åka på den planerade Mallorcaresan. Hon kan inte ha sina kompisar springade här hemma som hon brukar. Ständiga besvikelser för henne. Det känns jobbigt...  

Önskade att jag skulle få några dagar när jag är riktigt pigg innan nästa behandling också. Men det har jag inte fått. Har mest varit trött och matt varenda dag. Igår fick jag åka till Sundsvall för att fylla på Trpmbozyter. De låg på 15 och då måste jag fylla på. Så klockan två på eftermiddagen igår drog vi till Sundsvall. Var hemma igen vid halv sju. De sa också att blodvärdet ligger på 95. Gränsen för att fylla på är 85. Önskar den var högre för jag hör pulsen i huvudet hela tiden. På morgonsidan fick jag halvsitta för att kunna fortsätta sova. Det är jobbigt att ständigt höra pulsen i huvudet. Jag tror att jag skulle vara mycket piggare om jag hade sluppit det. Får ont i huvudet av det och stundvis känns det som att jag har allt blod i huvudet. Man kanske kan övertala dem att höja gränsen. vet ju att de inte vill ge för mycket blod för man samlar på sig så mycket järn då. Men jag går hellre och blodtappar mig sen bara jag får några dagar när jag mår riktigt bra. 

Igår när jag fick Trombozyterna fick jag kortison innan. Eftersom jag fick en reaktion förra gången. Den enda som hände denna gång var att ena ögonlocket svällde upp Konstigt....

Fick en tavegyltablett så det hade lagt sig innan vi kom hem. 

 

Igår hade vi planerat en överraskningsmiddag för Madde som pluggat färdigt. Vi kom ju lite sent då eftersom vi var tvungna att åka till Sundsvall, men vilken kväll vi fick. 

Vi kunde sitta ute och äta, spela Beanbag och sitta och surra. Som jag har längtat efter sånna kvällar!

 

Den kvällen kommer jag leva på ett tag. Att höra barnen leka och skratta. Att få umgås med mysiga vänner och att allt känns nästan normalt. Så mycket värt!

Idag har jag suttit ute på altanen mest hela dan och halvsovit. Fruktansvärt matt. Men så skönt att kunna sitta ute.  En dag kvar hemma innan skiten börjar om igen....


Av Jenny Mahlberg - 26 maj 2017 17:53

Idag fick jag åka hem. Så skönt! Behövde bara kliva in genom dörren så gick det bra att äta igen. Har fått grillat kött och grillad majs till middag. Supergott!!!

 

Den lungröntgen och ultraljudet jag gjorde var båda bra. Visade inget. Inga bakterier på hjärtat. 

Igår vaknade jag med en blödning i ögat. Rött och ömt och gjorde lite ont nära jag tittade åt sidan. Men idag känns det inget. Fortfarande rött, men annars inget. Fick även en allergisk reaktion igår. På trombozyterna. Fyyyyy faan vad det kliades. Över hela kroppen. Fick kortison och tavegyl så det lade sig snabbt. Obehagligt när det klias så där. Läkaren sa att ibland får man en sån reaktion även om man inte reagerat på trombozyter tidigare. Det kommer ju från andra människor så ibland reagerar kroppen. Hädanefter kommer jag att få kortison innan jag får trombozyter. 

På Måndag ska jag tillbaka till Sundsvall för att göra ett benmärgsprov. Men får åka hem sen igen. 

Fick även veta idag att planeringen är att nästa behandling ska starta den 5 juni. Sen kan det alltid ändras beroende på värden och grejer. Men planen är den 5 juni. 

Man har ju börjat lära sig lite hur turerna med infektioner och grejer går så midsommar ser lite ut som att den kommer spenderas på sjukhus....

Men jag försöker att inte tänka på det nu. Vi tar det då och där. 

I helgen ska jag bara vara. Har lite fotboll som ska tittas på. Ska få se Malin spela match med sitt nya lag. 

Av Jenny Mahlberg - 23 maj 2017 10:20

Ibland när livet är tufft så bryter man ihop. Det gjorde jag igår. Tårarna bara rann och rann. Till slut ringde jag Patrik och bad honom komma hit. Att få krypa in i hans famn är den bästa medicinen. Det räcker med att han öppnar dörren och jag ser honom så känner jag mig lugnare. Mitt stora stöd i livet!

Det blev för mycket med all feber, undersökningar hit och dit och allt möjligt. Kändes som att den här infektionen skulle aldrig ge sig. Febern kom ju tillbaka gång på gång. 

Igår när jag vaknade hade jag ett knaster när jag andades ut och det kändes som att jag flåsade hela tiden. Vid ronden så lyssnade läkaren och hon hörde också det där knastret så jag fick göra en lungröntgen. Den visade inget sa en av sköterskorna på kvällen sen. Får se vad läkaren säger på ronden idag.

Läkaren sa också att den bakterie jag har i blodet ibland kan sätta sig på en hjärtklaff och ställa till bekymmer. Det är sällan det händer om man har ett friskt hjärta, men de vill alltid vara på den säkra sidan så jag har också gjort ett ultraljud på hjärtat. Ingen skön upplevelse. 

Håret har börjat lossna igen också. Det är ÖVERALLT! Jag hade ju inte hunnit få så mycket hår, men lite iallafall. 

CRP har börjat gå neråt, äntligen. Idag ligger det "bara" på 232. Långt till under 10....

När jag vaknade i morse hade jag 38.5 i temp. Fick febernedsättande så nu känns det bättre, men jag är matt. Gör inga stora utsvävningar direkt. Går lite runt runt i rummet, står i fönstret och andas frisk luft. Kanske att jag tar mig ut idag. Vi får se på eftermiddan. 

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se