Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Jenny Mahlberg - 5 november 2017 16:05

Malin och Rickard kom i fredags. Hade bokat anhörigrummet till dem så de sov bara lite längre ner i korridoren. Så mysigt att ha dem här. Tittade på idol och surrade. Igår mitt i dan kom Patrik och Agnes också. Tyvärr så kände jag av det lite låga blodvärdet så jag kände mig inte på topp. Vilade mycket. 

Men vi firade Malin som fyllde år. Är så glad för att hon ville spendera sin dag här med mig. Så jag också fick fira henne, även om  jag mest satt på sidan om och bara iaktog. 

 

Lite födelsedagsmassage fick hon av Agnes också....

 

De var ut på restaurang och åt födelsedagsmiddag och sen kom de tillbaka till mig och lördagsmyste. Nu har de åkt hem och tystnaden är nästan öronbedövande. Min älskade familj. Som åker så många mil, sitter på obekväma pinnstolar för att umgås med mig. 

Jag önskar varje gång de kommer att jag ska vara som piggast. Orka vara med och spela kort. Men orken tryter oftast. Men för mig räcker det att ha dem i samma rum. Höra deras röster. Deras skratt. Jag kan sträcka ut armen och ta på dem. Känna deras närhet. Det är de som får mig att orka!!

 

Igår hade jag en liten diskution med läkaren om blodvärdet. Förklarade att jag känner av det så tidigt när det sjunker. Och hon förklarade så klart igen att man vill inte ge för mycket blod. Vilket jag så klart förstår. Men det är frustrerande. Igår låg blodvärdet på 94. Idag låg det på 92. Jag tänkte att kanske får jag åtminstone en påse blod. Men...de andra värdena har börjat röra på sig. What?!?  Redan?!?

 

Så läkaren vill avvakta med att ge blod tills vi ser vart värdena har tagit vägen i morgon. Om de rent av stigit ännu mer kanske. CRP var på 76 igår så det har gått ner lite grann också. Jag hoppas att nu när det börjar röra på sig att det går fort uppåt. Så det läker inne i munnen. Så munsåret påläppen försvinner. Så jag börjar orka mer. Så vi kommer igenom det här. Så det får ett slut. Men samtidigt väntar jag fortfarande på febern. Så här smidigt kan det bara inte gå. 


ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 2 november 2017 21:02

Det har varit en bra dag idag. Varit riktigt pigg. Även fast jag sov dåligt inatt. Fick ont i magen på ett konstigt sätt. På ett sätt som jag inte kände igen. Det satt i magkatarrtrakten så jag tänkte först att ja men då är det ju det. Men det kändes inte som det brukar. Och det gav sig inte. När jag får känning av magkatarr så brukar jag oftast bara behöva lägga mig ner och då känner jag inget. Brukar ligga en stund och sen brukar det vara borta. Men det här kändes som jag hade ett band över magen. Så jag sov som sagt inte jättebra. Så jag var tvungen att ta en tupplur innan lunch, men sen har jag känt mig jättepigg. 

De tog ju det där näsprovet. Det var inte så farligt. Obehagligt naturligtvis. Men de sög inte som läkaren sa att de skulle göra. De topsade bara typ. Snabbt gjort. Men det visade att jag har nått förkylningsvirus iallafall. Men eftersom jag inte är speciellt påverkad av det så görs inget. Jag äter redan ett bredpenicillin så förhoppningsvis blir det inte värre. Cocillana fick jag för hostan också och det hjälpte bra. Ska ta det morgon och kväll. 

Har ondare i halsen idag. När jag sväljer och hostar. Håret är också på väg att lossna igen. Det har ju hunnit blivit några centimeter så jag skulle helst vilja raka av det. Förra gången jag var sjuk så hjälpte en sköterska här på avdelningen mig. Får fråga i morgon om de har en hårklippningsapparat. 

 

På ronden sa de inte så mycket. De frågar som vanligt hur man mår och så. Frågade läkaren om jag inte ska få feber snart. Han sa att jag var den första patienten som frågade efter febern. De är glada om jag inte får någon sa han. Och i min värld så är det inte normalt om jag inte får nån....

CRP låg på 45 idag så något har jag. Om det är förkylningsviruset som visar sig eller om det är något annat på gång återstår ju att se. Blodvärdet hade gått upp till 109 av sig själv. Och de totala vita ligger nu på 0,05. Så det rör lite grann på sig, men det går inte fort. Fick fylla på trombocyter idag också. 

