Senaste inläggen

Av Jenny Mahlberg - Söndag 12 nov 20:16

Mår småilla mest hela tiden. Småtempar tilloch från. Springer på toa hela tiden. Orkar ingenting. Trött hela tiden. Less....

 

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Fredag 10 nov 18:49

Inte mycket till fredagsmys på det här stället. Familjen kommer i morgon. Det är de som är mittt mys!

Vissa blåsor i munnen har blivit ömmare. Gör ont att prata, gör ont att äta och det gör ont att dricka vatten ur glas. Så nu äter jag bara sånt mankan suga upp med sugrör. Fick några riktigt goda glassdrinkar igår. Frukter i bitar går också hyfsat. Det jobbigaste är nog när alla morgon och kvälls mediciner ska ner och jag bara kan dricka ur sugrör. För det är ett gäng som ska ner...

 

Hela underläppen är ett sår. Ser inte trevligt ut. Själva blåsorna sitter på insidan av läpparna. Ont som satan stundvis. Igår fick jag morfin direkt i blodet. Susade till ordentligt i huvudet och sen sov jag i flera timmar. Men om det hjälpte för munnen vet jag inte direkt. Ja under de timmar jag sov kände jag ju så klart inget....

Förra helgen när hela familjen var här så rakade Patrik av mitt hår. Surt, det hade ju blivit ganska långt. Men det var tur vi gjorde det för det hår som blev kvar äv ÖVERALLT. Så nu får man börja med mössa igen.

De fick svaret på virustestet de gjorde på urinen. Natrutligtvis har jag nått som heter BK-virus. Vet inte riktigt vad det är. Men jag har hört de som haft det och gått igenom magkramper och utkissande av blodklumpar. Hjälp... SÅ vill jag inte ha. Än så lnge är det bara spring på toa och en konstig känsla. Finns ingen medicin att ta för detta virus så det gäller bara att vätsksa igenom kroppen ordentligt. Så nu är jag fjättrad vid min kavaljer igen. Var så skönt när alla dropp lades över på tabletter så man slapp den där pinnen. Men nu är fast vid den mest hela dan.

Alla värden går fortfarande åt rätt håll. Totla vita på 1.3 idag. Blodvärdet var på 83. De har ju en lägre gräns här än i Sundsvall. Diskuterade lite med läkaren på ronden och sen så fick jag en påse blod. Och vilken skillnad det blir i måendet det blir direkt. Orkade tillochmed cykla på träningscykeln som jag har på rummet. 

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Onsdag 8 nov 19:13

Förra gången jag var sjuk. 2010. Kräktes jag typ hela tiden. Den här gången har jag klarat mig. Till nu.

Idag har jag mått illa hela dan. Så även igår kväll. Och då hade jag även lite feber. Men den gick ner av sig själv som tur var. Alla värden fortsätter att gå uppåt. Blodvärde och trombocyter hoppar lite upp och ner, men de vita blodkropparna går uppåt. Hoppas det rejsar på ordentligt nu. Har ganska stora munsår som jag tycker är asäckliga. De läker inte förrän imunförsvaret börjar röra sig, och det går segt. Tror att det låg på 0.2 idag. Munsåren är äckliga, tungan känns äcklig, saliven är seg och det är slemmigt i bröstet. Snorig till och från också. Det känns konstigt i gommen.  Allt är mest äckligt nu....

Och det gör att jag mår illa och verkligen inte vill äta. Har ätit ett äpple och en skål konserverade mandariner idag. Frukosten räknar jag inte för den kom upp igen.

Har iallafall haft Agnes och Patrik här från igår tills idag. Hunnit mysa lite och bara se dem. Längtar tills det här är över så vi kan krypa upp i soffan och mysa ordentligt. Utan CVK som kommer i kläm och allt annat skit. 

Oftast så får jag en insomningstablett när jag ska sova. På den sover jag två timmar och sen vaknar jag. Frågade idag om det inte fanns något lite starkare så jag sover lite längre. Så inatt ska jag testa en riktig sömntablett.  Har fått nånting åt urinvägarna också. Ungefär som urinvägsinfektion kan jag tänka mig. Har aldrig haft det så jag är inte säker. Men för mig gör det inte ont. Bara en konstig känsla. Och sen blir jag PANIK kissnödig och så kommer det typ två dropp. Inatt var jag upp en gång i halvtimmen för att gå på toa. Svårt att få nån sömn då. Men de gör ju odlingar och grejer så snart kanske de har ett svar på vad det är. Fruktansvärt frustrerande är det iallafall.

Annars så flyter dagarna på. Idag har jag inte varit ut nått. Bara legat och mått illa. Hade en liten bättre stund innan Patrik och Agnes for så jag fick sitta med henne en stund och hjälpa henne med lite skolarbete. 

