Senaste inläggen

Av Jenny Mahlberg - Torsdag 22 juni 15:12

De senaste dagarna har jag varit såååå trött. Sovit flera gånger på dagarna. Men man blir ju trött av feber och den har kommit och gått hela tiden. Inga höga toppar direkt, men det är jobbigt bara den ligger på 38.

I förrgår kväll när febern kom så fick jag alvedon. Det tog fyra timmar innan den verkade och sen var febern tillbaka efter två timmar igen. Frågade varför jag inte kan få intravenöst så det hjälper direkt. Men nja, när man får intravenöst så brukar effekten inte sitta i så länge, var svaret. Okej....

Igår kväll var det samma sak med alvedonet. Tog dem när tempen låg på 38.1 Efter två och en halvtimme var tempen på 39.2 och sen vände det. Så jobbigt...

Vid halv fyra i morse kom febern igen. Då fick jag intravenöst och det tog typ en halvtimme så kände jag mig bättre. Visst, man svettas lite mer, men det tar jag hällre än att må dåligt i flera timmar innan det hjälper.

Och sedan dess har jag inte haft nå feber. Så effekten har ju hållit i sig ganksa länge...

Crp fortsätter att stiga. Idag ligger det på 170. Läkaren sa på ronden att de inte vet vart infektionen sitter. Med det antibiotika jag har så borde det ha vänt nu. Så om det inte är bättre tills i morgon så kommer de byta antibiotika.

Varje gång när man kommer in med feber så tar de blodprov som de sedan odlar på för att se vad man har för bakterier. Men de hade inte fått något svar på odlingen än.

 

Varje morgon kommer de in vid halv sex-sex och tar prover. I morse fungerade inte porten....

Blir så less på att det är någonting hela tiden. Längesedan vi fick nå goda nyheter....

En sköterska kom in igen en stund senare och försökte igen, men det gick inte. Så de fick byta nålen. Jätteroligt den tiden på morgonen. Men nu funkar den iallafall.

Patrik och Agnes har varit här sen igår. Nu har de åkt hem och kommer tillbaka i morgon. Många resor hit och tillbaka blir det....

I morgon kommer de tillbaka och vi ska försöka fira någon typ av midsommar. Agnes vill att vi ska ha picnic så vi ska försöka få till det. Inte så lätt när jag inte får äta vad som helst. Men idag hade jag en träff med dietisten så det känns lite lättare iallafall. Hon sa att det är inte supernoga med maten. Försiktig ska man vara och vissa saker ska man undvika helt. Men pizza får jag till exempel äta. Och jag får gå på restaurang, men välja noga vad jag äter. Ingen buffé och inget som ligger i kantiner på varmhållning. 

Utbudet öppnades lite mer. Fick några idéer om vad jag kan stoppa i mig iallafall.

Så vi får se vad det blir för picnic i morgon.

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Tisdag 20 juni 17:00

Igår va hemsjukvården hem till mig och tog prover. Då låg Crp på 78. Lite skillnad mot för 12 i lördags. Så det kändes ju som en tidsfråga innan feber skulle komma. Och vid åtta igår kväll så kom den. 38.5 och då måste jag åka in.

Porten kopplades och prover för blododlingar togs. Idag har jag gjort ännu en lungröntgen. Den visade inget som tur va.

Så nu är det bara att vänta ut den hör infektionen då ....

ANNONS
Av Jenny Mahlberg - Söndag 18 juni 10:04

I torsdags fick jag sista dosen på denna behandlingsomgång. Fick sedan åka hem. Såååå skönt! Satt ute på altanen hela kvällen i finvädret och bara njöt. Fy faan för att ligga inne....

Fick två påsar blod och en påse trombozyter innan jag åkte hem så på kvällen var jag jättepigg. Kändes som att jag kunde städa hela huset eller gå en lång promenad. Men det gjorde jag så klart inte. Satt mest ute på altanen i finvädret och bara njöt. Plockade på lite med disk och sånna vanliga grejer. Det är nästan till och med roligt när man inte fått göra det på ett tag. Man får se det som lite träning också. Man plockar lite och sen måste jag sätta mig och vila och sen får jag plocka lite till och sen vila. När man ligger inne så är det svårt att motivera sig att röra sig. Man går fram och tillbaka i rummet. Ute i korridoren får jag ju inte vara på dagtid. Oftast så har jag dropp så jag kan inte gå ut. Så då är det små promenader på rummet som gäller. Och några övningar jag fått från sjukgymnasten. Men allt är mycket lättare hemma. Man blir mer motiverad. Jag vet ju att jag måste röra mig. Jag måste få igång kroppen mellan behandlingarna. Men det är tungt. Mattheten går nästan inte att beskriva med ord. Ibland känns det som ett omöjligt uppdrag att bara lyfta armarna. Men orken kommer tillbaka, jag vet ju det.