Skönt att få ha en dag när man känner sig riktigt pigg. Har orkat prata i telefon en hel del och suttit uppe hela dan. Gått små rundor i rummet. Gjort några övningar från sjukgymnasten. 

Hoppas på att må lika bra i helgen när familjen kommer. Min fina Malin fyller år på lördag och väljer att fira sin födelsedag här hos mig. Älskade unge   .

 

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - 31 oktober 2017 18:10

Nu har jag varit här i två veckor. Tiden går fort även om vissa stunder känns som en evighet.

Patrik och Agnes har varit här i två dagar. Så mysigt och skönt att ha dem här. 

Redan när jag blev inlagd här så hade jag lite hosta. Den hostan har blivit värre. Mer rosslig. Så idag sa läkarna att de vill ta ett luftvägsprov. De ska ner i näsan och suga ut. Låter mindre trevligt. Fy...

Än har de inte kommit för att ta det. Dagpersonalen sa att kvällen ska göra det, men vi får väl se om det blir taget idag eller inte. De är inte lika ordentliga med tiderna här. Ibland får man frukost klockan åtta och ibland halv tio. Men det är klart , det kan dyka upp saker som rubbar deras tider såklart.

Blir fortfarande inte hungrig. Inte sugen på nånting. Det är jobbigt för de vill ju att man ska äta. Man måste ju äta. Men att äta när man känner sig konstant mätt är inte lätt. Petar i mig så gott det går men vill helst inte äta alls. Piggelin går som vanligt ner. Och det svalkar munnen bra. Känner mer och mer för varje dag.

Jag väntar och väntar på att febern ska komma. Efter varje cellgiftsbehandling jag fått tidigare så har det ju gått tre - fyra dygn så har febern kommit. Nu har det gått en vecka sedan jag fick cellgifter. Den lär ju komma snart, men man börjar så klart tänka att nu har det inte tagit som det ska. Sköterskorna säger att jag ska inte tänka så. Alla värden har ju gått ner så då har det tagit. Så det är bara att fortsätta vänta.

När Patrik och Agnes for så lade jag mig och vilade och somnade och sov i över en timme. Efter det har jag känt mig hängig. Trött, matt och less. Blodvärdet låg på 99 idag och lär ju vara ännu lägre i morgon så då är man väl ännu tröttare.  Men jag hoppas på att vara lite piggare. Idag tog jag mig ut några minuter och andades friskluft iallafall. Har gått några runder i korridoren nu på kvällen. Man måste försöka röra på sig. Komma upp ur sängen. Försöker att sitta uppe i fåtöljen så mycket som möjligt när jag är på rummet också. Man får göra det lilla för att göra detta helvete uthärdigt....

Av Jenny Mahlberg - 28 oktober 2017 09:35

Nu börjar mina värden att sjunka. Igår låg blodvärdet på 88. Sov hela dan. Idag ligger det på 79 så idag får jag påfyllning iallafall. Ska även få trombocyter. 

Dagarna rullar på. Det händer inte mycket. Har naturligtvis fått munsår så då får jag dropp mot det också. Fyra gånger per dag. Morgonen börjar alltid med ett tre timmarsdropp med diverse medikamenter. Sen får jag vara fri lite över dan och sen på kvällen så är det tretimmarsdropp igen. Får mediciner som ska hjälpa kroppen att ta emot cellerna. Dessa gör att händerna sväller lite. Lite obehagligt. 

Mamma och pappa är på väg hit så jag får lite sällskap idag iallafall. Var ju tur att ingen var här igår när jag bara sov hela tiden...

Det går fortfarande bra att äta. Men det känns mer och mer för varje dag. Det gör inte ont. Mer tjockt, luddigt och äckligt. Vill bara att det här ska vara över nu. Men det är lång väg kvar...

Pratade med Patrik i telefonen i morse. Tänk att få vakna upp där hemma, bredvid honom. Som vanligt. SOm det ska vara. Vissa stunder har jag lust att slå på någonting. Hårt...

Men de stunderna går över ganska snabbt. Det är som det är och det blir inte bättre av att slå på saker. Vi gör det bästa av situtionen och mer kan vi inte göra. 