 

Av Jenny Mahlberg - Söndag 5 nov 16:05

Malin och Rickard kom i fredags. Hade bokat anhörigrummet till dem så de sov bara lite längre ner i korridoren. Så mysigt att ha dem här. Tittade på idol och surrade. Igår mitt i dan kom Patrik och Agnes också. Tyvärr så kände jag av det lite låga blodvärdet så jag kände mig inte på topp. Vilade mycket. 

Men vi firade Malin som fyllde år. Är så glad för att hon ville spendera sin dag här med mig. Så jag också fick fira henne, även om  jag mest satt på sidan om och bara iaktog. 

 

Lite födelsedagsmassage fick hon av Agnes också....

 

De var ut på restaurang och åt födelsedagsmiddag och sen kom de tillbaka till mig och lördagsmyste. Nu har de åkt hem och tystnaden är nästan öronbedövande. Min älskade familj. Som åker så många mil, sitter på obekväma pinnstolar för att umgås med mig. 

Jag önskar varje gång de kommer att jag ska vara som piggast. Orka vara med och spela kort. Men orken tryter oftast. Men för mig räcker det att ha dem i samma rum. Höra deras röster. Deras skratt. Jag kan sträcka ut armen och ta på dem. Känna deras närhet. Det är de som får mig att orka!!

 

Igår hade jag en liten diskution med läkaren om blodvärdet. Förklarade att jag känner av det så tidigt när det sjunker. Och hon förklarade så klart igen att man vill inte ge för mycket blod. Vilket jag så klart förstår. Men det är frustrerande. Igår låg blodvärdet på 94. Idag låg det på 92. Jag tänkte att kanske får jag åtminstone en påse blod. Men...de andra värdena har börjat röra på sig. What?!?  Redan?!?

 

Så läkaren vill avvakta med att ge blod tills vi ser vart värdena har tagit vägen i morgon. Om de rent av stigit ännu mer kanske. CRP var på 76 igår så det har gått ner lite grann också. Jag hoppas att nu när det börjar röra på sig att det går fort uppåt. Så det läker inne i munnen. Så munsåret påläppen försvinner. Så jag börjar orka mer. Så vi kommer igenom det här. Så det får ett slut. Men samtidigt väntar jag fortfarande på febern. Så här smidigt kan det bara inte gå. 


Av Jenny Mahlberg - Torsdag 2 nov 21:02

Det har varit en bra dag idag. Varit riktigt pigg. Även fast jag sov dåligt inatt. Fick ont i magen på ett konstigt sätt. På ett sätt som jag inte kände igen. Det satt i magkatarrtrakten så jag tänkte först att ja men då är det ju det. Men det kändes inte som det brukar. Och det gav sig inte. När jag får känning av magkatarr så brukar jag oftast bara behöva lägga mig ner och då känner jag inget. Brukar ligga en stund och sen brukar det vara borta. Men det här kändes som jag hade ett band över magen. Så jag sov som sagt inte jättebra. Så jag var tvungen att ta en tupplur innan lunch, men sen har jag känt mig jättepigg. 

De tog ju det där näsprovet. Det var inte så farligt. Obehagligt naturligtvis. Men de sög inte som läkaren sa att de skulle göra. De topsade bara typ. Snabbt gjort. Men det visade att jag har nått förkylningsvirus iallafall. Men eftersom jag inte är speciellt påverkad av det så görs inget. Jag äter redan ett bredpenicillin så förhoppningsvis blir det inte värre. Cocillana fick jag för hostan också och det hjälpte bra. Ska ta det morgon och kväll. 

Har ondare i halsen idag. När jag sväljer och hostar. Håret är också på väg att lossna igen. Det har ju hunnit blivit några centimeter så jag skulle helst vilja raka av det. Förra gången jag var sjuk så hjälpte en sköterska här på avdelningen mig. Får fråga i morgon om de har en hårklippningsapparat. 

 

På ronden sa de inte så mycket. De frågar som vanligt hur man mår och så. Frågade läkaren om jag inte ska få feber snart. Han sa att jag var den första patienten som frågade efter febern. De är glada om jag inte får någon sa han. Och i min värld så är det inte normalt om jag inte får nån....

CRP låg på 45 idag så något har jag. Om det är förkylningsviruset som visar sig eller om det är något annat på gång återstår ju att se. Blodvärdet hade gått upp till 109 av sig själv. Och de totala vita ligger nu på 0,05. Så det rör lite grann på sig, men det går inte fort. Fick fylla på trombocyter idag också. 

Skönt att få ha en dag när man känner sig riktigt pigg. Har orkat prata i telefon en hel del och suttit uppe hela dan. Gått små rundor i rummet. Gjort några övningar från sjukgymnasten. 

Hoppas på att må lika bra i helgen när familjen kommer. Min fina Malin fyller år på lördag och väljer att fira sin födelsedag här hos mig. Älskade unge   .

 

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 31 okt 18:10

Nu har jag varit här i två veckor. Tiden går fort även om vissa stunder känns som en evighet.