 

Direkt efter behandlingen så kände jag lite i halsen ungefär som att man är förkyld och jag lät lite hes när jag pratade. Det är bättre nu. Men istället börjar det göra ondare inne i munnen. Det går fortfarande bra att äta och prata. Inga problem. Men det känns att det är ömt och man kan inte stoppa in hur mycket som helst samtidigt. Man får ta det lite lugnt och se till så man undviker de mest ömma ställena. 

Jag håller tummarna för att det inte ska bli värre än vad det är nu, men sådan tur har man inte.

Har ju varit hemma i tre nätter nu. Så snart borde febern komma och med den infektionen. CRP låg på 12 igår. Så det var ju bra. Men en infektion ska ju komma...

På fredag är det midsommarafton. Jag kommer med största sannorlikhet att ligga inne då. Känns pest och pina, men det finns inget att välja på. Jag låg inne för sju år sedan på midsommarafton och det gick bra. Har man inget att välja på så är det bara att finna sig i det som sker. Visst blir jag arg och ledsen och vill slå på saker ibland. Men vad blir det för bättre av det?

Nu är det så här och då får man göra det bästa av det. 

Av Jenny Mahlberg - Tisdag 13 juni 13:26

Igår startades behandlingen upp igen. Får två tvåtimmardropp efter varandra på förmiddagen.

Än sås länge känner jag inte så mycket. Lite typ som växtvärk i benen och det börjar kännas lite som att jag är förkyld i halsen. Men inget som gör ont än så länge iallafall....

 

Idag hade Agnes skolavslutnig och för tredje året irad kunde jag inte vara där. De två senaste åren har jag varit på utbildning och nu i år den här skiten då. Men jag har fått många bilder av underbara vänner och sen kommer Patrik och Agnes hit så då får jag se mer.

Av Jenny Mahlberg - Lördag 10 juni 17:31

Det är värst att ligga inne på sjukhus på helgerna. Dagarna känns längre. Man tänker mer på vad alla andra gör som är "ute i det fria".  Gud vad jag längtar tills detta är över. Tills det blir normalt igen. Tills jag får jobba igen. Träffa massor med vänner, samtidigt, utan att först kolla om de inte känner att det killar i halsen eller nått annat. Äta McDonalds, grönsaker, räkmacka, lösgodis. Tills jag får göra vad jag vill, när jag vill. Men det känns som att vägen dit är lång....

 

Crp var nere på 32 idag. Alla andra värden var också bra. Har varit ut en sväng, men det är inte så bra väder idag så det var inte skönt direkt. Annars händer det som vanligt ingenting. Peppar mig själv med att kolla på gamla bilder och här kan ni få roa er med en bildbomb.

 

         

     

 

   

   

       

               

     

         

 

   

 

 

       

   

                 

           

                         

                                     

   

 

 

     

 

   

             

   

       

 

 

       

     

     

   

       

         

               

 

 

         

 

 

       

                   

       

     

 

Av Jenny Mahlberg - Fredag 9 juni 17:15

Ja cellgifterna är fortfarande på paus.  Jag är pigg och Crp låg på 82 idag. Men de vill att jag ska hämta mig ordentligt efter infektionen så planen är att cellgifterna börjar på Måndag igen. Känns lite både och. Vill ju få den här behandlingen avklarad, men samtidigt vill jag ha lite mer krafter innan jag ska igenom den.

Gjorde en lungröntgen igår som jag tror inte visade nått. Glömde fråga på ronden och läkaren sa inget så jag antar att det är lugnt.  Fick lite panik idag när porten helt plötsligt slutade fungera. Totalstopp. De lyckades spruta in lite grann av nått upplösande medel. Väntade en timme, men den funkade ändå inte. Såg framför mig hur jag måste byta ut den och att jag måste ligga här ännu längre. Men de sprutade in lite mer av det där medlet och väntade ytterligare ett tag. Sen så gick det. Så nu hoppas jag att den ska funka. Är så trött på att det är nånting hela tiden. Kan det inte få gå smidigt nångång?

 

Annars händer det ju inte så mycket här då. Man får surfa lite, titta på tv, prata i telefon om man orkar. Är inte så bra väder så det går att sitta ute heller. Men ikväll är hela familjen här så då ska vi mysa iallafall. 

Måste återigen tacka för alla peppande kommentarer, alla sms, alla erbjudanden om att hjälpa till med allt möjligt. Så tacksam och så överväldigad av den värme som finns där ute hos er. Vad skulle vi göra utan er?

Stor kram på er allihopa!!!!!!!

Av Jenny Mahlberg - Onsdag 7 juni 18:54

Ja jag skrevs ju in i måndags få för nästa behandling. Då fick jag också informationen att förra behandlingen inte bitit. Det finns fortfarande sjukaceller kvar i benmärgen. Det hade jag redan förstått. Lagt ihop ett och annat som sköterskorna sa och vissa provsvar, så jag var beredd på det beskedet.

Nu så sätts ännu tyngre cellgifter in. På kvällen fick jag lite feber, det kan man få av cellgifterna. Inget ovanligt så Patrik åkte hem igen för att ta hand om Agnes.