Av Jenny Mahlberg - 25 oktober 2017 16:46

Vid halv nio igår kväll sprutades de amerikanska stamcellerna in i min kropp. Var pupmad med diverse medikamenter så jag var rätt trött så jag halvsov mest hela tiden.

 

När cellerva var insprutade var det kontroll av blodtryck och syresättning en gång i kvarten i två timmar. Sen en gång i halvtimmen fram till kvart över tre inatt. Vaknade till varje gång som sköterskan kom in så nattens sömn blev lite rubbad kan man säga. Sov även mesta delen av förmiddagen. Men nu verkar det ha rätat upp sig något så när iallafall. Fortfarande lite trött men inte så jag måste sova.

Har faktiskt tagit mig ner och andas lite frisk luft. Ingen lång stund, men så skönt att kända vinden i ansiktet efter att ha sovit i tre dagar typ. Känner inget annat än trötthet. Men det tar några veckor innan cellerna börjar visa sig i kroppen. 

Det går fortfarande bra att äta. Känner inget speciellt i munnen. Lite "luddigare" kanske, men inget som gör ont eller nått sånt. Till och med saltgodis går bra.

Saknar mina barn så det gör ont. Men nästa vecka har Agnes lov så då behöver vi inte pussla så mycket för att hon inte ska missa så mycket av skolan. 

 

Av Jenny Mahlberg - 24 oktober 2017 13:15

Så vad dag noll här. Dag noll när jag ska få de nya stamcellerna. En sköterska sa att planet med cellerna landar klockan fem. Och sen tar det ett tag innan jag får dem. Krävs ju lite förberedelser och grejer.
Mår just nu bra, men är fruktansvärt trött . Tredje dagen som jag mest bara sover. Det är ioförsig skönt att sova bort tiden lite men man blir som rätt mosig i huvudet.
Så just nu händer det inte så mycket. Bara väntar och väntar på cellerna....

Av Jenny Mahlberg - 22 oktober 2017 20:13

Sov inte alls nå bra inatt. Vid halv två fick jag en insomningstablett men somnande ändå inte riktigt.
Idag har jag fått nått medel som ska hjälpa till med att kroppen inte stöter bort de nya cellerna sen. Sköterskan sa att jag kommer att bli trött av det. Tavegyl fick jag också. Å nå faan vart jag trött. Sovit hela dan. Hann surra lite med Malin och Rickard i morse innan de for, men sen har jag sovit.
Sköterskorna har kommit in en gång i kvarten och tagit blodtryck och syresättning i några timmar. Så jag har aldrig hunnit somna riktigt. Får hålla tummarna att man får sova ordentligt inatt istället.

Av Jenny Mahlberg - 21 oktober 2017 18:54

Dagarna rullar på. Idag räknas som dag -5. I morgon är sista dagen med cellgifter och sedan är det en vilodag på Måndag och sen transplantation på Tisdag. Sen kan vi börja räkna uppåt igen. Uppåt ur detta svarta hål. Detta svarta paus hål. 

Får Stesolid med jämna mellanrum. Trodde att jag skulle bli trött av det men känner ingenting. Det enda jag känner något av är all vätska som pumpas in i kroppen. Fy vad jobbigt det är. Inte bara cellgifter utan mängder med vätskedropp också. Och vätskan samlar jag på mig så jag känner mig som en boll. Så får jag vätskedrivande så jag får springa på toa en gång i minuten, samtidigt som mer vätskedropp går in. 

Jobbigt, men det är nått man måste få i sig så som vanligt gillar vi läget...

 

Patrik, Agnes, Malin och Rickard kom upp igår. Så mysigt att ha dem alla här. Patrik och Agnes sov med mig på rummet och Malin och Rickard fick låna ett anhörigrum. Patrik och Agnes åkte hem idag igen för att vara med på avslutning med fotbollslaget. Men Malin och Rickard får jag behålla lite till. 

Jag längtar till jag får gå ut och andas lite frisk luft. Här kan man inte ens öppna fönstren. Vill bara känna vinden lite. Känna lite kyla i ansiktet. Känna allt som alla andra får känna. Bara lite.

Läste vad jag skrev för sju år sedan i bloggen. Då skulle jag få flytta över till patienthotellet. Då var allt klart liksom. Då var det bara "utslussnungsdelen" kvar. Tänk om vi hade varit där nu....

 

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se