Patrik och Agnes har varit här i två dagar. Så mysigt och skönt att ha dem här. 

Redan när jag blev inlagd här så hade jag lite hosta. Den hostan har blivit värre. Mer rosslig. Så idag sa läkarna att de vill ta ett luftvägsprov. De ska ner i näsan och suga ut. Låter mindre trevligt. Fy...

Än har de inte kommit för att ta det. Dagpersonalen sa att kvällen ska göra det, men vi får väl se om det blir taget idag eller inte. De är inte lika ordentliga med tiderna här. Ibland får man frukost klockan åtta och ibland halv tio. Men det är klart , det kan dyka upp saker som rubbar deras tider såklart.

Blir fortfarande inte hungrig. Inte sugen på nånting. Det är jobbigt för de vill ju att man ska äta. Man måste ju äta. Men att äta när man känner sig konstant mätt är inte lätt. Petar i mig så gott det går men vill helst inte äta alls. Piggelin går som vanligt ner. Och det svalkar munnen bra. Känner mer och mer för varje dag.

Jag väntar och väntar på att febern ska komma. Efter varje cellgiftsbehandling jag fått tidigare så har det ju gått tre - fyra dygn så har febern kommit. Nu har det gått en vecka sedan jag fick cellgifter. Den lär ju komma snart, men man börjar så klart tänka att nu har det inte tagit som det ska. Sköterskorna säger att jag ska inte tänka så. Alla värden har ju gått ner så då har det tagit. Så det är bara att fortsätta vänta.

När Patrik och Agnes for så lade jag mig och vilade och somnade och sov i över en timme. Efter det har jag känt mig hängig. Trött, matt och less. Blodvärdet låg på 99 idag och lär ju vara ännu lägre i morgon så då är man väl ännu tröttare.  Men jag hoppas på att vara lite piggare. Idag tog jag mig ut några minuter och andades friskluft iallafall. Har gått några runder i korridoren nu på kvällen. Man måste försöka röra på sig. Komma upp ur sängen. Försöker att sitta uppe i fåtöljen så mycket som möjligt när jag är på rummet också. Man får göra det lilla för att göra detta helvete uthärdigt....

Av Jenny Mahlberg - Lördag 28 okt 09:35

Nu börjar mina värden att sjunka. Igår låg blodvärdet på 88. Sov hela dan. Idag ligger det på 79 så idag får jag påfyllning iallafall. Ska även få trombocyter. 

Dagarna rullar på. Det händer inte mycket. Har naturligtvis fått munsår så då får jag dropp mot det också. Fyra gånger per dag. Morgonen börjar alltid med ett tre timmarsdropp med diverse medikamenter. Sen får jag vara fri lite över dan och sen på kvällen så är det tretimmarsdropp igen. Får mediciner som ska hjälpa kroppen att ta emot cellerna. Dessa gör att händerna sväller lite. Lite obehagligt. 

Mamma och pappa är på väg hit så jag får lite sällskap idag iallafall. Var ju tur att ingen var här igår när jag bara sov hela tiden...

Det går fortfarande bra att äta. Men det känns mer och mer för varje dag. Det gör inte ont. Mer tjockt, luddigt och äckligt. Vill bara att det här ska vara över nu. Men det är lång väg kvar...

Pratade med Patrik i telefonen i morse. Tänk att få vakna upp där hemma, bredvid honom. Som vanligt. SOm det ska vara. Vissa stunder har jag lust att slå på någonting. Hårt...

Men de stunderna går över ganska snabbt. Det är som det är och det blir inte bättre av att slå på saker. Vi gör det bästa av situtionen och mer kan vi inte göra. 

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 25 okt 16:46

Vid halv nio igår kväll sprutades de amerikanska stamcellerna in i min kropp. Var pupmad med diverse medikamenter så jag var rätt trött så jag halvsov mest hela tiden.

 

När cellerva var insprutade var det kontroll av blodtryck och syresättning en gång i kvarten i två timmar. Sen en gång i halvtimmen fram till kvart över tre inatt. Vaknade till varje gång som sköterskan kom in så nattens sömn blev lite rubbad kan man säga. Sov även mesta delen av förmiddagen. Men nu verkar det ha rätat upp sig något så när iallafall. Fortfarande lite trött men inte så jag måste sova.

Har faktiskt tagit mig ner och andas lite frisk luft. Ingen lång stund, men så skönt att kända vinden i ansiktet efter att ha sovit i tre dagar typ. Känner inget annat än trötthet. Men det tar några veckor innan cellerna börjar visa sig i kroppen. 

Det går fortfarande bra att äta. Känner inget speciellt i munnen. Lite "luddigare" kanske, men inget som gör ont eller nått sånt. Till och med saltgodis går bra.

Saknar mina barn så det gör ont. Men nästa vecka har Agnes lov så då behöver vi inte pussla så mycket för att hon inte ska missa så mycket av skolan. 

 

Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se