UNder natten så steg feber, rejält. Och där börjar mitt minne om vad som händer och sker att svikta lite. Febern var uppe på 40.7 gick ner lite grann för att sedan gå upp igen. Fick febernedsättande intravenöst. Svettades floder och sen steg febern igen. Perosnal från IVA var här för att göra en bedömning om jag kanska skulle ligga nere hos dem. Men då hade jag piggat på mig så jag behövde inte flyttas. 

I och med den höga febern så pausades cellgifterna. Riktigt så hög feber brukar man så de tror att jag även har en infektion. Crp låg på 300 idag. Och då vill man inte pumpa in så tunga mediciner för man vill ju att kroppen ska klara av det. 

Febern fortsatte igår också. Såg på telefonen idag att jag pratat med folk, men har inget minne av vad jag sagt. Läskigt....

Feberfrossningar och svettningarna har gått om varandra. Imorse låt febern på 38.3 och jag fick alvedon och sen har det inte varit nått. Men jag är trött, yr och vinglig. Skakig. Patrik och Agnes kom hit igår och hade gett sig ut på en liten promenad. När sköterskorna kopplade bort mig från droppet så frågade jag om jag fick duscha. De ville inte att jag skulle göra det förrän patrik var tillbaka. Eftersom jag var så yr och vinglig. Hade jag inte haft nån här så hade naturligtvis någon av dem suttit här. Men nu behövde jag ju bara vänta en liten stund och de kunde ägna sig åt viktigare arbete.

Eftermiddagen idag har varit riktigt bra. Vi har kunnat sitta ute och jag har ätit och spelar kort med Agnes. Så vi fick lite tid tillsammans iallafall. Det gör så ont i hjärtat när hon är här och jag inte orkar göra någonting. Men det ska vi ta igen sen. 

Nu när de pausat cellgifterna också så vet vi inte hur länge den här sjukhusvistelsen kommer var. Fem dagar trodde vi, men det blir nog betydligt längre....

 

Av Jenny Mahlberg - Lördag 3 juni 15:53

På Måndag är det dags igen. Nästa behandling. Fy....

Den senaste behandlingen och tiden efter har varit jobbigare än de andra tycker jag. Mer jobbigare psykiskt. Är så less på att vänta. Så less på att livet sitter på paus. Så less på att Agnes får besvikelse på besvikelse. Jag kan inte gå på hennes skolavslutning. Vi kan inte åka på den planerade Mallorcaresan. Hon kan inte ha sina kompisar springade här hemma som hon brukar. Ständiga besvikelser för henne. Det känns jobbigt...  

Önskade att jag skulle få några dagar när jag är riktigt pigg innan nästa behandling också. Men det har jag inte fått. Har mest varit trött och matt varenda dag. Igår fick jag åka till Sundsvall för att fylla på Trpmbozyter. De låg på 15 och då måste jag fylla på. Så klockan två på eftermiddagen igår drog vi till Sundsvall. Var hemma igen vid halv sju. De sa också att blodvärdet ligger på 95. Gränsen för att fylla på är 85. Önskar den var högre för jag hör pulsen i huvudet hela tiden. På morgonsidan fick jag halvsitta för att kunna fortsätta sova. Det är jobbigt att ständigt höra pulsen i huvudet. Jag tror att jag skulle vara mycket piggare om jag hade sluppit det. Får ont i huvudet av det och stundvis känns det som att jag har allt blod i huvudet. Man kanske kan övertala dem att höja gränsen. vet ju att de inte vill ge för mycket blod för man samlar på sig så mycket järn då. Men jag går hellre och blodtappar mig sen bara jag får några dagar när jag mår riktigt bra. 

Igår när jag fick Trombozyterna fick jag kortison innan. Eftersom jag fick en reaktion förra gången. Den enda som hände denna gång var att ena ögonlocket svällde upp Konstigt....

Fick en tavegyltablett så det hade lagt sig innan vi kom hem. 

 

Igår hade vi planerat en överraskningsmiddag för Madde som pluggat färdigt. Vi kom ju lite sent då eftersom vi var tvungna att åka till Sundsvall, men vilken kväll vi fick. 

Vi kunde sitta ute och äta, spela Beanbag och sitta och surra. Som jag har längtat efter sånna kvällar!

 

Den kvällen kommer jag leva på ett tag. Att höra barnen leka och skratta. Att få umgås med mysiga vänner och att allt känns nästan normalt. Så mycket värt!

Idag har jag suttit ute på altanen mest hela dan och halvsovit. Fruktansvärt matt. Men så skönt att kunna sitta ute.  En dag kvar hemma innan skiten börjar om igen....


Presentation


Det här är mitt liv. Jag älskar mitt liv. Jag har överlevt cancer. Leukemi.
Att vid 31 års ålder stirra döden i ögonen, ge en käftsmäll och vandra vidare.
DET är underbart!

Gästbok

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ youaremyworld med Blogkeen
Följ youaremyworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se